Hunney

Har haft magont hela veckan.
Ont under revbenen/ i magsäcken, som krampanfall.
Viker mig nästan dubbelt då jag får som mest ont.

Till det har jag lite förhöjd temp, är enormt trött (trots 12 timmars nattsömn och vila flera gånger per dag) och orkeslös.

Idag åkte jag till B-vik för att handla 3 skor för 2. Snåljåp. Barnen behövde och jag hade ingen som helst lust.
Men eftersom sonen "tappade" bort sin ena sko blev det ett måste. Sandaler är det liiiiite väl kallt för.

Orkade knappt stå rak i bussen. Så väl hemma ringde jag sjukvårdsupplysningen.
Hon ställde några frågor och sade sedan att det mest troligt är magkatarr.

Hon menar på att jag stressar för mycket.

Jag fick några goda råd och hjälper inte det inom en vecka måste jag åka in till sjukhuset.

Efter samtalet tänkte jag "men vad katten, jag stressar väll inte".
Men kom sedan på att det säkert inte måste bero på fysisk stress. Psykisk räcker säckert.
Och psykiskt stressad ÄR jag!!!

Inte nog med att jag vill  ha ett jobb, jag Måste ha ett jobb!
Förra veckan då jag var ensam tog säkert ut sin rätt.
Barnen kan vara en stressfaktor.
Pengar.
Mat.
Måsten.
You name it.

Jag vet inte, men det finns så mkt jag grubblar på, som kan ge magkatarr.
Är det inte det ena så är det det andra. Man kanske går igenom saker nattetid och det spär på.

Inte vet jag. Vad jag vet är att det inte är ngn höjdare med sådana magsmärtor!

***

Förövrigt fick jag mail från stadens nya varuhus om ny intervjutid!
Han skrev i förra mailet att han tyvärr inte kunde ta i mot mig, men nu har han visst ändrat sig!
Tjooohooooo

Och förövrigt igen så fick jag inte jobbet i k-hamn. En av rekryteringsbolagets egna anställda hade visat intresse, och hon som erbjöd mig jobbet kunde då inte säga nej. Men däremot vill hon låta mig komma på intervju för att förbereda kommande uppdrag!

Jodå. Det löser sig nog, sade han som doppade huvudet i salpetersyra!

Jag var så trött så trött efter intervjun i går.
Den tog alla mina krafter....

Somnade 21. Det var längesen jag somnade så tidigt.
Idag är jag lika trött, och har lika mycket huvudvärk som i går.

Under natten har jag hunnit analysera.
Och jag har kommit fram till att jag inte gjorde särskilt bra ifrån mig...

Jag var inte beredd på att få papperstest.
Förberedd.

När jag satt där, lite pirrig och nervös, och fick papper och penna i handen blev jag helt ställd.
Jag HATAR att få sådana test, test som handlar om läsförståelse mer eller mindre.
Gaaaaaah!

Mannen tycker att jag skulle ha berättat om min dysleksi.
Han tror att det inte att de brytt sig, utan snarare hjälp lite.
Men jag tror dock att jag blivit ihopskrynklad och kastad i papperskorgen direkt.
Därför låtsades jag.

Och offert skrivande har jag aldrig gjort.
De fick sig nog ett gott skratt, och jag bli ihågkommen;-)

Två muntliga frågor ställde mig svarslös.
Jag hade totalt glömt bort betydelsen.

Så Nej.
Något jobb på det stället lär jag inte få=(

***

Det som stör mig lite är att jobbet inte handlar om att läsa sig till saker och ting.
Alltså stör inte mitt lilla läsproblem något.

Det handlar om att skriva.
Och skriva det kan jag.
Utan problem.

Så waj waj waj waj did jag get sådana dära jäka questions?!?!?!

Nu har jag varit på andra intervjun på företaget X...

Det gick si så där tror jag. Mest sådär.

Det var tre olika test jag skulle svara på.
Och som bekant lider jag av en släng dyslexi.
Blev alldeles ställd, tog djupa andetag och läste igenom allt gång på gång.
Det tog sin tid, men jag hoppas att jag förstått rätt, då läsförståelsen är typ mitt enda problem i dyslektikerklubben. Typ.

Men jag tror att jag svarade bra på de hypetetiska frågorna. Han verkade nöjd.
Dock vet jag att vi är några som kommit vidare, så det är svår tävlan...

Jag skulle avsluta med att skriva en offert.
haha. Har knappt ens sett en offert.
Men jag klottrade i hop nått, hann dock inte färdigt helt. Men skitsamma, de undrade hur jag skriver och formulerar mig.
Och det märkte de väll....

****

Tio minuter innan jag var där ringde en tant om ett jobb i k-hamn.
Det gäller tre veckor bara, med start på måndag.
Jag kan liksom inte svara, eftersom jag inte vet när jag får reda på den fasta anställningen.

Tackar jag ja till vicket, kanske jag missar fasta jobbet.
Får jag inte fasta jobbet vore det ju gott med ett vick.

Hur ska jag svara?

Ska ringa om tio minuter... grrr

Svärmoden fick den vansinnigt knäppa idén att åka till IKEA såhär på öppningsdagen.
Vansinnigt och lika vansinnigt att tacka ja.

Hon tyckte vi skulle vara ute i god tid, så vid 8 åkte jag och barnen in till stan för att mötas upp med farmorn.
Vi inser att ALLA bussar är ÖVERFYLLDA!!!!

Vi är iallafall på plats vid varuhuset halv 10.
Under en halvtimme är det lite småkonserter av bla jimmy jansson, och mina idoler StarBoys.

Dörrarna öppnas 10.
20 minuter senare har den långa långa kön ringlat sig framåt så att det är vår tur att möta personalens jubel och applåder. Jo jag tackar jag, ett sådant bemötande räknar jag med att mötas av alla dagar! ;-)
Det var maffigt!

Vi insåg snabbt att det inte är möjligt att hinna roffa tag i några varor, man slussas framåt vare sig man vill eller inte av alla bakomvarande människor som vill fram.

Tillslut hamnar vi i restaurangen. Mina barn är de första att få leka där. Japp. Skriv gärna upp. Viktigt vetande!
Men så råkar mitt ena barn även vara det första att pajja porslin.
En kvart senare är leksaksservicen utbytt mot en i plast. Haha.
Min dotter blev försökskanin för en stund.

Några reportrar fångas av mina barns bus, och de plåtas bra länge.
Läs gärna VF, troligtvis i morgon.
Där finns säkert bild på mina pärlor. Hoppas dock att intervjun de hade med mig slopas.
Finns den med bör den se ut ungefär så här;
- vad tycker dina barn om IKEA?
- jo jag tror att... ursäkta, kan du vänta. Ska bara hämta dottern.
- Jo, jag tycker att IKEA är bra på att se till även barns....ursäkta, kan du vänta, ska bara lösa det här lilla bråket.
- Jag tycker alltså att IKEA försöker få till med lekrum lite här och var vilket jag tycker...ursäkta, kan jag bara springa ifrån en liten stund. Ska bara hämta sonen där borta.
- IKEA är alltså bra med sina lek...ursäkta, ska bara hämta min dotter och porslinet hon just hade sönder....
etc etc etc

Reportern bara fnittrade....

Hur som helst, tillslut var vi äntligen ute ur kaoset.
Klockan 14 var vi hemma.
En lång dag. En vansinnigt lång dag.

I fredags var jag på en arbetsintervju.
Han sade att i slutet på nästa vecka skulle han höra av sig med bu eller bä.

I dag är det tisdag.
Och han ringde!
Och jag tror han ringde med... bä!
=)

Han sade bara rakt ut "vad gör du på xxx kl 13.45?"
- inget, svarade jag.
Då sade han "bra då syns vi då!"

Jag blev lite ställd och sade "okej, en vanligt intervju (?) vill du att jag tar med någonting?" (typ intyg)
- nej, jag vill bara att du tar med dig själv.
- det ordnar jag, svarade jag=)

hihi

Är alldeles skakis.
Snälla rara du, håll alla dina tummar!

Jag sov nästan 12 timmar under natten, med undantag för några vakna tillfällen då barna grät eller jag undersökte min egen feber.

gick upp 9. Gav barna frukost, gjorde små halvdana försök att leka.
strax efter tio satte jag på videon, lade mig under täcket och vilade. Barna var vakna och klängde så så värst mkt vila fick jag inte.
Vid 12 gick vi ner och fixade lunch, stekt ris med kyckling. Efter det var barna trötta, så mamman gjorde dem sällskap.

Sedan vid 16 tiden kom pappan/mannen hem. Han var efterlängtad av både stora och små.

När han hörde att vi var sjuka sjuknade han också snabbt in ;-)
Men så kom vi på att pappan ska börja jobba nästa dag, så med eller utan ork tog vi barnen i vagnen och gick in till stan. Årets sista lediga fika var tvungen att åtnjutas någonstans.

Jag passade på att få mig ett par jeans.

Sedan gick vi hem för att dyka bums ner i soffan.

***

Under helgen var stenläggaren här en kortis.
Efter si sådär 14 minuter knackade han på dörren och med en ursäktande min talade han om att han verkligen hade tänkt att jobba hela dagen men nu hade paddan (den som bankar ner sanden hårthårt) gått sönder....

Då sade jag med vänligt vänlig röst;

"ja, jag förstår helt och hållet. Har nått gått sönder är det inte mycket att göra åt"

- precis, svarade han. Och nu på en söndag går det ju inte att hyra en heller, annars hade jag självklart gjort det!
Så jag ska ta med några killar som får laga paddan, det blir troligen på tisdag, torsdag eller till helgen.

då fortsatte jag med min trevliga röst;
"ja för vår del kvittar det om ni håller på en vecka eller 6 veckor ytterligare. Vi har väntat hela sommaren nu så lite extra tid spelar oss ingen roll (underförstått att han skulle förstå piken). Däremot har grannarna börjat klaga. De bryr sig säkert inte om att vår gård ser ut som den gör, utan snarare för att det står flera pallar med sten på gatan och två högar med grus. Jag vet inte vad jag ska svara grannarna då de frågar när ni tänker vara färdiga. Men de vill hur som helst att det går undan".

-Då svarade han att han förstod, allt har dragit ut på tiden....Och att jag kunde hälsa grannarna att han kommer jobba all sin lediga tid nu framöver.

Nöjd med det sade vi hejdå.

Sedan tänkte jag till "å när f*n har du ledig tid då?????"

Men kvällen efter kom han. För första gången i historien har han och hans kompis kommit dagar innan bestämt! Annars har han sagt torsdag, och kommit söndagen en vecka efter. Typ. Nu kom han alltså innan både tisdag, torsdag och helgen.
Dessutom ska de komma ikväll med. Har de sagt. Och nästa.
Återstå att se, hur länge de prioriterar oss.

Det rullar. Men inte volvo alltså.

Verkar som om jag snickrat i hop ett bra och bättre CV.
I morgon är det nämligen tänkt att jag ska på en andra intervju, inom loppet av 3 dgr!

Jag ska till företaget I, som öppnar i stan om ett par dagar.
Jag har längtat efter att få jobb där, vore så himla kul.

Denna tjänst är dock som extrapersonal, men en fot in alltid.

I morgon är vi många som ska på gruppintervju. Vi får 5 minuter på oss att marknadsföra sig själv. Sedan ingår gruppövningar etc. Intervjun räknas ta 2 timmar.

Jag vill dit.
MEN jag har lite feber, inte värre än att jag kan ta mig i rocken egentligen.
Bara det att jag mår pissdåligt. Har knappt orkat hålla ögonen öppna i dag.
Farmorn är också sjuk, så henne har jag inte kunnat ringa in för egen vilas skull.
Barnen är också sjuka, framför allt gnälliga.

Troligtvis kommer jag alltså inte gå på intervjun i morgon.
Ska gå å lägga mig och se om det gör underverk, men som jag mår nu tvivlar jag på det.
Jävla skit. Tur att det är extrapersonal det gäller, men pisspissigt ändå!

***

Den efterlängtade pappan och mannen (samma person) kommer hem i morgon!
Tjooohoooooo

Sonen har pratat mycket om sin far.
Då han pratat i telefon med exempelvis sin morfar har han talat om att;
pappa botta. pappa åkit blå bilen och åkit flugplan. Hejja pappa hejja ten. hejja pappa hejja ten. pappa och ten suckla och pinga. och hejja pappa hejja ten. Pappa flugit hem en annan dag. Ellot åka pappas blå bil sen. hejja pappa hejja ten.

Min dotter väckte mig i morse.
Hon stod med tom nappflaska och skrek mig rätt i örat "sas! Sas! Saaaaaaaaaaaas!"

Sas betyder saft.
Jag förstod. Hon var törstig.
Men mamman i sin tur var trött.

Jag kommer snart, talade jag om för henne.
Och det gjorde jag också en stund senare.

Jag mötte upp henne i badrummet.
Och där märkte jag snabbt att hon tagit saken i egna händer.

Hon hade letat upp sin lilla plastservis.
Men. Hon är ju inte så lång ännu.
Hon når ju knappast upp till handfatet.

Hon hade hittat en annan vattenkälla.
Lite mer i lagom höjd för henne.

Tur var var den vattenkällan noga rengjord för bara någon dag sedan.
Mycket hinner dock ändras på några få dagar, vad gäller den typen av vattenkälla....

Nu har jag varit på arbetsintrvju!
Det var nog min bästa intervju, och jag håller mina tummar stenhårt. Och tårna!

Jobbet verkar vara toppenkul och sådär. Jag skulle verkligen trivas med mina arbetsuppgifter.

Tror att jag sade rätt saker.
Men.
Han har intervjuat 30 andra personer!!!!!!

Chansen är alltså 1 på 30. Inte särskilt bra chans för 29 personer....

Han sade dessutom att alla verkade lika bra, så han skulle i princip kunna blunda och dra en ur högen....

Nästa veckan får jag höra bu eller bä.
Får jag höra bä (?) så är det dags för en ny gallring med en ny intervju.
Seriöst....

Får jag höra bu får jag nöja mig med att vara en intervjuerfarenhet rikare.
Inte helt dumt, med tanke på att denna känns som min bästa hittills.

Önska mig lycka till!!!!!!

Det krävs en hel del energi för att göra en arbetsintervju.
I mitt huvud har jag gått i genom alla möjliga frågor som kan komma att dyka upp.

I dag var det dags!

Jag lämnade sonen på dagis, utan problem. Han gillade läget idag!
Sedan gick jag hem, hoppade i badet. Shaved mina lurviga;-)

Farmorn kom då handuken åkt på.

I lugn och ro fick jag sminka mig, måla mina naglar (även tårna, haha). Satte på lite blingbling. Letade upp ett par lycko-trosor, jag vet - jag är för rolig.

Hängde sedan tvätten då det ringde.

-"Tyvärr, det är fullt upp idag. Kan du komma en annan dag? typ XXX kl XX?"

Ja visst sade jag. Försökte dölja min besvikelse.

Luften åkte ur mig, likt en ballong.
Tio minuter senare började jag ladda inför nästa möte istället.

Resten av dagen har jag haft huvudvärk och gäspat konstant!
Märkligt, men jag blev såååå trött då jag tappade luften för att sedan börja ladda på nytt.

***

Jag blev som sagt besviken.

Känns lite som; är jag inte viktigare för dem än så här???

hm....

Men å andra sidan känns det bra att kunna visa dem hur flexibel jag faktiskt är, trots småbarn i huset.
Inga problem att komma annan tid alls.

***

Det är jobbigt att vara gräsänka.
Jag är så trött så trött.

Att natta barnen gick bättre idag.
Mimmi somnade raskt, innan jag ens hann lägga henne i sängen.
Sonen däremot höll sig vaken.

Han har fått en ny (o)vana.
Han vill inte somna i sängen längre.
Han lägger sig Alltid på golvet.
Han lägger sig i fosterställning och somnar. På golvet. Utan madrass. Utan kudde. Utan täcke.
- Visserligen bär jag rätt honom innan jag går och lägger mig.
Han verkar trivas.

I morse åkte pappan till serbien...
me not like.

Men dagen har flutit på bra.
Farmorn kom vid lunch, vi gick in til stan, åt mat, fikade, gick hem.
I morgon kommer hon visst igen.
Hon är allt bra att ha hon.

Eftermiddagen spenderade jag och barnen i trädgården.
Vi lekte i poolen.
Jag rensade ogräs.
Fick ganska mycket gjort, och framför allt - lite energi gick till spillo. Bra.

Sedan åt vi middag. Och avslutade med ett bad.

Det kändes som om kvällen flöt på bra tills dess att barnen skulle nanna.

Jag bar in mimmi först.
Hon steg upp så fort jag gick utom synhåll, vilket jag ju var tvungen att göra då Bellis skulle nanna.
Så tog jag henne under armen och lade ner henne i sängen i gen.
Så möblerade Bellis om i sängen.
Så ordnade jag till det.
Så gick mimmi upp.
Så lade jag henne tillbaka.
Och så lade jag ner Bellis.

Vi höll på så en stund.
Sedan höll de på att somna. Jag satt i soffan så båda såg mig.
Efter 5 minuter satte sig Mimmi upp, Stirrade på mig en lång stund.
Lade sig att sova. Då gjorde E samma.
Så höll de på en timme.

Men nu, sover de äntligen.
Pust.

***

Just ja, igår hittade vi första geo-skatten!
Askul!
Däri fanns disktter, pennor och nått mer.
Vi skrev upp på en lapp att vi varit där.

Sonen älskade letandet, då det innebar lång springning i skogen.

Yeah, now were talking!!!!!!


***

I morgon åker mannen till utlandet. Inte särskilt kul för hemmavarande mamman.

Men i morse då jag lämnat en argsint son på dagis (nej mamma, inte dagis. Dumma dagis! Ellot ata dagis! Dumma fjöken. Dumma barna. inte dagis. Fjöken åka pappas blå bil, inte dagis öppen då!)
och kom hem så där 9.10 sade pappan; ska vi ta en promenad?

Varför då, undrade mamman.
En överraskning sade pappan.

Så vi tog mimmi i vagnen och tog en rejäl promenad.
Jag var supernervös, fattade liksom inget alls.

Pappan berättade att det är något vi länge tänkt göra.
Att man ska akta sig för bussen.
Att man kan göra det sommar och vinter.
och att den är skyddad åt båda hållen.

Jag tänkte så det knakade.
Bad mannen tala om mer exakt för jag höll på att få ränndreta;-)

Tillslut var vi framme vid gamla stenbron. Jag fattade fortfarande inget.
Leta då, bad mannen. Efter vad, undrade mamman. Skatten, talade han om.

Och då fattade jag vad vi höll på med.
Geocaching, askul sport!
Mannen hade letat ut kordinaterna för en särskilt skatt.
Trots det hittade vi aldrig skatten, tror man behöver kanot.

***

Sedan tog vi en promme  inne i stan. Fikade lite. Letade jeans till mig. etc.

Väl hemma upptäckte jag ett missat samtal.
Woohooohoooooooo

Snubben ringde upp en stund senare igen, och ett hemligt datum denna vecka ska Hunney på arbetsintervju!!!!!

Undrar bara vad man kan ange för önskad lön.
Jag vill få ut mesta möjliga, men inte gå för långt så jag inte får jobbet av den anledningen.....

Kan man ringa någon? Arbetsförmedligen?
Har ju förståss en kompis på ett fack, hon kanske vet????
hm.....

Det känns verkligen som om jag var på maraton i går!
... när jag tänker efter var jag ju faktiskt det också! ;-)

jag är trött och mör i hela kroppen.
Min man har inte klagat. Inte på annat än att han nyser hela tiden.

***

I morse klev jag upp tidigt och gräddade mina mackor.
jag penslade dem med ägg, och då jag var färdig med det och tänkte slänga det överblivna ägget kom spara i mig fram.
Så istället för att kasta ägget, ställde jag mig och bakade en chokladkaka. Ägget kom till nytta.
Hahaha, ibland är jag för rolig!

***

Då jag tidigt på morgonen stod i köket och bakade tänkte jag varken på klädsel eller frisyr eller nått annat för den delen. Stod i godan ro och bakade i mina hotpants.
Jag gillar att gå runt i hotpants här hemma, det är så varmt.
Då jag satte dem på mig tänkte jag "shorts är bra". Men då jag i godan ro bakade och våra båda stenläggarnissar dök upp vid köksfönstret tänkte jag "shorts är inte bra".
Men de såg nöjda ut! ;-)

***

Idag är 85% av uteplatsen färdiglagd!
Gör sköj!!!!

***

Framåt 15 tiden åkte vi på kalas.
Båda barnen väcktes abrupt och var hiskeligt arga.
Det syntes dock inga spår efter några utbrott på kalaset. Förutom att E hade mungiporna nedåt en sund.

Kalaset var jätte skoj, och barnen var särskilt nöjda över korv&bröd, pippitårta och fiskdamm!
H fyller tre år!!!!!

H var allt bra generad då vi allesammans sjöng för honom. Han såg både häpen och road ut.
Och väldigt glad!!

***

Väl hemma kom trollen tillbaka. Inte ens bad hjälpte.

Vi gissade på trötthet, men det dröjde bra länge innan de somnade.
När jag tänker efter är fortfarande E vaken.
Han tänder lampor i sitt rum, smyger ut och fnissar.
Han vill visst inte somna ikväll.

Men han talar ständigt om att H var roligast och att L var finast. =)

Dagar som idag är jag dunder stolt över min familj!
Åååååh vad dom är fina!!!!!!!!!!

***

Mannen och kompisen S for tidigt idag iväg till K-hamn för att delta i årets andra maraton/adventure challenge.

Mamman, farmorn och barna ville dit och kika.

Farmorn cyklade till busstationen och där var det tänkt att utan stånk och stön mötas upp.
Det var lättare sagt än gjort. Att få med två barn i en liten sulky och ergon-bärsele var inte så lätt, när man helt plötsligt fick springa en j*vla lång sträcka för att hinna med busshelv*tet. Vi hann. Bara det var ett maraton i sig.

Trots att jag var mycket skeptisk att hinna ända fram till busstationen innan kvart över tio, var vi faktiskt där med 7 minuters förssprång. Mycket stånk och stön.

***

Höll på att somna i bussen.
Farmorn tog dottern, och jag hade sonen vid mitt säte.
Han var söt som socker hela resan, och dottern med.

***

Väl framme spatserade vi i en timme i K-hamn för att hitta var tävling fanns till beskådning.
Dottern på ryggen. Redan nu hade jag känningar i benen, men kunde då rakt in klaga.....

Tillslut fann vi en plats där vi antog oss få en skymt att grabbarna. Och tur hade vi, för en timme senare cyklade de in. De drack lite vatten och sprang sedan iväg. Två timmar senare sprang de in igen, drack lite vatten och cyklade iväg. Jag fotade mest hela dagen.
Barnen var nöjda och glada. De lekte och busade.
E hejjade "hejja pappa hejja ten. hejja pappa hejja ten. hejja pappa. hejja ten!"
Tyvärr hördes det nog inte dit de var....

***

vid fem vandrade vi mot bussen och vid sex klev vi på.
Farmorn tog dottern och jag tog sonen.

Efter en stund vänder sig sonen om, klappar mig i ansiktet och säger "ååååh mamma, finates i heja väjden! Nämen, vikka vackja glasögon! Köpt dom i engald?"
SÅ SÖT! Jag smälte som socker!!!!

Efter en stund skriker han högt i bussen "DUMMA FÅGEL! Dumma fågel bajsa samojs (samoj=farmor) fönstej! Inte bajsa samos fönstej! Dumma fågel! fönstej smussigt! Måste tvätta samos fönstej"
Sedan ropar han allt han kan "samoj samoj samoj! Dumma fågel samoj! Dumma fågel samoj! Samoj dumma fågel! Dumma samoj! dumma samoj" dumma samoj!.... nämen.... inte samoj dum. åh flåt samoj! Dumma anka, inte dumma samoj!"

Efter en stund tröttnade han på att åka buss och skrek i högan sky "stanna bussen! STANNA! Stanna bussen!"
Jag som var kissnödig skrattade så jag höll på att.....

***

Väl i stan insåg vi att bussen till n-strand inte skulle åka förrän om en halvtimme. Jag tar med barnen, M i sulkyn och E gåendes brevid, till BK. De får ett kidsmeal och jag köper en paninimeal.
Inser att jag inte tvättat händerna, och eftersom jag är kinkig med det kunde jag inte äta.
Orkade inte dra med barn och hamburgare in på dass för den sakens skull, så min mat hamnade i vagnen för skjuts hem. Barnen hann med några tuggor mat, såpass att de fick tillbaka lite av humöret som de faktiskt inte tappat ännu.

***

pappa och ten kom hem efter en halvtimme typ.
De hade skött sig mycket bra, och vi var alla mycket stolta och glada över att få se dem under dagen!

***

Eftersom vi handlar frukostbröd för närmare 300 spänn i månaden har jag de senaste månaderna försökt baka mitt egna bröd. Lyckas bra, även om jag tycker att det finns många sysslor som är bra mycket roligare.
Sonen är glad, han älskar att baka.
Och i morgon, då bröden jäst färdigt och vi stoppar dem i ugnen är jag nog också rätt glad.
Det finns inte mycket som slår nybakt bröd!

***

När mannen kommit hem talade jag om vad jobbigt jag haft det under dagen.
Att barnen varit änglar, men att det varit jobbigt att kånka på dottern, att stressa mellan bussar, att gå genom hela k-hamn två varv!
Mannen höll med och berättade att han också var rätt trött.

Haha

(visserligen klagade jag extra ljudligt för att retas. Mina strapatser var en fis i rymden. Han tog mig dock på allvar, förstod att jag var trött och att dagen för mig varit kämpig. Och så kom en liten fras om att han också var rätt trött).

så söta och nyfikna kompisar jag har! =)
<3


Kan säga så här;
Det är ett jobb där jag får använda mig av min utbildning!
wooohoooooooo

Men det är också ett jobb som innebär tystnadsplikt (moahahahaha) så därför vill jag vänta tills jag varit på mötet.

Hoppas jag stillat lite nyfikenhet iallafall. Ett jobb är ju faktiskt bara ett jobb....typ

Får ont i magen bara av att tänka på höst och vinter...
Men den verkar vara på G.
Det regnar mest hela tiden.
Löv har börjat falla så smått.

Höst ÄR vackert!
Vinter ÄR vacker!
- men mörkret....

***

Mamma letar numer bostad här i stan.
Känns bra för min del, mannen fick lite ångest av att ha svärmor sååååå nära.

Som det verkar nu blir vi inte grannar, utan hon söker sig till ett serviceboende, förmodligen på stadsdelen **d.

Hon har nu ökat sin träning, kan nu gå två vändor fram och tillbaka längs sängens långsida.
Bra jobbat!

Bor hon i stan får hon närmare till sin träning, och det känns viktigt!
Men också min möjlighet att ta henne med ut, eller att hon kommer till oss etc.
Blir bra i slutändan tror jag!

***

I går tränade jag för första gången på ungefär 3 månader. Typ.
Benen darrade av mjölksyra. Men jag blev sporrad!
Det är nog dags nu!

Fast jag kommer hålla mig till ett par pass tror jag.
Typ bodybalance och dans kanske. Som förut.
Och känner jag för så tar jag andra pass lite då å då.
Och kanske steppar lite.

***

Vi håller på att lista ut vad jag lider av för åkomma i magen.

Jag går inte upp i vikt, blir ofta uppsvullen i magen (typ 8e gravmånaden), får ont och blir riktigt krass i magen.

Om det är vad vi nu tror är svaret enkelt. Och jag blir nöjd, trots att det skulle innebära en matförändring.

Idag åt jag ämnet, och har varit dålig i magen hela dagen.

Ännu så länge håller jag för mig själv vad vi tror det är.
Läkaren ska göra sina tester först, och de vet man aldrig när det blir av.

Dessutom, jag kommer ta bort, och ta tillbaka ämnet av och till för att själv experimentera lite kring förändingar.

***

Dessutom har jag en ny plan, om mitt liv framöver.
Denna planen är också hemlig, eftersom det är många involverade.

Hur som helst, så hoppas jag proceduren går fort.
Ska på ett möte om en månad, först då vet jag mer.
Om jag ens vill fortsätta då.

Kanske har jag fått jobb innan dess, och då lägger jag nog mina andra planer på hyllan.

Apropå jobb. Har sökt två den senaste tiden som jag väntar svar från.
Ju längre tiden går, desto mindre hopp... grrrrr

***

Idag fick vi frukostgäster.
Mysigt.

Barnen lekte gott och väl, frampå lunch vankades pizza. Därefter somnade säkert alla fyra barnen i rask takt.

Hahaha here we go again....

jag har köpt och sålt ett antal barnvagnar under årens lopp.
Köper visserligen alla (utom en) via blocket. Endast en vagn har vi köpt ny. Den såldes ett år senare, typ, via blocket.

Nu har vi kört med två singelvagnar. Två vagnar som jag är nöjd med.
Förutom en liten detalj dårå, som gör mig inte särskilt nöjd.

För några månader sedan fick jag sittdelen till ena vagnen utbytt då den tippade. Farligt för barnet!
Vi fick då en demovagn. Som vi varit nöjda med tills nu.
Barnet och vagnen lånades ut till svärmor då det hände första gången. Må hända att någon inte vet hur man fäller bak ryggstödet. Svärmor hävdar dock att "helt plötsligt tippade vagnen. Jag gjorde inget!".
Så, vi litar på det, men orkar inte ta tag i mer mail till företaget om vilken sunkig vagn de byggt.

Vi förlorar visserligen pengar på det, då vi inte längre kan sälja vagnen. Huvudsaken är dock att ingen kommer till skada. Och varken våra eller någon annans barn kommer få åka i den vagnen någonsin igen.

Alltså.
Nu är jag på jakt efter en vagn att ersätta den trasiga vagnen....
Denna gången är det inget jag vill. Jag gillade verkligen min vagn.
Men säkerheten kommer först.

Har letat lite på blocket och fastnat för några modeller.
Och faktum är att det ser ut att bli en syskonvagn, modell sulky eller liknande.
Sonen vill helst gå, men då å då vill han sova. Och då å då vill jag ut på egen hand med barnen, vilket inte går om jag inte har vagn till dem båda.

Jag har huvudvärk nu... grrrr
Vagnsköp var något jag denna gång inte kände för att lägga pengar på.
Samtidigt som dottern växer och behöver ny klädstorlek (vilket i sig inte är särskilt trist, då mamman gillar shopping. Jag har haft hiskeligt "kul" i fleradagar!).

Idag var det min tur att få sovmorgon.

Att få sovmorgon innebär att övriga familjen går ut, stänger dörren.
Jag hoppar upp ur sängen, öppnar balkongdörren. Kryper ner under täcket och sover som en stock!

Vid halv 10 öppnades dörren och mannen frågade "ska vi åka till IKEA idag?"

Från att ha varit djupt drömmandes satte jag mig spikrak upp i sängen.
-va? skojar du??

- Nej, vill du det?

Jag gnider sömnen ur ögonen och säger JA!
Lägger mej sedan ner igen och säger "du skämtar bara"

Nej, svarar mannen. Du brukar vilja hitta på nått så jag tänkte....

- Ska vi till ikea?

- ja, J och C ringde och undrade om vi skulle med.

- haha, du skämtar.

- Nej. Ska vi med eller inte?

- MEn varrå, ska vi åka till IKEA (till saken hör att vår stad får IKEA om två veckor drygt)?

- Om du vill.

- nä. Du skämtar.

- vill du eller inte?

- JA! Vaddå, är det sant? Ska vi åka????

Efter lite dividerande från en sömndrucken mamma som fattat nada, ringdes farmor in för barnvaktande av syster.
Vi hade så brått iväg att sonen lämnade både skor och blöjor hemma. Skor behövdes inte, men blöjor fick vi ragga.

Väl där införskaffades framför allt persienner och rullgardiner, då vi har det potthett här hemma. Varma sommardagar, alltså. Men det råkade slinka ned lite mer smått och gott; 2 sängöverkast, taklampa till M, sänglampa till båda barnen, plastbestick och tallrikar och muggar, plastlådor (tänkte köpa två hyllor, men de fanns inte inne. Så istället målar jag nog om de båda vi har. Barnen behöver....), matta till M, glödlampor.... etc etc.

Väl hemma försvann prylarna i all vår bråte på ett kick. Men jag tror att vi gjorde bra köp i persiennerna!

Dagen var supermysig!
Jag älskar att vara spontan. Att just åka till IKEA eller inte spelar ingen roll. Mannen brukar inte vara förtjust i att åka iväg sådär. Men jag gillar. Som minisemester. Typ.
Och lite sorgligt också, för förmodligen den allra sista resan dit för just IKEAs skull.

När vi kom hem sattes barnen i sina vagnar (den ena är kvaddad och ny måste införskaffas. igen....). Sonen incisterade (stavas?) på att gå hela vägen från oss in till stan. Han hade mycket energi att få ur sig, efter de långa bilresorna under dagen. Vi gick in till stan och tog bussen hem. Skönt med en promenad.
Barnen somnade innan vi hunnit hem. Och vi kunde ägna oss åt skruvdragare och annat skojigt.

***

Här om dagen ritade sonen sina allra första huvudfotingar!
De hade huvud, kopplat till långa långa ben. Inte helt fel tänkt, om man haft mamman som modell... ;-)
Gubbarna hade ögon, näsa, mun, öron, hår. Händer och fötter fanns också med. Fast på lite fel ställen. Armarna satt fast i huvet.
Mamman var så stolt så stolt!
Önskar att jag haft kameran med, då huvudfotingarna ritades på asfalt med gatkritor....

I går kväll började jag dega.
Bakade lite, ställde bullarna att jäsa i kylen under natten.
Och på morgonen var degen färdigjäst, och vi fick således färska frukostfrallor! =)

Men så under tiden de stod i ugnen, fick jag den förträffliga idén att baka lite mer.
Så vi gjorde banankaka, att plocka med till mormor.
Sonen älskar att baka, så det försöker jag göra med honom någon gång i veckan.

Varenda gång jag bakat funderar jag dock på varför.
Ugnen funkar inte riktigt som den ska. Så oavsett tid, så blir oftast allt kletigt i mitten.
Men kladdkakor är ju gott, vad gör andra kletiga kakor mindre goda???

Idag fångade vi dagen!

Solen visade sig, inte alla dagar denna sommar.

Så på morgonkvisten satte jag mig i min födelsedags-solstol på balkongen med duntäcket över mig.
Sedan upp och röja undan.

Vi hade tänkt åka till stuvbutiken vid lunchen, men bestämde oss för att göra mat först.
Och eftersom solen visade sig ville vi sitta ute och äta. Något vi inte gjort sedan i maj, då stenläggningsarbetet startade.

Hur som helst, då vi satt där kände vi att nog katten kan trädgården användas trots sten överallt. Sten på helt fel ställen alltså.
Så efter maten skurade jag trädgårdsmöblerna, och oljade dem sedan.
Därefter klippte jag det som en gång i världen kallades gräsmatta. Gräste var så högt att det var tvungen att krattas efter klippningen. Vi hittade inte krattan, men sonens minikratta fick duga bra.

morfar kom över en sväng, vilket gjorde särskilt barnen glada.

Pappan åkte sedan till stuvbutiken och inhandlade färgen vi valt till sockeln på huset.
Han kom tillbaka med färg och skurmedel.
Först tvättade vi sockeln/fasaden. Sedan sprutade vi högtryckstvätten på den.
Då det torkat började jag måla. Det tog mig 4 timmar att måla alla sidor.

A passade barn och gjorde lite stenläggningsarbete (kommer inte killarna vi anlitat får vi väll göra dreten själva).

Barnen lekte i poolen och hade gör sköj!

Vi har carpe diemat!

***

En annan som har carpe diemat är min mamma!

Idag är jag världens stoltaste dotter. Hon ringde förut och sade att hon gått idag!
Tjooohooooooo.

Hon har tagit sina första steg sen stroken. Hon gick bara några steg, och hon höll i sig i någon form av ställning. Men hon gjorde det! Hon gjorde det! HON GJORDE DET!!!! =)

Så nu ska hon gåträna, och snart ska hon få en.... en.... tja, man kan väll kalla det för lära-gå-stol.

Idag var hon och tittade på en lägenhet.
Jag tycker visserligen att det är lite tidigt. Men....
Tror inte hon trivs att bo på ett ålderdomshem. Och det kan jag förstå.
Men ska hon bo i en lägenhet innebär det att hon måste klara sig helt själv. Och det tror jag inte hon gör helt och fullt ut ännu. Men å andra sidan ligger boendet brevid där hon bor nu. Så, det kanske löser sig.

***

CARPE DIEM!

Igår nöp min 2.5 åriga son mig i baken och sade:
"vädens finaste jumpa mamma!"

haha!

Äntligen har sommaren smugit sig hit!

***

Mannen var på festival i går.
Mamman och barnen var medbjudna, men mamman är lite tråkig sådär.
Kände inte för att köra hem genom skogarna under natten, men kände heller inte för att sova i tält med barnen....

Men så är det ju ett problem att vara gräsänklingsmamma.
Jag gillar inte det heller.

Så då mannen åkte på dagen, for resterande delen av familjen till sommarstugan.
Morfar var där och tillsammans fick vi  en alldeles underbar dag!
Sonen följde morfars fotspår hela dagen.

Sedan skjutsade morfar hem oss, kring 19tiden.
Kittlade barnen hela bilresan hem för att hålla dem vakna.
De slumrade till max 10 sekunder.

Väl hemma lämnades dörren olåst.
Barnen skulle nattas så fort som möjligt.
Men de där 10 mikrosekundersvilorna de fick hade gjort dem pigga.
Och min idé om att ha barnfrikväll gick så där bara....

A och K smög sig in i huset under tiden barn försökte bli nattade.

Då barnen äntligen somnat spelade vi wii hela kvällen.
Tror vi han med 3 spel. Under si så där 6 timmar!
- Det, mina vänner, är Hunney rekord!!!!!!

Men det var roligt. Hade skitskoj!

Så kom 2slaget, A och K cyklade hemåt.
Jag gillar inte att gå å lägga mig om jag är ensam hemma.
Så jag höll mig vaken till halv 4.
Barnen vaknade halv 6.
Men vid 8 somnade vi allesammans om, och sov tills pappan kom hem. kl 10.