vågat!
Efter piller-shoppingen råkade vi gå igenom några klädesaffärer.
På Gina stegade sonen fram till kassörskorna och frågade
"sejjer hallå sejjer, haj ni byggare bob tröjor här???"
De smålog när de sade "nej tyvärr..."
Sedan gick vi till Lindex och där fann vi en prinsessklänning till dottern i julklapp (jiiipppiiie, första julklappen inhandlad! Jag HATAR att handla när hysterin är i full blomning).
När jag skulle pröjsa sade sonen återigen "sejjer, ursäkta, men haj ni byggare bob tröjor här? Ni vet sånna som Huuuuuugo har!"
Även de smålog när de gav sitt nekande svar.
"men haj ni byggare bob tofflor då? Byggare bob slipsar? byggare bob vantar? Har ni någonting med byggare bob på????"
Nopp, det hade det inte.
Jag och sonen tog varandra i handen, gick några steg och sonen vänder sig om och högt och tydligt skriker "hejdå sejjer!". Jorrå, min son har blivit vågad sedan han fyllde fyra. ME LIKE=)
***
Idag hämtade vi kompisen Johan på dagis.
Klockan tre.
De kom hem och betedde sig som en flock yra höns.
Men de var bara lyckliga och glada.
Tillslut lekte de lugnt och sansat och hade såååå kul!
En timme senare fixade jag lite våfflor och en stund efter det kom mamman.
Det var en mysig träff för barnen och sonen blev bjuden hem till dem.
När de stod i dörren kom mannen hem.
Men morfarn.
Och fyra nya vinterdäck.
Och en helt ny och rätt fin kassett till eldstaden.
Nu ska vi bara lyckas installera den eller hitta någon som kan göra det.
Och sedan fixa någon som kan göra en sotningslucka. Det beställde sotaren.
Och därefter ska sotaren komma och tycka sitt.
SEN sen sen sen kan vi börja få lite värme i huset igen=)
Och fönstergubbarna dök inte upp.
Suck.
De snackade om att komma hit och installera ett fönster idag.
Crap....
Kalas!
Han var såååååå lycklig över att för första gången få komma hem till honom!
Föräldrarna var supertrevliga!
När så kalaset slutade bestämdes hastigt och lustigt att jag och barnen ska hämta johan på dagis i morgon.
Känns lite märkligt med tanke på att hans föräldrar bara sett oss en kort stund, och de har aldrig varit hemma hos oss. Men de verkar lita på oss eftersom han ska vara här kring två timmar innan hans mor kommer.
Dessvärre glömde jag fråga om det är något johan är allergisk mot. Kan ju vara mysigt med lite mellis tillsammans...
***
Efter kalaset åkte vi till renoveringsbutiken vi alltid hänger vid.
Där fann jag tapeter jag tidigare tänkt mig till övervåningen. Försökte övertala mannen att inhandla dem, men han tyckte det var onödigt att köpa på oss mer tapeter nu (vi har redan köpt tapeter till fondväggen nere/upp i trappen för typ ett halvår sedan, och kökstapeterna vi köpte för typ två månader sen....
Yeye, jag brukar få min vilja igenom. Får väll handla dem i smyg annars =)
Dock köpte vi golv! Yiiippiiiiieeeee!
Så till helgen ska vi hämta ett gäng parkettgolv i valnöt. Märkligt med parkett i kök kanske. Men vi vet flera som har det och det funkar för dem. Dessutom blir både plast och klinkers alldeles för kallt i vårt hus där vi redan har problem med värmen.
***
Senare på kvällningen åkte vi till våra kompisar som flyttade under helgen.
De har redan fått det jättefint!
Jag blir bara irriterad på en grej - oss själva!
De har renoverat sitt hus i fem veckor; tapetserat alla rum och byggt kök.
Vi har byggt kök sen i september och vi har lika mycket kvar som när de började med sitt.
Grrrr
Kul att se vad fint de fått det på så kort tid.
Och ja - jag blir avundsjuk på folk (alla) som har kök!!!!
en god natts sömn, och 4års kontroll
- ja, det har jag gjort. Jag blundade hela natten, men sen öppnade jag ögonen och då tänkte jag att jag ska läsa korsord. Jag tror det är dags att jag lär mig läsa korsord nu".
=)
***
Så var det dags för fyraårskontroll.
Sonen hade fått en hel del förklarat för sig, av mamman - som tydligen inte visste värst mkt om 4 årskontroller...
Han tyckte inte att det stämde bra överens med det jag sagt.
Ändå sade jag att vi skulle visa att vi ser bra, att vi hör bra och att vi kan gå balansgång.
Han kunde inte förstå varför inte han skulle få kolla i den roliga leksakslådan som dottern fick göra på sin 2½års kontroll.
Han tyckte det verkade vara en bättre idé än att kika på bokstäver genom sjörövaröga, eller att lyssna på fåniga pip i fåniga hörlurar, eller gå på en fånig tejpbit på golvet.
Allt gick käpprätt åt pipsvängen. Tillslut tröttnade mamman och frågade om han ville komma tillbaka igen? Det ville han inte, och då sade jag att vi kommer fortsätta komma hit igen och igen och igen tills dess han visar vad han kan. Han öppnade sig liiiiite. Men så råkade mamman fråga om han ville ha en present. och det ville han visst, mamman skämdes lite över att muta när bvc-tanten hörde - men hellre det än att hon ska tro att han är den bebis han verkade med sitt bebisspråk som han lagt till med sista timmen.
Efter att fått papper och penna (och visat att han kan rita med både höger och vänster, vilket också förbryllade bvctanten) och fick rita morfar (en tjock gubbe, med ytterst lite hår, massa skägg, en godispåse i handen - vid sitt hus med en stor fin dörr och en strålande fin sol i himmlen. Och med avslutningen TOILLE med hjälp av mamman "kan du skriva ett E?" "Kan du skriva ett L?" "och ett till L" etc) så blev han på bättre humör. Vi enades om att försöka kika på bokstäverna och han klarade allt. Han fick lyssna på de fåniga ljuden, men hinken med bollar tog vi bort och lät honom argt som ett bi säga till när han hörde ljudet. Innan vi skulle gå hem gick jag balansgång och då gjorde sonen med det.
Han slipper komma tillbaka för ett nytt test (tack o lov, det tog över en och en halv timme!). Vet inte om det var för att han klarade allt eller för att hon tröttnade på hans stönighet.....
Nån present har han inte fått, men han fick leka med kompis och det dög gott och väl!
Dock märktes det på hans humör under kvällen att han inte varit nöjd hela dagen. Han fick vredesutbrott titt som tätt. Precis som hos BVC tanten.
Jag känner min son, jag vet att han INTE gillar full uppmärksamhet på sig själv....
larm
Ett hemligt kodlarm som bara personalen känner till.
Fy fan vad rädd jag blev!!!
Alla kassörer tittade som stora frågetecken på varandra, log mot kunden och tog betalt.
Vi inväntade kommando om vad som skulle ske härnäst.
Brandbilarna kom.
Och vi fortsatte le mot våra kunder.
När de blev oroliga över vad larmet kunde vara, så log vi mot dem och sade lugnande ord.
Inombords var åtminstone jag skitskraj!
Efteråt fick jag höra att det varit för varm ånga vid disken (?) i restaurangen.
Ingen fara alls.
Men att döma från vad all personal sagt var det fler än jag som varit skitskraja!
När chefen kom o frågade hur det var med mig kunde jag inte säga annat än "bra!" eftersom kunderna stod alldeles intill.
Ps, kodlarmet vi hörde är en uppmaning till personalen att vara beredda.
Därför som vi inte utrymde. Innan dess ska "faran" lokaliseras.
När utrymning sker så förstår alla vad saken gäller.
Koden vi hörde var alltså till för skärpt uppmärksamhet.
All personal måste till sin avdelning. Alla chefer ska posteras ut etc.
Därefter har vi speciella regler att följa, vid ev utrymning. Och självklart kommer vi i personalen ut allra sist.
Alltså, ingen fara på färde - vart dock skitskraj ändå, eftersom vi inte visste om det var övning eller allvar.
***
Efteråt fick jag för mig att ensam kvinna reder sig själv. Lite för mycket.
Så jag tog ett varv inne på IKEA, köpte mig en expedit och ett litet databord till kidsens lekdator.
Sedan insåg jag....jag är ensam....får expediten plats i bilen?...orkar jag bära???
Men jorå, ensam kvinna reder sig självt alldeles utmärkt!
Jag fick in hyllan efter lite skruvande och justerande med sätena.
Däremot var det ett helvete att få ut!
***
När jag hämtade barnen fick vi vara med om en syn vi aldrig vill se igen.
En pappa som inte gjorde bra ifrån sig. Alls.
Dagispersonalen stod längst bort och iakttog, medans jag ställde mig en meter ifrån honom.
Han skulle se att han var sedd.
Jag vågade inte ingripa eftersom jag hade mina egna barn med, dessutom ville jag inte konfrontera honom när så många barn var med. Däremot sade jag till dagisfröken att jag tänker ta upp detta med dagispersonalen i morgon.
Min Elliot tog illa vid av vad han sett. Jag satte mig på huk och pratade lugnande med honom, men han tog upp händelsen flera gånger under kvällen.
Så att dagisfröken hörde sade jag att vi kommer prata med fröken om detta i morgon, så behöver du prata så kan du prata både med mig och med dem.
Fy fan, vissa ska inte få vara föräldrar....
Våren och Maja!
GRATTIS TILL VÄRLDENS FINASTE MAJA, som idag fyller fyra år!
Hipp hipp hurraaaaaaaa!
- tack för kalaset igår, alltid lika kul att äntligen ses!
Elliot tyckte att det var hiskeligt långt att åka till maja.
Längre än till morbror i helt annan stad/län.
- men mamma, jag tror det är för jag längtar efter maja så. Då känns det långare.
***
Idag när vi gick till dagis skrek elliot hela vägen fram.
Som Ronjas Vårtjut.
"Jaaaaa jag gillar våren (?). Jaaaaaa, jag gillar frost! Jaaaaaaaaa, äntligen sprackligt på isen! Jaaaa jaaaa jaaaaa, äntligen fotspår! Jag gillar sprackligt och fotspår! Jaaaaaa, våååååååren mamma!"
Han brydde sig bara märkvärt om traktorn och lastbilen som just nu gör övergångsställe åt oss.
Han tittade lite på gubbarna och skrek glädjetjuten "jaaaa det är våååår, jaaaaaaa det är frost och sprackligt på vägen, och vi får ett alldeles eget överställe! Jaaaaa mamma äntligeeeeeeeeen vååååååår!"
Vänner!
Riktiga vänner, det har jag det!!!!
***
Har varit nervöst på jobbet hela veckan.
Vi har förhör å det grövsta!
Folk från v-h i hela sverige är på plats för att kolla oss.
Allt ifrån kundbemötande, till hur städat vi har det, till hur mkt majonäs som läggs på tallriken tillsammans med pommes och hur mkt kottlettraden väger, till frågor om hur stort vårt vh är, hur mkt vi ska sälja för, vad våra mål är, vad våra kundlöften är, vad vi sålde för förra året, vad våra olika undersökningar heter (kund- och personal), hur många produkter vi har och hur många vi har på lager, om mina kläder är hela och rena, om jag kan rabbla alla frågor utan betänketid, vad vi lägger mest vikt vid i år etc etc.
Alla är skitnervösa. Igår städade vi hela min avdelning. Den blänker.
Jag var skitnervös för frågorna, då jag blev utfrågad förra året. Då var jag nyanställd. Men hela vh var nytt då, så frågorna var lättare. Ändå höll jag på att skita ner mig!
Hur som helst. När de står nere hos oss som bäst, kontrollerar och mäter och tar tid på oss så känner jag hur det vibrerar i fickan. Efter ett tag inser jag att jag bör svara, jag vet att barnvakten inte mår skitbra.
Ringer min KL och ber att få gå ifrån. Springer in på kk och säger att jag måste ringa några samtal.
Ringer mannen. Och då får jag smått panik. Barnvakten mår INTE bra, och jag tycker mig förstå att hon är på väg till sjukhus (vilket hon också är, men som tur var inte idag - som jag trodde....). Klockan är kvart över fem. Barnen ska vara ifrån dagis inom en kvart! Och jag har dels ett sådant jobb att man aldrig bara kan lämna, och speciellt inte idag när vi har alla dessa ögon på oss. Allt måste se perfekt ut, köerna får inte var långa och allt det där.
Klurar ett slag. Vem vem vem????
Så kom jag på det; barnen känner dem väl och är trygga med dem, de har bilbarnstolar och de är världens bästa.
Får tag i S, berättar läget och på stört säger han "inga problem, vi hämtar dem". Blev alldeles paff, finns det verkligen sådana människor???
Ringer dagis, talar om att vi blir försenade och att ett par kompisar kommer hämta barnen idag pga barnvakten är sjuk.
Det var inga problem. Ringer återigen S som säger att han snart är hemma och kan passa sina barn medans hans fru hämtar mina. Återigen helt paff=)
Löser problemet i kassan, men de förstår att jag är alldeles uppskruvad och lite skakad (tror fortf att hon är på väg till sjukhus). Så de räknar på saken och låter mig sedan gå. Var kvar till max halv 7 (istf halv 9). Jag räknar min kassa helt fel, jag råkar släcka ljuset istf att låsa upp dörren. Får ursäkta mig och säga att under press fungerar jag kolugnt, men efteråt får jag adrenalinkick utan dess like.
Fixar en flarra vin till mina änglar.
Gasar dit och blir dessutom bjuden på mat!
Jag vet att jag säkert skulle ställa upp på stört vid behov!
- Men att själv uppleva det. Jag är liksom inte.... inte van?
Jag har alltid haft lättare för att ge än att ta. Men idag är jag sååååå glad för att jag fick hjälp!
Puss på er, mina bästa!
ps, dessutom slapp jag bli utfrågad på jobbet! I morgon kommer de vara på min avdelning hela dagen. Och då är jag ledig!!! Tjooohoooooo =) Visserligen är de kvar på fredag då jag jobbar. Trots att de då är klara på min avdelning så kan jag bli haffad på vägen. Hittills har jag gjort värsta u-svängarna varje gång jag sett dem. Ser misstänksamt ut jag vet. Men jag vill verkligen inte! Värre än högskoleprovet juh (som jag visserligen inte gjort. Gjorde u-sväng där med).
***
Våra nya fönster har kommit nu!
Nu ska vi bara hitta några som kan installera dem.
De vi anlitade fick visst ett större uppdrag. katchiiing för dem.
Så måste vi hämta kasetten, och anlita några som installerar den.
Sedan ska vi anlita någon som kan hjälpa oss riva vägg. Bärande.
Efter det ska jag tapetsera, efter det ska vi lägga golv, efter det bygga upp stommarna.
Sedan är det klart!
- jag ser ljuset!
U-S
Och det gick över all förväntan!!!!
Först och främst så fick jag fram att jag faktiskt har svårt att jobba kväll.
Han lovade att lägga in mig på mer dagtider=) tjooohooooo
Dessutom så ville han att jag ska få ett eget ansvarsområde.
Dessutom så ville han att jag ska få lära mig redovisningen. Wiiiiii
Dessutom så ville han att jag ska få mer tider på k-kontoret och som k-ledare.
Dessutom, o allra bäst, var att han tyckte att jag mest av alla borde få mer tider där inne - och slutar någon så bör jag få den tjänsten. För som det ser ut nu så är vi bara två extra som kan k-kontoret. Den andra tjejen vill han se mer på k-kontoret och som k-ledare, medan mig vill han även ha på redovsiningen. OCH DÄR VILL JAG VARA=)=)=)=)=)
Dessutom så ska en bli mammaledig, och jag svarade att jag inte är värst intresserad av den tjänsten eftersom jag inte vill tappa varken k-kontoret ellerk-ledarrollen. Och då sade han att man kanske kunde splitta hennes tjänst. Och finge jag då ett vikariat på typ 15-20 timmar, tillsammans med mina egna - så får jag ju lättare att planera hemma med mannens arbetstider utomstädes och får en säkerhet och jag kan ändå ta extra pass vid behov på k-kontoret och som k-ledare.
Perfekt juh! =)
Jupp, jag är nöjd!
*men så ska det ju omsättas i handling*
fest!
Skittrist!
Så därför bestämde jag mig att dränka mina sorger, och dränka henne lite granna.
Så därför ordnade vi till fest för avdelningen.
Det började med tjejfest, och sedan drog vi vidare till ett uteställe som jag egentligen inte gillar.
Och jag gjorde det inte i går heller, men sällskapet var kul och det gjorde allt!
Jag och M yrade om både ditten och datten.
Typ "du och jag har klirrat sen första dagen"
"Jag älskar dig"
"Fan vad jag kommer sakna dig"
Och en massa andra söta ord som kom ur fyllan.
Tyvärr skulle hon röka på nattkvisten och hon tappade bort sig från oss andra.
Efter en stunds letande tröttnade hon och gick hem.
Så jag hann aldrig krama henne hejdå, vilket var skittrist!
Men men, jag vet vart jag ska åka o köpa sportkläder vid behov=)
Tanken bakom gårdagen var att hon skulle ha svårt att jobba idag.
Slutar man så ska det fan märkas!
Fick dock ett sms på förmiddagen, och den yngre förmågan verkar ha repat sig.
Mission failed.
Grrrrr
presenter
Blev stressad över saken då han fyller i morgon.
Så då fick jag helt sonika ta tag i saken.
Jag och barnen for till toys. Sonen fick springa runt som han ville och peka på saker han gillade.
Jag sade "den får du önska dig när du fyller år" åt samtliga ting han pekade på.
Sedan ställde jag dem tillbaka i hyllan, och när jag trodde sonen inte såg stoppade jag ned dem i säcken jag plockat på mig innan ingång.
Vid kassan sade jag till kassören att jag försöker vara hemlig, och han bidrog genom att inte plocka upp varorna ur säcken, utan scannade dem på plats. Sonen såg ingenting! Inget!
Sedan blev vi bortbjudna till ett par kompisar.
En bra anledning att lämna affären, som åtminstone jag (och enbart jag) hunnit tröttna på.
(GRATTIS till Stonebeat, och tack för inbjudan!)
På väg hem frågade jag en urtrött son vad han önskar sig inför morgondagen.
- Haha, men mamma. Jag önskar ju bara det vi köpte i affären förut.
mamman kliar sig i håret och undrar lite vad vi egentligen köpte?
- men det kommer du väll i håg mamma; Rorri räcerbil som kan köra själv, en bilbana, en rallybil till banan och några biltavlor. Synd att du inte köpte batterierna som jag visade, jag tror vi behöver dom i morgon.
HUR FAN SÅG HAN ALLT DET DÄR??????
- Tur är så fick vi en bok på posten idag. Och så har jag köpt lite kläder (han gillar skjorta o slips). Så lite nytt o oväntat får han.
***
Hur som helst, nu har jag nattat min älskade son för sista gången som tre år. I morgon är det dags att påbörja det fjärde året =)
Tyvärr jobbar jag sent och mannen kommer hem sent från sthlm.
Svärmor är gullig och bakar tårta till honom. Hon hämtar dem på dagis och ordnar lite kalas för honom.
Mormor och morfar får fira honom en annan dag, och barnakalaset blir av när köket är färdigt.Helst senast i början på dec.
Han valde det själv, istf lekstundenkalas eller utomhuskalas. Han är rädd om tårtan som kan frysa utomhus och "utifall att" lekstunden äter upp den för honom! Han har beställt en hugotårta, och en sådan har mamman lovat baka. Men till det behövs en spis.
Idag tyckte han dock det var lite trist att behöva vänta. Och när jag glatt påpekade att han får ha kalas på dagis i morgon, gnällde han lite över saken. Han ville ju vara hemma MED SINA KOMPISAR, och han rabblade upp dem alla.
Vi får blåsa lite ballonger i morgon, och hoppas på det bästa.
2½års kontroll
Dottern hade inte sovit tillräckligt och var sur och grinig.
Hon lade sig på golvet och gallskrek när jag skulle ta av henne kläderna för vägning och mätning.
Man kan säga att hon slet sitt hår. Så illa var det.
The dramaqueen.
Hur som helst.
Bvc-tanten ville distrahera lite genom att påbörja kontrollen.
Hon tog fram en resväska med olika saker i.
- vad är det här? (håller fram en ko?
- vet inte, svarade dottern.
- vet du inte? nehepp, men vad är det här då? (håller fram en katt)
- vet inte
- men vad är det här då? (docka)
- vet inte
- okej, men vet du vad det här är då? (håller fram en nallebjörn)
- vet inte
- inte det heller, nehepp, men då undrar jag om du vet vad det här är? (en bilderbok)
- vet inte.
Såg att bvstanten blev lite fundersam, och jag skämdes en aning.
Inte för att min dotter inte KAN svaren, det vet jag att hon kan, utan bara att hon inte var på humör.
Frågesporten fortsatte och dottern svarade konsekvent "vet inte" på allt hon tog fram.
Tillslut suckade dottern. Hon hade tydligen tröttnat.
och säger "ett två tre fyra fem, här kommer en blå bil jätte snabbt!"
så skjuter hon fart på bilen och den krockar med bvctantens hand. Rätt så hårt.
Jag hade svårt att hålla mig för skratt.
Det var liksom "jaja du vinner. men för att det ska gå fort får jag väll rabbla allt på en gång så vi slipper fortsätta"
Det slutade med att bvctanten skrev "hon kan allt, men hon vill inte visa"
Mätning gick inte ett dugg. och inte vägning heller.
Men det sista löste sig ändå genom att jag ställde mig själv på vågen och sedan tog dottern i min famn och vi tog mellankilona och drog av lite för ytterkläderna som hon vägrat låtit mig ta av.
Vikten var Inte bra.
Jag skyllde på magsjukan.
Nu ska vi på ytterligare ett läkarbesök. Kolla mjölken. Eller vad det kan vara.
Hon väger alldeles för lite. Hon som alltid varit stor i maten.
Crap.
tårfyllt möte
Ett bra möte på många sätt, men också energikrävande.
Vi skulle dela in oss i vart vi befinner oss.
Både yrkesmässigt och privat.
Fyra valmöjligheter.
Efter valet skulle vi berätta.
Vart jag står yrkesmässigt var enkelt.
Men när vi kom till det privata planet började HunneyBunney gråta.
Pinsamt värre, med 20 åskådare.
Jag ställde mig på "kaos":
"jag är en städad person som har mycket stökigt omkring mig just nu". Och där kom tårarna.
Fick då fortsätta berätta att mannen inte finns tillgänglig några dagar i veckan och att jag då fungerar som ensamstående mor. Och att jag då måste se till att ha barnvakt varje kväll jag jobbar. Och det ger dåligt samvete inför barnen, men att jobbar jag inte får jag dåligt samvete av det. Och att vi inte har ett fungerande kök och att jag försöker bygga o måla och fixa o dona när mannen är borta. Och att allt detta är tungt.
Det tog på krafterna att erkänna för så många, något som jag egentligen inte ville avslöja.
SÅ jobbigt lever jag inte att jag behöver gråta över det.
MEN, det var tungt att Tvingas berätta det inför en grupp jag inte hade lust att bli så privat med.
Hur som helst, lite senare bad jag om hjälp att bli avbytt lite tidigare.
Jag har ingen barnvakt idag, var min motivering.
Men den räckte tydligen inte.
Hon jag snackade med blev sur och jag sade helt sonika att jag har ingen barnvakt, kan inte göra något åt det, familjen är prio ett och jag har redan pratat med chefen om det.
Hon ringde då surt upp chefen som inte ville ta det på telefon, utan han kom ned och de pratade så jag hörde.
Efter en stund kom hon tillbaka och sade "du kan inte ha det lätt va? Förstår att det är svårt med barnvakt".
Hon bad inte om ursäkt, men det känns bra ändå.
Kanske var det bra att alla fick veta.
Yeye, vet inte om jag vill posta inlägget eller inte.
Vill inte gnälla.
Och det gör jag nog inte.
Men ibland brister det.
Det är svårt att vara ensam med barnen så mkt.
Att ha ett kaos hemma.
Och när mannen väl är hemma då jobbar jag.
Najs..... ?