Hunney

Mannen har varit i huvvestan två dagar.
Han är på väg hem. Skickar små söta sms för varje stad han närmar sig.
Ibland gör det inget att han är borta, han är så söt när han längtar=)

Jag får mycket gjort när jag är ensam.
Och längtar.

I går laserade jag alla träpartier kåken har. Blev jättefint!
Så tvättade jag. Städade. (Det gamla vanliga).
Påtade i trädgården när barnen somnat.

Idag har jag och barnen varit ute på gården hela dagen.
Fick till och med plocka fram det gigantiska och otympliga parasollet, då barnen behövde skugga i värmen.
Vi åt glass. Vi drack saft. Jag gjorde tacopaj.

Morfarn var här förut och ändrade höjden på sonens cykelsadel.
Sonen är väldigt mån om att få reda på saker och ting innan.
Jag glömde visst berätta det där med sadeln.
Så när morfarn började skruva, började sonen muttra.
E blev så arg så arg. I säkert en timmes tid!
Han skrek, han grät, och korsade armar och blängde surt.
Han ville ha sin gamla sadelhöjd och därmed basta!
Ingen, INGEN, ändrar på hans cykel utan att tala om det innan!

Nu har jag varit ute och vattnat gräset. Förlåt gyttjan menade jag.

Är redo att gå till sängs, känner på mig att jag blir förkyld snart.
Men mannen blir så sur då. När han kommer hem, och inga välkomstdrinkar eller banderoller talar om saknaden.

När man som jag jobbar de flesta helgerna, blir lediga helger otroligt viktiga!

Visserligen var jag inte ledig i helgen, jag råkade säga ja till ett extra pass.
I lördags jobbade jag 6-10, men hela dagen var jag ju ledig så det är ok.
- Dessutom ett kul pass!

Efter jobbet åkte jag hem och slappade. Slängde i några maskiner tvätt, diskade lite, städade och....ja, slappade;-)
vI for till stan med en kompis. Gick på Mârten tillsammans, shoppade lite på stan etc.
Dagen gick fort.

På kvällen gick jag på fest. En av mina goaste kompisar fyllde ett år äldre.
Vi hade jätte kul och åt god mat och pratade och myste.
Vid halv 11 kom mannen, då vår barnvakt äntigen dök upp efter musikalbesök.
Vid halv 12 åkte jag hem..... Lämnade mannen kvar bland singstar och trevligt sällskap.
Själv hade jag migränkänningar och ville bara hem och sova (kan bli så när jag går upp 4 för tidiga arbetspass. Kroppen är liksom inte van...). Kompisen T gav mig receptfritt migränpiller som gjorde susen och jag sov hela natten utan besvär! Tack gullet!!!!

På söndagen gick vi till badet vid 10snåret.
Sonen älskade badhuset, men dottern var skeptisk.
Ända tills vi skulle duscha av oss och jag satte henne i bebisbaljan. Där släppte hon loss som aldrig förr. Gjorde piruetter mer eller mindre i baljan.

Efter det åkte vi och hämtade farmor, for och åt pizza åkte vidare till renoveringsaffärer, mataffärer och skräpaffärer. På området W. De närboende vet säkert vilka skräpaffärer jag menar....

Vid halv 5 var vi hemma. Och halv 6 sov dottern. Och halv 7 kom ett par kompisar.
En alldeles underbar helg om du frågar mig - innehållande de allra käraste vänner och allra roligaste händelser!
I love!

Lite sent kom jag på den klockrena kommentaren från sonen.

Jag cyklade hem så fort att varenda kolhydrat i hela kroppen måste ha dunstat.
Jag stannade till vid McD och köpte en hamburgare.

Barnen brukar få vår egna häxdryck á la "colavatten".
Cola vatten är precis som det låter "98% vatten, 1 % cola och resten bubblor).
Colan ger ingen smak what so ever, men lite blir en färgskiftning som barnen tydligen köper. haha.

Hur som helst, jag kom hem vid 20-tiden och trots den fjuttiga colahalten valde vi att  säga "inget colavatten så här nära läggning".

De gnällde en stund de båda barnen.
Sonen blir tyst och utropar plötsligt:
"Pappa, jag såg en idé! Man kan ta bara liiiiiiiite cola!"
Och visade med tummen och pekfingret en millimeter stor glipa.
En droppe ungefär.
Max.

Min lilla älskling, så söt han är!

Idag blir´e två inlägg i ett, liksom.

***

Idag var vi på utv.samtal på sonens dagis.
Fick lämna barnen på dagiset under tiden för att klara av ett sådant samtal.
Efteråt tog sonen cykeln och jag tog dottern på armen så gick vi och handlade.
Vi var tvugna att skaffa lunch innan det riktiga dagispasset.

Väl där blir jag så jädra irriterad.
En unge får spel inne på affären och bara skriker och skriker.
Jag har aldrig hört nån skrika så hysteriskt förr!
Hela jag ville bara skrika rakt ut "få tyst på ungen!"
Uppenbarligen fanns några tanter där som kände samma sak.
Jag hörde dem säga "nämen, vad gör mamman egentligen mot sitt barn?" och "ojojoj, stackars mamman, hon kan inte ha det lätt" och några försökte muntra upp med "nämen, sådan arg liten dam".
Jovars.
Stackars mamman kände jag bara.
Att hon inte bara gick sin väg. Lämna hela shoppingkorgen.
Det skulle jag ha gjort. Om det inte vore så att barnen måste äta innan dagis.

Btw. Ungen var min.....
Och till sanningen hör att jag började gråta när jag kom hem.
Hon var bara för mycket! Orkar inte med såna snorungar.

Jag och sonen köpte glass. Jag frågade dottern om hon ville ha. Det ville hon, men eftersom hon inte slutade gråta så fick hon ingen.
Vi satt allesammans vid köksbordet. Sonen med sin nogger och jag med min lakritspuck. Så gott!
Tror dottern fattade för hon testade hundvalpsögonen.
Tyvärr hade hon gått för långt, och någon glass var hon inte förtjänt av.

***

andra inlägget.

Idag cyklade jag till jobbet.
Vansinne!

Det tog fyrtiofem minuter dit.

Jag cyklade över en bro. Mot tidningshuset och sedan följde jag motorvägen mot badstranden.
Mensåklart, jobbet låg anhalten innan sol och bad.

Hemvägen tog jag en annan väg. Den över gatan. Följandes villakvarteren.
Mot min fars jobb och sedan via polishuset.
Missade dock viadukten (njöt av robbie williiams på ipoden) och fick cykla en omväg. Men för att spara in lite tid så drog jag cykelj*veln upp för trappen isf att cykla runt för att nå cykelvägen som jag tidigare missat. Typ.
Var hemma efter 38 minuter. Med skillnaden att jag söndagskörde på hemvägen och dårkörde på ditvägen.
Ändå sparade jag några minuter.
Jag ska fila vidare på cyklingen för att tjäna mer tid. I slutändan går det ju lika fort som att åka buss.

Mjäää, det som hände idag på jobbet var inte bra.
Jag berättar gärna mer detaljerat, än vad jag gör här på bloggen. Fråga gärna.
Men jag kan säga att det innefattar ett bortkastat kemtvättsbesök pga rostfläckar på privata kläder under en utbildning på arbetstid....

Just ja. Brandsläckaren ingår i ovanstående beskrivning. Och en hel del vatten.

***

Mannen är i sthlm över natten.
Han har börjat sitt nya uppdrag, och jag har klarat av gräsänkeuppdraget rätt bra.

"pappa kommer i morgon, kom så köper vi en glass i stället för att sitta här och vänta".

Jag hämtade barnen vid halv 6 från dagis, vi handlade den där glassen, gick hem och så lagade jag tacopaj (pga önskande av helgdag. Måndag behöver inte innehålla bönor och fläsk bara för att det är veckans tråkigaste dag!).

När barnen somnat gick jag ut i "trädgården" och vattnade jorden.
Sedan rensade jag i häcken.
Efter det bara njöt jag på en solstol i skymningen.
Så härligt med trädgård, även om just min trädgård knappast kvalar till trädgård....

I fredags kom en kille på jobbet och tyckte synd om sig för att han hade fått för lite arbetspass denna vecka. Snäll som jag är gav jag honom mitt söndagspass.

Lite hade jag ju att vinna på det själv;
en familjedag.

På morgonen drog vi oss länge.
Sedan när frukost var inmatad gick vi ut i trädgården.
Jag började städa bilen.
Dammsuga, putsa, och tvätta.

Sen blev det glidare/glänsare tur till morfarn.
Där byttes däck och firades födelsedag.

Några timmar senare for vi hem för att rasta barnen hos kompisar.
Vi kom dit ganska sent, nästa lite oförskämt sent eftersom de ringt redan vid lunchtid och undrat om vi ville komma över. Vi talade om kalasplanerna men ville gärna komma över senare.
De kanske inte hade tänkt så sent som 17snåret. Hur som helst så hade både vuxna och barn trevligt.
Fram tills halv 7. Då for vi till farmorn och hämtade stroller för grässådd.

Väl hemma åt vi kinamat, och sedan gick vi ut igen.
Lite väl sent för barnen, men vi myste liksom.
Jag sådde gräs medan barnen hjälpte pappan att gräva och mig att vattna.

Vi var klara vid 21tiden, då det blev mackor (sonen var "lävligt hungjig") och mys innan läggdags för barnen.
När de somnat tog jag cykeln ut för att fota stan.
Några alster finns i Bilddagboken.
Men jag måste säga att det var svårare än jag trott att fota i mörker.
Lång slutartid krävs, men då blir ju lamporna alldeles förstörda och då måste vitbalansen korrigeras.
Och.... ja.
Jag behöver definitivt mer övning. Men så kul det var!

Nu sitter jag här och är så nöjd och glad över dagen.
Familjeliv kan vara lite extra underbart om man som jag jobbat bort de senaste helgerna.
Man tar tillvara på dagen och den lediga tiden lite mer.

Jag är sååååå lycklig!

Under två nätter har jag lagt mig som en boll, med knäna upp till hakan. Och jag njuter av det!
Jag har lagt mig halvt på mage med vänsterbenet uppdraget så jag att jag kan hålla med ett redigt tag i vänster stortå. Jag njuter!

När jag läser så ligger jag med fötterna uppdragna och låren som bokstöd. Funkar suveränt!!!!

När jag tar mig upp för trappan så gör det mig inget alls om jag springer!
När jag går ner använder jag båda benen, jag stapplar mig inte ner.

Underbart!
Sååå lycklig!

Mirakeldoktorn lagade mitt knä (som det var en inflammation i trots den fingula färgen på ledvätskan)!

Jag kollade mitt BMI nyss. Gör sällan det, eftersom jag alltid blir besviken...
Men så kom jag in på en blogg och där fanns möjligheten lite för enkelt.

Mitt BMI är 17.5...underviktig.
Min strävan uppåt är total, och jag vart nyfiken.
Jag lade på ett kilo, ett till, och ett till.
Och tillslut nådde jag "Grattis! Du är normalviktig och behöver varken gå upp eller gå ned i vikt!".

För att nå det lägsta BMI´t i den kategorin (i mitt fall 18.7) behöver jag bara öka 4.5 kilo i vikt.
Det låter som "pease of cake" men det är det inte för mig!

Men nu har jag ett mål. Inte bara att vågen ska öka utan att mitt BMI ska bli normalviktig.
Jag är lite trött på att ha varit underviktig hela mitt avlånga liv.

Till sommaren kommer de som känner mig att se mig med;
A) en pizza
B) en glass
C) en godispåse
D) en dricka
E) en hamburgare
F) chips

Tja, jag har ju redan tjuvbörjat med A-F, men det gjorde jag någongång i slutet på åttiotalet.
Det tar tid för somliga, men skam den som ger sig.

Nu har jag ju mina piller att proppa i mig innan mat. Den ska enligt doktorn ge mig bättre tal på vågen.
Eller bilringar som man också kan säga.

Igår fick jag en rätt skön dag!

Först gick jag till farbror doktorn.
Han var jättegullig!
Jag var supermodig och kikade hela tiden.
"åh, coooooooolt, är det det där som är ledvätskan??"

Den såg gul och fin ut så det var nog ingen infektion/inflammation iallafall.
Och när han var färdig så vipsade han till det och böjde mitt knä hela vägen så långt det bara gick!
*vips lixom*

jag fortsatte mitt puckade språk genom att "wooooooow, cooooolt jag kan röra mig och det gör inte ont! Du är en ängel doktorn!"
Jag fnittrade mig ut därifrån och var supernöjd!

(dessvärre svullnade knäet upp igen efter en dryg timme)

Väl hemma skulle jag vila benet, ett dygn.
Jag passade då på att olja in utemöblerna (när jag var färdig dröjde det ungefär 30 sekunder innan det började regna). Köpte blommor till pappan/mannen. Sen lagade jag fiskgratäng som blev riktigt bra=) Jag städade och vi for ut på stan för att fika med en kompis.

Väl hemma fick jag den mest underbara massagen av min man.
Han pillade på mig (obs; inget dirty-pill) i nästan två timmar. Knådade och vred. Och det var såååååå skönt.
Somnade när han började, vid 21, och vaknade då han slutade vid 22.30 och då gick jag in och lade mig och somnade om. Härligt!
Det var sån där underbar massage från hårbotten till fötterna=)
I love!

Och du mannen; "olive juice"

Just nu känner jag mig lite nervösig....

Om 25 minuter lämnas barnen på dagis. Sedan åker jag in till stan och till farbror doktorn.

Han ska tömma mitt knä på vätska.
Dränera som jag brukar säga.

Och just det är jag lite nervösig inför....

Har då jobbat 6-17 hela helgen.
Med mitt svullna knä var väll inte det ett av mina brightaste val direkt....
(första passet 6-10.15 är ett rent träningspass då vi drar tunga palldragare, lyfter tunga varor etc. passet 10.30-17 var ett gångpass då jag stod och gick Hela tiden).

Mot slutet vinkade en kollega till sig mig.
Jag gick dit och hon höttade (?) med fingret åt mig.
Jag var lite oförstående mot hennes sura min gentemot mig.

Tillslut kom det fram;
"varför måste jag behålla alla snygga hunkar hos mig, när jag har KÖ till min kassa medans hon står där ensam och väntar. Jag är ju gift och har barn, medans hon är singel! Och hon har allt hört att man kan träffa sitt livs kärlek mellan hylla 30 fack 5"

Så jag svarade "vill du att jag går till dem och säger; åååh ursäkta, men det är så att jag är gift och har två barn. Kan ni vara gulliga och gå till kassan där borta istället".

Då började vi apskratta och vi upptäckte att vi kanske pratat liiiiite väl högt och tjejen i de båda hunkarnas sällskap glodde lite argsint mot oss....

Min man kom hem i går. skönt.
Men det var en kortvarig lycka.

Han ringde förut och berättade att han fått ett nytt uppdrag med jobbet.
Ett uppdrag som innebär att han är i sthlm två dagar av 7. Dvs en övernattning per vecka. Ända fram till sommaren. Minst.

tja, kul för han - men jag känner si så där för det faktiskt.
Med mina arbetstider så blir det svårt.
Som nu, mannen har varit borta en vecka och svärmor har fått vara här varje kväll.

Ställer hon upp med två kvällar i veckan är det ju bra.
Men, då känns det tríst att be om hjälp om man ska till tandläkaren, till frisören, till läkaren eller bara behöver lite frist.

yeye

Idag tänker jag skriva ett "tycka synd om mig sjäv-" inlägg.
Fast jag skäms lite för det.
Igår läste jag Ploppimojs dagbok, och....ja, hennes upplevelse är hundra resor otäckare.
*tänker på dig gumman*

Hur som helst, jag tycker lite synd om mig iallafall.

Mitt knä har ju svullnat upp, som ni säkert känner till.
Jag fick meducin för reumatism!!!!!
Ska ta tre om dagen, tabletterna innehåller både smärtstillande och antiinflammatoriskt.

I förrgår hann jag bara ta två. Dagen var för kort.
Igår började jag dagens pillerknaprande vid frukost. Och nästa intogs vid lunch.

Jag blev väldigt trött men tyckte att trötthet knappast är något att sjukskriva sig för.
Så jag åkte till jobbet.

Fick stå i en vanlig kassa. Känslan av olust blev värre och värre, och när jag skakade rejält när jag lämnade växeln insåg jag att jag måste byta kassa till självscanningen.
Jag ringer ett samtal och frågar "kan du hitta någon som kan byta mig, jag berättar sen när det inte är så många kunder i närheten om varför jag vill byta".
Så kom min ledare och jag sade att mitt knä har svullnat upp och jag äter tabletter som gör mig skakis.
Hon fixade byte åt mig. Men när jag skulle lämna i från mig min kassalåda missade jag dörren. Pang sade det!
Väl inne hade jag svårt att räkna, huvudvärken/migränen blev värre och jag mådde illa.
Tillslut bad jag om ursäkt - men jag måste få gå hem!

Inom en kvart var problemet löst och jag fick gå hem.

Väl hemma mår jag ännu värre!
Svärmor som passade barnen fixade lite åt mig och gick sedan hem. Mannen i sthlm blev orolig när han hörde mig så han ringde sin mamma som ringde mig med jämna mellanrum.
Jag tog ett bad. Gick sedan och lade mig. Klockan var då efter 18.

Jag somnade ganska snart men blev väckt inom kort. Kunde då inte röra mig, kroppen var tung som bly! Jag sluddrade och tänkte bara "jaha, nu dör jag". Sedan somnade jag om. Och sov till 7 på morgonen.

Nu mår jag bra. Lite svag huvudvärk och knepig i kroppen.
Några mer tabletter vågar jag inte ta.
Tyvärr, för smärtan i knäet gick över + att svullnade hann gå ner något.

Jag jobbar inte dagens första pass idag. Får se om jag orkar med det andra.
Är ovanligt trött och liksom....ja, märklig bara....

Inga små mammor i sängen får hoppa.

***

Var alltså på läkarbesök idag, för stackars knäets skull.

Det lite pinsamma i hela situationen var att vi hälsade i gången, gick in på hans rum och jag började ta av mig kläderna direkt. Sedan slog det mej; "ojdå, ska jag ta av mig eller?"
Han skrattade lite och sade "ja, gör du det".

Byxorna åkte av och han såg genast att knäet var svullet. Han kände lite på det och konstaterade att det var vätska.
Han ville först göra ett dränage, för att se vilken typ av vätska det var.
Men sen ångrade han sig visst, han visste inte riktigt vilka prover som skulle tas.

Så vi provar en vecka med smärtstillande antiinflammatoriska tabletter på recept.
Hjälper det så är det ju bra, annars får vi gå vidare i utredningen.
Jag var ju hos han förra året för samma knä. Men då saknades en svullnad.
Nu har jag fått en svullnad och han kan se att det gäller leden precis som vi trodde då.

Det som är oroande är ju då min autoimmuna hudsjukdom. Har man en sådan kan man nästan alltid räkna med en till. Minst.
Till dem hör reumatism....

- Men som min man så snällt säger "oroa dig inte i onödan. Troligtvis är du bara överansträngd" -  vilket säkert lätt händer med mitt typ av jobb.
Så veckan ut är jag alltså överansträngd, jag går med tryckförband. Typ. Och haltar lite lätt.
Jag ser inte klok ut nån stans.

Nu har jag dessutom målat taket i lilla rummet där nere. Så nu ser jag verkligen inte klok ut. Alldeles prickig.

Blev efter det tvungen att oplanerat tvätta de oplanerat färgade kläderna.
Efter det ska jag vila mitt lilla knä. Doktorns order. Lite sent med det efter takmålningen, men där tog axlarna mest stryk. Och mina glasögon.

i går for mannen i väg. Han kommer på söndag.

Idag skrev jag upp mig på "önskar-sluta-tidigare-listan" på jobbet; svärmor skulle passa barnen efter dagis. Men svärmor är sjuk....
Slutade lite väl tidigt, men skönt ändå!

Imorgon ska jag passa barn på jobbet. Om nu svärmodern har frisknat till....Känns inte som en passande helg att vara jobbande-gräsänka-till-två-barn-med-en-sjuk-farmor-till-barnvakt....

yeye

***

Har tur på jobbfronten; ska utbildas inom två områden. Varav det bästa är inne på k-kontoret!!!!
Är sä jäkla glad för den möjligheten!!!!! *stort smajl*

***

Jobbar vidare med mitt fotoföretag.
Har dragit mig lite i kragen att inte ha så brått.
Just nu skramlar jag i hop till prylar, vill bla köpa ny kamera.
Tänkte be bästa svärmodern att handla med en när hon åker på semester till ett billigt fotoland.

Samlar bilder att ha på hemsidan. Till försäljning och så.

Hoppas det blir bättre väder snart, och att jag får bättre arbetstider så jag hinner fota utomhus i någorlunda ljus.
Just nu blir det mest stileben inomhus.

***

Nu ska jag nanna dotter som legat sömnlös i sängen i två timmar utan ett pip.
Just nu sitter hon här brevid, fortfarande utan pip. Nickar bara åt mina frågor.

-Är du trött?
- nickar ja
-Vill du sova?
-Nickar nej och pekar på skrivbordet
- vill du sitta här?
- nickar ja

Som vanligt är jag trött....

Jobbade 6-17 på lördagen.
Sedan åkte vi till några kompisar, barnen fick leka av sig och vi gjorde sushi.
Dessvärre var jag mer död än levande, så vi for hem redan vid 22tiden.

På natten vred jag om klockan och tänkte "åååååh vad skönt. Jag får sova en timme extra i morgon!"
Men när klockan ringde morgonen efter och jag kollade på den jag inte ställt upp lyste siffrorna "03.30" alldeles förskräckligt rysligt illa.

Men jag klev upp, åt min frukost utan att vara särskilt hungrig.
Njöt av tystnaden och tog sedan bilen till jobbet.

Varupåfyllnaden är bland det roligaste jobb man kan ha tror jag. Visst, det är tidigt; men det gör mig inget. Gör hellre det än slutar sent.
Vi åker skateboard på palldragarna. Drar, lyfter och sliter i fyra timmar. Värsta träningspasset.
Truckskorna väger ett par kilo känns det som.

På fika rasten skrattade vi oss sönder och samman då en tjej sade "min kille brukar använda mig som hål, jag står bredbent och han puttar på". Hon menade att han tränar golfputtar med henne, det lät bara dumt.
Så efter ett tag när vi skrattat sade hon "jaja, i går skrämde en kille mig på lampavdelningen. Jag skrek till och han sade förlåt. Jag sade då; det gör inget, jag var bara inte beredd på att du skulle ta mig bakifrån"
Hahahaha, min typ av humor på frukostrasten=)

Hur som helst, efter det passet gick jag på nästa pass. I självscanningskassan.
Så, nu har jag rört mig mer än jag brukar.

På kvällen skulle jag natta dottern. Kring typ 21.
Båda barnen hade slocknat under dagen, så de höll sig vakna. Dessutom 21 på vintertid blir ju 20.
Så jag lade mig brevid henne och somnade tydligen långt innan den lilla damen. Hon gick upp och fortsatte leka.
Jag sov och sov och sov och sov. Blev väckt vid 09-tiden av barnen som inte orkade vänta längre på mig.
Helt väck var jag!

I natt sov jag 9 timmar, även det är liiiiite mer än vanligt.

***

Idag är jag ledig. Ska gratta dottern hela dagen, hon fyller i morgon men då jobbar jag.

Det första är att åka till leksaksaffären med morfarn och barnen. M ska få välja present.
Sedan åker han o jobbar och vi åker till mormorn. Sedan åker vi hem och morfarn kommer.
Farmorn är sjuk så henne får vi vänta lite med.

Sonen tittade i leksastidningen.
-M, du kan ta en docka du, så taj jag en jöd bil. Blixten hetej den
-Men E, det är M som fyller år, så det blir nog bara presenter till henne
- aaaaaaaah, M önskar sig blixten. Vi fåj köpa den då....
= Han  är smart min lille E.