Hunney

är sugen på att tatuera mig igen. Två små söta symboler, en för musik o en för att leva idag=)
Alla har självklart synpunkter, men det är ju lah jag som ska leva med dem. Å det e lah jag som inte vill vakna upp död nån dag o ångra allt jag velat göra - men inte gjort!

Jag är sååååå trött nu!

Helgen har varit både upp och ned. Både knopp och kropp är helt slut. Det är fysiskt och psykiskt jobbigt att hålla modet uppe när någon är gigantiskt dålig....

Mamma mår bra igen, jippiiieeee!
Eller bra och bra, hon är ju sjuk - men som före helgen i vart fall.
Jag avslutade mammas sjukhusvistelse med "mamma, du ska hela tiden vara så dramatisk!!!!"
Det skrattade vi gott åt. Men fan vad det knöt sig i magen då jag åkte till sjukan i fredags.

Hur som, hennes black out verkade inte vara en ny stroke utan den första som gjorde sig påminnd. Kan både gå upp och ned enligt läkaren. Röntgen visade ingenting!
När de ringde mig på jobbet och sade att hon troligtvis fått en ny stroke så trodde jag faktiskt inte hon skulle överleva igen. Den hon fick sist borde ju blåst livet ur vem som helst, men min mamms hon är en kämpe! Dock tappade jag hoppet helt när jag åkte till sjukan. Så ni må tro att axlarna blev kilon lättare när läkaren gav oss resultaten!

Både jag och bror och svägerska var på sjukan hela dagen med henne. Vid femdraget fick hon åka hem. Jag var så trött att jag faktiskt inte orkade följa med.
På söndagen åkte jag dit och packade, spenderade hela dagen med henne.
Idag ska jag dit och påbörja flytten. I morgon ska jag dit och packa upp.
På onsdag och torsdag ska jag dit och städa i gamla lgh.

Chefen är putt över att jag tackat nej till jobb denna vecka; men va fan!
Har jag en rättighet som behovare måste ju folk fatta att jag kanske då å då behöver använda mig av den....
Modern är allt bra viktigare!

Jag vart lite sur över att mannen bjöd in en massa folk på fest utan att checka läget med mig först.
Men, jaja, det blir säkert kul, tänkte jag.

Men så när jag var på jobbet fick jag telesamtal om att jag måste till akuten för mamma är där.
Jag blev helt likblek och alldeles chockad. En kollega sade "du ser inte allt för bra ut" och jag sade "näe, jag tror jag måste gå. mamma är på akuten...." och utan nått mer skickade hon hem mig. Tack!
Jag var visserligen D-ledare så vi behövde ju inte få in ngn ny i kassan, men ändå!

Hur som, jag börjar störtgrina, mannen får hämta mig. Väl på akuten torkar jag tårarna och studsar in till mamma som om ingenting hänt.

Hon har nog fått en ny stroke.
Först visste hon varken att hon hade barn eller barnbarn. Hon trodde hon bor i hop med min far i f-haga. hon rabblade telefonnummer som aldrig förr, bla hennes o pappas allra första nummer.

När jag kom dit hade minnet återvänt någotsånär.
Men hon frågade samma saker hundra gånger.

Nu på morgonen ringde jag min bror, som genast fixade barnvakt. Han kommer hit!
Och telefonen ringer varm och jag försöker verka stark.

Fy fan för detta!
Mamma har varit med om tillräckligt!

Vi hade middag med jöbbe i går (saknade dig massor moe!)
Käkade på koriander och det var dynggott!

Jag och Emmeli hade förfestat en timme innan. Jag var sååååå lättpåverkad att det var pinsamt.
Hade haft migrän under dagen och natten, käkat 4-5 migränpiller. Det i hop med alkoh var najs.
Efter tre fyra vinglas var jag rätt bra dragen, och värre blev det.

framåt två gick vi hemåt. Jag hakade på ett gäng som skulle till H-hagen och Haga.
Jag började tala om att jag ville kräkas litegranna. Tror dock inte det var fyllan, mest maten. Käkade så jävla mycket under kvällen. Hur som helst, de jag gick med ville att jag skulle ta taxi. Men jag totalvägrade - var tvungen att gå av mig kräk-känslan. Inte helt klokt gjort av mig....

Men jag kom hem helskinnad. Somnade med linserna i...
Vaknade av att jag var yr, kring 6. Gick upp och hallellujade över att jag hade sån bra syn!
Tänkte förr eller senare sker under. Dock höll jag på att kräkas igen när jag såg mig själv i spegeln....
Sminkad, med illröda ögon. Va faaaaaan, tänkte jag, kliade mitt hår.
Tillslut så jag linsspåren och poletten föll ned....
Crap, de satt som snus (?). Gjorde dreta ont att ta bort.
Men efter en stund lyckades jag och hoppade direkt ner i sängen igen, för ytterligare tre välbehövliga skönhetstimmar.
Vaknade mindre onykter och kunde redan vid 11, rätt bakis, ta emot kära mor med assistent.

Grattis till Filip, guldkillen, som idag fyller 4 år!
Hoppas han fått en underbar dag med massa tårta och fina paket =)

***

Har haft en strålande dag idag.
Påbörjade storstädning inomhus, men insåg när jag kisade med ögonen att utomhus är bättre.

Så barnen fick springa fritt emellan vår tomt och grannarnas. De har lekt både inne och ute hela dagen med de tre syskonen mitt emot.

Själv har jag alltså haft en lugn och skön dag i mitt tempo!

Jag har måla utemöbler. Igen.

Jag har städat bilen.

Jag har rensat i häcken och krattat.

Lagade kålpudding så hela familjen pruttade ljudligt efteråt! ;-)

Solat.

Handlat.

Njutit.

Nu väntar jag bara på att mannen ska komma hem från sthlm. Barnen hann somna ifrån honom.
Av någon sjuk anledning somnade de båda framför soffan innan SJU!!!!!
Herreguuuuuuuuuud!
Så, nu har jag en sån där underbar natt framför mig tippar jag. Då både är pigga och alerta.....
Jätte kul....

Det blev ingen direkt storstädning inomhus.Finns roligare saker att göra.
Drog med dammsugaren några varv bara. Slängde in en tvätt.

Men det roligaste är nog vattnet.
Jag kan längta efter att få koka nått. Eller att få diska nått. Eller att få dricka kranvatten. Eller att få....
Sjuk, jag vet. Men jag har inte haft rinnande vatten i köket sedan aug förra året. Och när vi fick det i förrgår var lyckan total!
Ibland går jag bara förbi kranen för att få tippa lite på den, se hur det sprutar. Varmt. Kallt. you name it, we got it!

Idag efter jobbet när jag var ute och målade utemöblerna - igen - kom sonen ut.
Han hade kängor och vinterjacka och mössan på sig.
Med raska steg gick han mot häcken och igenom den.

Mamman funderade ett slag och ropade på sonen:
"och vart ska du??"

- jag ska bara till askel (axel).
- Men Elliot, du måste ju fråga mig innan du går någonstans. Annars vet ju inte jag vart du är.
- okej mamma, så frågar jag då. Får jag gå till askel?
- ja, det får du. Men du måste gå raka vägen till deras dörr och du får absolut INTE gå ut på gatan (grannen han gick till bor vid en traffikerad gata och är inte grannarna hemma lämnar de grinden öppen). Öppnar de inte dörren går du tillbaka samma väg du kom.

Sonen gick fortfarande med bestämda steg, men mamman kände sig inte helt trygg med denna nya situation. Barnet är 4 år och helt plötsligt stor!
Mamman släppte helt sonika målarpenseln och spanade över häcken. Ja, jag såg ju inte så värst mycket eftersom deras dörr är mot vägen. Men det kändes bra att...tja... spejja lite ändå.
Dock dröjde det inte länge förrän han kom runt hörnet igen. Han var nog max borta i si så där 5 sekunder.

- mamma, han var inte hemma. Den andra bilen måste nog komma hem först.
- Men Elliot, stannade du överhuvudtaget så länge att de hade en chans att hinna öppna dörren????

Hahahaha
Hönsmamman Hunney, here I am!

ps, askel är åtta år.
Och jag är stolt som en tupp att jag lät Elliot gå hela den rysligt långa vägen helt själv. Han växte flera centimeter!

Guldet är hemma igen!

Ny headline;
byt ut "socker är sötare än vatten" mot "guld är bättre än silver"

Idag har Huligan-Hunney (som jag kallades förr av någon sjuk anledning) tittat fram.
Är man inte på plats i LLA så får man göra det bästa av situationen.

Jag har på mig min lilagula tröja.
sonen har på sig sin svarta matchtröja (några strl för stor)
och dottern ville inte vara sämre hon utan trädde på sin storebrorsans lilagulatröja som han fick då han var nyfödd. Storleken är 62. säger kanske inte så mkt för vanliga dödliga, men föräldrar vet att det är för 4 månaders bebisar,
Mindy är 3.
År alltså.

Hejja hejja!

Vet inte varför, men jag är nervös. har varit det hela dagen, och egentligen handlar det hela inte om sportintresse.
De är söta. Jag hade tänkt byta ut ordet söt mot ett annat laddat ord, men mannen blir så sur då.
Jag vill iallafall ha guldet hem till stan!

Tänk vilken folkfest det blir!


***

apropå inget, så ska jag nog starta igång företaget snart.
Åtminstone regga namnet.

Haha.
Plugga?
eget företag?
Jobba vidare?

Hunney har många järn i elden, men kan hon bestämma sig?
Kan man både äta kakan och ha den kvar?
Eller ska man bara titta på kakhelvetet?
Låta det vattnas i munnen?
Frågorna är många.

Men svaret på föregående inlägg blev iallafall "Nada"
Det har regnat för jävla mycket så någon inoljning av utemöbler blev inget av. Inte heller biltvätt.
Jag säger så mycket men så rinner det ut i sanden.
Där har vi svaret till frågorna där uppe antar jag.... :( *muttrar och surar lite grann över "manjana manjana"*

Idag är en sån dag då jag är riktigt stolt över mina prestationer ute i trädgården.
= jag är ingen trädgårdsmänniska och har inga gröna fingrar!

Men, efter storhandlingen åt vi ute på altanen, och fick sådan lust att bara vara ute och pyssla.
Så sagt och gjort, då dottern somnat så började jag och Elliot att rafsa löv. Vi låter höstlöven ligga i "rabatterna" under vintern och tar dem - till grannens förtret - först till våren. Så vi har fått bort det mesta.

Efter det så hoppade vi lite i studsmattan.

Sedan började jag rengöra alla utemöblerna och alla trädetaljer på kåken. Ska försöka olja in allt i morgon.

Efter det tvättade jag alla fönster på nedervåningen/utsidan.

Märkligt, jag trodde listan skulle bli lång på grejer vi faktiskt gjorde....
Kanske tänkte jag göra det mesta, men bara inte kom till kritan.

Yeye. Grannen har fått blommor i sin trädgård. I min blommar det typ aldrig. Dessutom ser alla våra träd halvdöda ut.
Önskar jag hade nån älsklig person som sade "jag bara älskar att syssla i trädgårdar, kan inte jag få hålla på i er? snääääääääääälla!!!!"
Tyvärr har vi ju en mupp som redan vill det, men han är inte välkommen.
På grund av mupperiet.

***

När vi kom in vaknade Mindy. hon är lite halvkrasslig så jag lät henne sova ut länge.

Hon får sin lunch inomhus.
Hon vänder sig till mig och säger "mamma, jag älskar dig!".
Elliot frågar då "men älskar du inte mig då, mindy?"
- jo, svarar hon.
- Men är du kär i mig? frågar Elliot.
- Nej, säger mindy.
- jo, lite iallafall. säger Elliot. Lite kär i mig är du väll ändå?
- ja, okej då, svarar mindy.
- Hrm.... jaha... öh, okej, då.... men nu vet jag faktiskt inte hur jag ska svara....jag kan ju inte vara kär i dig, mindy.... men... du är ju kär i mig, så..... tack då.

HAHAA

***

Han är så söt min lilla omtänksamma fyraåring!
Här om dagen fick han en klubba på pizzerian.
Han tackade så mycket för den. Tänkte en stund och sade sedan:
" men hörrni pizzagrabbar, kan jag inte få en till min mindy också?"
- och det fick han! =)

Och idag när jag handlade. Så bad han om ett visst bröd.
Han ville betala själv och gav mig sin blänkande fina enkrona. =)
Pengarna vi skulle få tillbaka kunde jag köpa mig nått fint för!

Ååååå livet leker!
allt är underbart!
Verkligen!

Har haft möte idag. Sedan gick jag direkt på jobb. Fick ingen lunch. Klagade lite, men knappt märkbart.
Kom hem, hämtade barnen. Njöt ute på går´n.

Mannen är i sthlm. Ett par dagar.

Livet är underbart och btw ska jag pröjsa 10670:- till skatteverket.
Känns förjävla fint!

Min finaste T fyller jämt i slutet av månaden, och hon hade en fest inplanerad.
Det hade hennes kompisar också, men inte samma dag.

Så i går när hon varit ute på stan med sin käraste och kom hem möttes hon i dörröppningen av ett rungande "Hurra!".

- Hon var i chock minst halvtimmen därefter =)

Men vi hade en riktigt trevlig kväll, med goda tilltugg, god bål (K är en höjdare på bål!!!!), mindre god vin blandning (jag gillar ju godis och jag gillar vin. Men vin som smakar godis var fan ingen höjdare - så jag försökte blanda ut den med sprite. Det blev bättre, men jag har smakat godare fyllare. Dessutom var godisvinet chockrosa.....).

Dock var vår barnvakt alldeles för sjuk för att vara barnvakt, så någontimme efter midnatt ringde hon och ville att vi skulle åka hem. Lite besviken vart jag allt, jag var laddad och womenizern i mig började rycka. Dansnerven.

Men tur i oturen kanske. Jag skulle ju trots allt jobba idag.
Jag sken inte som solen direkt, mådde lite illa och hade lite huvvevärk, men va fan vad det är värt allt när man haft kul med härliga vänner!!!!

Så. Nu har hon fått sin första present.
Sin första kanin också för den delen....

Tanken var att hon skulle få presenterna sen när pappan kommit hem.
Men jag frågade vad hon helst av allt önskade sig och då var svaret "en häst!".
Sen tänkte hon lite till och bestämde sig för att hon nog helst vill ha en kanin.
Och då kunde jag inte hålla mig längre.

Vi tog varandra i handen och öppnade upp rummet. Hon blev alldeles till sig!!!!
Det första hon sade var "oooh mamma, så fiiiiiiiiin!"
Så då vart det spikat. Kaninen får heta "sofin"

Vi klappade lite på den, men jag märkte att trots att sofin tog barn bättre än vuxna, så var hon hiskeligt rädd.
Så nu har jag stängt till rummet med en grind. Barnen kan hälsa på henne men hon får lära känna dem i lugn och ro.

Jag talade om att hon är så rädd och då sade sonen:

"Hej kaninen, jag heter Elliot. Jag är snäll. Jag tycker om kaniner, men jag gillar inte klor. Så om du river mig så blir jag arg. Och då vill inte jag leka mer med dig. Så gör inte det är du snäll".

Dottern hälsade:
"Hej kaninen, jag heter Mindy. Jag är snäll.Du är min kanin. Bara min. Jag gillar dig, men du är så rädd så jag leker nog med bilar en stund".

Så då fick ju jag också hälsa på henne:
"hej kaninen, jag heter mamma kan man säga. Jag är också snäll".

Grattis till världens finaste (och busigaste) Mindy som idag blir tre bast!
Minns att jag då för tre år sedan var orolig att hon skulle bli ett aprilskämt, men jag höll ut och vi passerade midnatt.
060402

vi har inte firat något alls ännu.
Mindy kräktes i natt, så dagis fick vi skippa - trots att jag vet att det var mjölkreaktion.
Men vi kom överens om att 2 dagars regeln kunde bli ett undantag om jag under dagen tycker att hon mår bra.
I morgon blir det således dagisfika, med piggelin för att vara på den säkra sidan.

***

I går ringde mamma. Hon är på rehabilitering och det går mycket bra för henne. Det glädjer oss, men samtidigt blir man ju arg att det dröjt två år!
Hon har nu gått 15 steg som längst, men det är 15 steg längre än hon gått sen februari 07.
Jag är stolt och imponerad!
Hon gör allt hon skall och lite till!
*hejja mamma hejja mamma*

Hur som helst,  så fick sonen prata med henne.

Hans ord blev som följer "hej mormor! Jasså tränar du? Pappa tränar också. Fast han behöver inte träna, för att han är redan stark. Men du kan ju träna. Och om du äter bra mat så blir du ännu starkare. Sen kan du ta en planka och gå med.... Men mormor, när du kan gå - behöver du ingen skjuts då??? (i rullstolen)"

Jag har bannat mammas stroke så länge nu.
Faaaaan allstå, en att en person som redan haft bröstcancer två gånger skall beröras på sin rörlighet innan hon ens fyllt 60 år!
I går när hon ringde så talade hon om att min bästa kompis från då jag var pytteliten också är på rehabcentret.
Hon har också fått en stroke.
Fast hon är bara 27 år........
Inte för att vi hörs av numer, men jag känner ändå för henne! Hon har barn och allt.....
- Livet är märkligt....

***

Vi var till Ikea i går och skulle köpa en frys. Billigaste fanskapet man kan hitta, det ska stå i garaget - så bara det funkar blir det bra!

Hur som helst, i restaurangen utbrister Elliot till "mattanten" " Ikea-fröken, varför håller du på och städar bort alla stolar för? Då kan man ju inte sitta längre????"
Hon förklarade att hon städar för att det ska vara rent i morgon när alla nya kunder kommer.

Hon hade visst aldrig blivit kallad för Ikea-fröken tidigare. =))

Det är så himla kul att jag är så mogen!
Man blir aldrig äldre än man gör sig och jag verkar inte bli äldre än 12.
öhm... nu skrev jag fel. Jag menar jag ÄR ju mogen, så min ringa ålder bör väl vara strax under 30. 28 för att vara exakt.
Mogen.

Jag var så himla sur på karln i går.
Vi åkte och hämtade honom på hans jobb. Men nån stans mellan 10-100 samtalet /smset hann han glömma att han skulle bli hämtad Och en och en halv timme senare tröttnade både jag och barnen där vi stod på parkeringen.
Vi hade lekskällt så på honom att sonen var rädd att pappa skulle skaffa en ny familj att gå hem till.
Men vi lekte ju bara att vi skällde, även fast jag skällde lite på riktigt också. Fast på skoj. På riktigt.

Hur som helst, vi åkte hem. Fixade lite, låste bilen och sade inte ett ljud.

Fick dock sms från mannen i morse.
Ha ha haaaaaa, skrev han ungefär.

Låt säga så här, jag Är mogen!
Så därför hade jag dragit fram förarsätet till max, skruvat fram stolen och sedan tejpat för bältesclipet.
Så när han tryckte ner sitt feta arsle i morse (lika spinkigt fet som jag....)  fastnade han lite grann.
Så skruvade han bak stolen till passande läge och skulle få i bältet, men även det gick ju ur skogen.

Så april april!
- Eller nått....
moahahahahahaaaaaaaa

(if you mess with me, You mess with Hunney!)