Hunney

Jag är sååååå trött nu!

Helgen har varit både upp och ned. Både knopp och kropp är helt slut. Det är fysiskt och psykiskt jobbigt att hålla modet uppe när någon är gigantiskt dålig....

Mamma mår bra igen, jippiiieeee!
Eller bra och bra, hon är ju sjuk - men som före helgen i vart fall.
Jag avslutade mammas sjukhusvistelse med "mamma, du ska hela tiden vara så dramatisk!!!!"
Det skrattade vi gott åt. Men fan vad det knöt sig i magen då jag åkte till sjukan i fredags.

Hur som, hennes black out verkade inte vara en ny stroke utan den första som gjorde sig påminnd. Kan både gå upp och ned enligt läkaren. Röntgen visade ingenting!
När de ringde mig på jobbet och sade att hon troligtvis fått en ny stroke så trodde jag faktiskt inte hon skulle överleva igen. Den hon fick sist borde ju blåst livet ur vem som helst, men min mamms hon är en kämpe! Dock tappade jag hoppet helt när jag åkte till sjukan. Så ni må tro att axlarna blev kilon lättare när läkaren gav oss resultaten!

Både jag och bror och svägerska var på sjukan hela dagen med henne. Vid femdraget fick hon åka hem. Jag var så trött att jag faktiskt inte orkade följa med.
På söndagen åkte jag dit och packade, spenderade hela dagen med henne.
Idag ska jag dit och påbörja flytten. I morgon ska jag dit och packa upp.
På onsdag och torsdag ska jag dit och städa i gamla lgh.

Chefen är putt över att jag tackat nej till jobb denna vecka; men va fan!
Har jag en rättighet som behovare måste ju folk fatta att jag kanske då å då behöver använda mig av den....
Modern är allt bra viktigare!