Hunney

För en timme sen började jag nysa.
För en halvtimme sen snora.
Och nu verkar jag superförkyld...
- Hoppas att den försvinner lika snabbt som den kom, för detta var det snabbaste jag varit med om!

***

Idag efter jobbet var jag och tappade mitt knä.
alltså, jag tappade det ju inte. Det sitter fast.
Men tappade/dränerade det på vätska hos farbror doktorn.
Tre långa sprutor med ledvätska lyckades han dra ur. 30 ml typ?

Har ont nu, men det känns ändå mycket bättre!
I natt vaknade jag säkert hundra gånger på grund av det jäkla knäet....

Nu ska jag skickas till reumatologen, för på ett år har knäna svullnat upp rejält tre gånger....

***

idag har vi köpt bilbarnsstol till sonen och varit på IKEA och handlat till köket.
Väl där beställde barnen nachos till måndagsmiddag och det fick det bli.
Vi gjorde nytto varianten, med massor av grönsaker.
Här hemma räds vi dock inte fet mat då vi alla fyra ser ut som stolpar;-)

Min ledig helg på 26 veckor har varit underbar!!!

Igår gick vi in till stan, åt pizza.
(Sonen sprang fram p-bagaren och skrek "hallå Pizzalaget, har ni några servetter här eller?". Gillade ordet pizzalag=)
 Träffade två kompisar, fikade med dem. Sen kom en tredje och efter fikat knallade vi runt på stan. Lagom till stängning. Då tog vi bilen till Bergvik. Jag lurade på både man och kompis en massa helsnygga kläder på J&J.
Och de lämnade glatt fram sina bankkort och lydde min order. DETTA MÅSTE DU KÖPA!
eller "Jag går inte här ifrån förrän du köper detta!" ¨
Sånt är kul, i brist på tomt eget bankkort....

Sedan åkte vi hem och jag började göra mig iordning.
Farmorn kom, för att passa barnen.

Jag gick till score, där mina kollegor mötte upp för middag. En helfestlig kväll!

Vid midnatt skulle de få som var kvar till BMB, och det är inget ställe för mig. Så jag gick till nian, där mannen med sällskap fanns. Tillsammans gick vi till koriander där D och J även fanns.
Efter stängning köpte vi baguetter och avslutningsvis tog vi taxi hem.

Jag somnade 4.

Jag vaknade 8.

Efter frukost var det bad för barnen och en rejäl dusch för mamman.
Vid 11 åkte vi på helgens andra kalas.
Barnkalas denna gång, bästa H fyllde fyra år för några dagar sedan och med pompa och ståt träffades kompisarna över finfin tårta och härliga köttbulle/gurka/korv/tomat-snacks. Helmysigt!

När kalaset var över tog vi med nöjda barn hem, och mamman försökte sig på att slockna i soffan. Blev dock stört av både tvätt och matlagning. Blir en tidig kväll ikväll.

I morgon ska jag till farbror doktorn med mitt knä.
För tredje gången.
Fast knäet har vett nog att byta ond sida iallafall, så vid varje besök får han "dränera" en ny sida. Jag är stor som en melon...

Har förövrigt fått telefonsamtal från drömjobbet. Dock verkade telefonisten lämnat fel nummer eller så hörde jag fel på telefonsvararen - jag kommer till en utländsk kvinna som talar om att numret inte finns....
suck

Jag är överkänslig mot smink.
Typ måste ha hypoallergenic mascara etc.
Men så har jag ju hittat mitt "ID" smink, med bara mineraler och det funkar hur bra som helst.
På lördag ska jag på fest. Köpte en ny ögonskuggepenna. Testade den för någon timme sen, och rackarns vad det svider i ögonen. Är alldeles röd nu. Och värre lär det väll bli, för ovan nya märken som jag är råkade jag missa texten... "waterproof"....
*suck*

Jag började sex i morse och slutade vid tre. Jätte skönt att få vara hemma en kväll med familjen.
Så vi tog en långpromenad längs sandgrundsudden, genom hela stan och tillbax.
Bägge barnen var superduktiga som sprang och gick hela tiden. Omvartannat.
Efter en stund blir Mindin lite sur. Hon ville klappa en stor vovve, men så länge jag inte känner hunden i fråga tänker jag inte tillåta det. Så jag fick undan henne lite. Och då hamnade hon framför ett gäng glada femtioplus tanter.
De tisslade och tasslade om hur söt hon var. Men då ni, tar Mindin fram sin underläpp. Pekar stort på dem och säger "å vad är det där då???"
Jag fnissade lite och gick sen skämmandes där i från.

I morgon ska jag på arbetsintervju.
Ett problem bara.
Ett stort....
Ingen har kunnat ta mitt pass i kassan, och det fanns ingen möjlighet att ge mig rast då.
Så nu har jag försökt ringa mannen i fråga, men får inte tag på honom. Har mailat om problemet och hoppas till gudarna han hinner läsa det tills i morgon. Vill verkligen få en ny tid.....

Näni, jag gick upp fyra i morse. Klockan är bara barnet, men nog katten måste jag sova.
Typ nu på stört!
Natti.

Jag råkade idag av en slump trilla över det perfekta namnet.
Så nu känns det som om man måste skaffa ett tredje barn.
Jag hade ju egentligen inte tänkt mej det. Alls.
Men har man ett perfekt namn så har man.

Om det blir en kille alltså.
Men vad gör man om det blir en tjej?
För nått sånt perfekt har vi inte till den nästa.
Det måste bli en kille.

Dock krävs det lite övertalning. I min skalle.
Oftast brukar man skaffa namn till barnet.
Men jag måste skaffa barn till namnet.
Hrm....

nja.
Njäee...
Eller?

Vi har ju stort hus och så där.
Och det är ju inte direkt så att vi skulle ändra några livsvanor.
allt är redan familjeinställt.
Större bil kanske.

Kanske man kan köpa en hund istället?

**Euan**

Av nån sjuk anledning känner jag mig nervös.
Sovit dåligt.

Ska jobba på k-kontoret idag, men där är jag trygg. Det är inte det som gör mig nervös.

Klurar på om det är jobbet. Vi har diskuterat tillsammans.
Vem får det?
P säger "jag är för ung, jag kommer inte få det". Jag säger "nej, men P du är iallafall säljare".
T säger "de grillade mig så hårt att jag fick huvudvärk" jag säger "men du har ju haft egna företag, du har inget att vara orolig för". Men vad har jag då???
- Uppenbarligen är jag inte yngst.
Jag får hoppas att jag gjorde ett gott intryck på intervjun. Helt enkelt.

Jag vill vara ledig i helgen.
Längtar efter att ha kul med familjen.
Nästa helg är jag ledig, men på kvällen ska jag ut med jobbet. Vi hinner ju leka på dagen visserligen, men jag längtar efter kvalitetstid.

Jaja jag bara svamlar. vet liksom inte varför, men jag är alldelels pirrig i magen och nervig....

Lämnade barnen på deras dagis idag.
"obs; vi har huvudlöss på förskolan"
En tanke slog mig att jag skulle ta hem barnen.
Men så kom en mer självisk tanke;
- Jag ska på arbetsintervju. Får jag jobbet så kommer hela livet förändras till det bättre.
Jag måste ta chansen!

Så jag lämnade barnen, tog bussen till jobbet. Köpte luskam, bara utifall att och för säkerhetsskull.
Gick på arbetsintervju. Den gick bra. De var nöjda med mig och det mesta gick som på räls. Några få missar, som jag borde kommit på bättre svar. Men i stort sett tror jag de är nöjda med mig. Däremot är jag osäker om jag har yrkeserfarenheterna som krävs. Jag vet vilka de andra är; den ena har haft egna företag och den andra är en rätt bra säljare. Så. Mina chanser är nog rätt små. Men jag hoppas, för jag tror det vore mitt drömjobb!!!!

Hur som helst, håll tummarna.

Jag åkte hem, hämtade barnen och då står ytterligare en lapp på sonens dagis:
"vi har magsjuka på avdelningen"....
Ah men va faaaaaan.
Inte nog med att de dragit hem en snorig näsa så här efter sommarlovet.
Nu ska här kammas i 20-40 minuter varje dag på två bångstyriga barn som inte vill sitta stilla.
Och vi riskerar magsjukan till råga på allt.

Vad gäller lössen är jag inte speciellt orolig.
De smittas mest vid lån av mössor etc.  Att sova på samma kudde ska inte vara så hemskt illa, skrev apoteket.
Sonen är inte den som leker PÅ folk direkt, och det var hans avdelning varningen kom i från.
Men jag kände ändå att jag hellre köper en kam och tar bort på stört om så vore. Istf att låta mer och mer kläckas.
Och usch vad äckligt det låter.....

Idag åkte vi till mormorn och fikade lite.
Min lediga dag och allt ska hinnas med.
Hos mor min har jag inte varit på nån vecka så det kändes som ett måste.
Ett bra måste såklart, alltid mysigt att träffas.

Dottern blev lite kär i hennes 22 åriga assistent mattias.
När vi skulle åka pussade hon mormor hejdå. Kramade henne länge.
Backade ur köket. Vi öppnade ytterdörren och hon sprang tillbaka in i köket och gav mattias en låååång kram.
Sen försökte hon sig på att pussa honom, men där fegade han ;-)
Han ska snart bli pappa, så han är nyfiken på hur barnlivet är. Och han är överförtjust i både M och E.

Väl hemma bestämde sonen och jag att vi skulle ta oss en tur med cykeln.
Han tog sin och jag tog min.
Hade inga större förväntningar på hur långt han skulle orka.

Men vi cyklade förbi dagis. Mot skogen. Över ån. Uppför en lång backe. Under en tunnel där sonen passade på att sjunga ett stycke högt och länge. Mot Kroppkärr. Nerför en backe och genom södra kroppkärr och sedan tillbaka till vårt område. Ner mot skogen, över en träbro och sedan förbi dagis igen.
Vi cyklade i en timme och vi hade så kul!

När en moped kom, fick sonen panik dock och körde ut i gräset. som visade sig vara en brant mot ån.
Men jag lyckades haffa tag i honom innan han plaskade i!

Sedan mötte vi ett äldre par som cyklade motsatt riktning.
Sonen tyckte väll inte att cyckelbanan var tillräckligt bred för 2 gamlingar, en i sin bästa ålder (eller nått) och ett barn.
Så han svängde ut mot åkern, i meterhögt gräs. Det gamla paret fnissade åt honom, men var rara och sade att han inte hade behövt svänga så långt ut.

Hemvägen stannade han till många gånger. Han ville visa mig svamp. Var myrstacken borde vara.
Och vad skylten med tanten och barnet betyder: "det tyder att mamma eller pappa och M eller jag är ute och går på vägen och att bilarna ska vara siktiga då". WOW, sade jag, som inte hade en aning om att han kunde skyltar.
det har dagis lärt mig, svarade han, och dagis fick bästa betyg av mamman!

Vi bestämde oss för att lämna pappa och dotter hemma oftare för att cykla vår tur igen.
Det var en härlig stund och jag njöt varje sekund.
- Förutom att cykelhjälmen, min, klämde åt nått fruktansvärt. Men vad gör man inte när sonen ifrågasätter varför han och M ska ha hjälm men inte vi.....

***

I morgon ska jag på intervju.
Jag är lugn men ändå nervös.
Kanske är jag lugn för att jag vet att jag inte får tjänsten.
Det är som koordinator, och det är ju typ nästan samma som ledare/chef.
Men jag är bara glad att jag överhuvudtaget är så intressant att jag får komma på intervju.

Fick dock inte jobbet på barnpassningen, och det fick inga andra av oss heller.
Min chef tyckte jag passade bättre på k-kontoret. Vilket ju är kul, men det är ju ingen fast tjänst, utan bara vid behov....

Helt plötsligt har det tagit slut på ord.
Tomt.

Kanske har det att göra med att jag inget gör?
Eller att jag gör för mycket....

För det första har hela semestern gått åt att renovera svärmors kök och badrum.
Badrummet är näst intill färdigt. Hon har toalett och fungerande vatten. Men bara kallt vatten.

Köket börjar också närma sig klart. Skåpen är på plats.

Både jag och mannen har börjat jobba.
Så vi har jobbat hela dagarna och renoverat hela kvällarna.
Jag har jobbat sent. Så farmorn har varit här en hel del.

Idag jobbade jag på k-kontoret och i morgon är jag k-ledare.

Jag tror att jag är tom för att jag är slut.
Jag skulle behöva vara ensam utan något åtagande.
Inga måsten. Ingen disk. Inga besök. Inga blöjbyten och inget jobb.
Bara en dag eller två.

Istället går jag o lägger mig vid nio. sover till 4, stiger upp för att hinna med dagens första arbetspass.
Andra dagar går jag o lägger mig senare, börjar lite senare och är hemma vid halv tio. på kvällen.
Jag hinner inte med familjen eller vänner. Och jag blir sååååå frustrerad.
Längar efter ett åtta till fem jobb.
Men trivs bra där jag är. OM jag bara hade fasta tider....