Hunney

I morse, 05.20, föddes fasters gullunge Ebba.

Grattis till mamma & pappa, och storasystrar Tova & Frida!

Min man kom välbehållen hem från sin premiärtur på båge.
65 mil utan problem.
Mannen sken som en sol när han kom hem och kunde inte förstå varför jag var så arg.

"är du inte glad att jag är hemma?"
- Jo, men va fan. nu har jag varit orolig i tre dagar. Har varit alldeles säker på att en polis skulle komma och knacka på dörren och tala om att du kolat. Jag har varit nervös och haft svårt att sova. Och nu står du här livslevande. Jättekul! Men det är bara det att nu släpper oron och då blir jag arg på dig att du överhuvudtaget åkte.
Bara så att du vet! Gör inte om det!

Han förstod fortfarande inte.
"men jag lever ju, det är väll bra?"

haha

- jo det är bra, men ilskan kom när oron släppte.

Nu har vi dock åkt i väg till akuten med honom.
En mc-relaterad olycka.
- Det gör tydligen ont att få ner stödet på foten....

***

Jobbade i går.
Var inte alls sugen.
Men när jag kom dit var det skitskoj!
Att vara k-ledare eller jobba inne på kontoret är vad jag vill göra.
Nu har jag några mer k-ledar pass under veckan och det ska bli riktigt kul!!!

Apropå jobbet så hände ett mord alldeles intill här om dagen.
Blev imponerad över att samma dag som mordet begåtts såg jouren till att alla som jobbade fick sällskap hem.
Dessutom får alla som vill prata ut om mordet, eftersom alla reagerar olika kanske någon vill bearbeta det verbalt liksom. Jag har inget behov av det eftersom jag inte ens jobbade den kvällen. Men lite kusligt var det ändå att åka till jobbet dagen efter. Så jag förstår dem som har det behovet!!
Och sist har de fattat beslut om att ingen ska behöva lämna jobbet ensam vid stängning.
En eloge till dem!

Min man åker från huvvestan till sin släkt i kväll.
Där släkten bor skall han köpa en Mc.
Med Mc´n skall han åka hem.
En tur som tar ca 7 timmar.

Jag gillar det inte.
A) Han har under sommaren övningskört
B) Han fick i juli sitt mc-kort
C) Han har inte rört en mc efter det. Kanske på sin höjd petat lite på en.
D) Han är ovan förare
E) Han har defenitivt aldrig åkt så långt förr på en motorcykel
F) Han känner inte till vägen han skall köra
G) Hunney är orolig

Jag kan skriva hundra andra anledningar, men han har bestämt sig och jag har aldrig hindrat någon för att göra vad den vill. Jag hade gärna velat förbjuda, men det ligger inte hos mig att göra.

Bad hans mamma skälla lite på  honom, för hon skall åxå till släkten.
Han har lovat mig att ringa mig vid varje stopp han gör.
Men jag kommer ändå inte vara lugn. Har knappt sovit något på hela veckan.....

I morgon is the D-day.
Håll tummarna för att han kommer hem helskinnad!

***

Sen är jag lite pissigt sur också för jag skulle till tandläkaren i morse.
Har tagit bort ett arbetspass för att kunna laga den rackarns gamla lagningen som nu är endast en krater.
Klev upp superduper tidigt för att hinna lämna barnen på dagis och sedan springa dit.

- Men så ringer de och säger att tandläkaren är sjuk!
Och nästa tid blir i mitten av oktober.
Jag frågade om det inte gick att lösas på ett snabbare vis eftersom jag fick tiden i juli. Det har varit lång väntan, men se det gick inte!
Och till råga på allt är jag inte överförtjust i tandläkare överlag, särskilt inte när det handlar om lagningar....
Har liksom ställt in mig på detta idag, och så får jag gå i en månad till och vara nervös...
Gaaaaah

***

Ikväll ska barnen och jag till pappa. Ska sova där i natt.
Behöver tänka på nått annat än min man han och hans sabla Mc-idéer!
Kan han inte spela på hästar istället????

Jag är i en svacka just nu.
Vet liksom inte vad jag vill.
Men vet ändå vad jag inte vill.
Typ.

Gjorde en för- och nackdelar lista....

Fördelar med mitt nuvarande jobb:
- det är ett jobb
- bra kollegor

Nackdelar med mitt nuvarande jobb:
- Dålig lön (lika illa som när jag var föräldraledig. ok jag jobbar bara halvtid men ändå)
- Verkar vara svårt att få mer än halvtid
- har varit på så många intervjuer nu och lessnat över att de inte tror på mig så som jag gör.
- Mannen jobbar mkt i andra städer, jag jobbar mkt kväll och helg - så vi ses alldeles för sällan som en familj
- vi måste ta hjälp av barnvakt flera gånger i veckan (farmorn) eftersom jag jobbar kväll och mannen är utomstädes.
- Eftersom  jag är behovare med halvtid, måste jag säga ja till alla extrapass som finns - vilket är jobbigt både psykiskt och fysiskt. Man är aldrig ledig när man är ledig.
- Jag är mer en ensamvarg och tycker det är för jobbigt och stressigt ute "på k-linjen".
- Att jobba på k-lingen är inte vad jag vill göra resten av livet
- svårt att kunna träffa familj och vänner, när jag oftast är ledig då alla andra jobbar.
- Jag får ofta skäll av folk som jag inte har ett dugg med att göra
- kroppen tar stryk
- får ofta huvudvärk
- tinnitusen har blivit värre

Jag måste ju ha ett jobb.
Men jag vill gärna ha bättre lön, och bättre arbetsuppgifter. Jag vet att kan är bättre än så här!
Jag har fått tipsat om tjänster att söka. Men va fan, efter ett år på stället vill ja ha mer än 7.5 timmar fast anställning i veckan! - Ja, men då sägs det att jag måste söka detta för att vara berättigad till mer tider framöver. Men jag kan ju liksom inte vänta på nått som jag inte vet kommer ske.

Just nu är jag främst less på arbetstiderna.
Det är skitjobbigt att min man är bortrest så ofta.
Det är pissigt att jag bara jobbar kvällar och helger.
Det är olidligt att aldrig ha familjetid, och när vi har det ska allt hinnas med som vi inte hunnit tidigare.
Det är dret att vi måste ta hjälp av farmorn så ofta. Hon är bäst så det är inte det. Men mitt föräldrasamvete säger mig att jag behöver vara hemma mer på kvällarna när de somnar. Men så säger ekonomin att jag måste jobba så mkt som möjligt för att kunna försörja familjen.
Fan alltså, jag vet varken ut eller in.
Min för- och nackdelslista säger mig dock en hel del....

Kanske ska jag bli biomedicinsk analytiker?
Kanske ska jag starta upp mitt företag?
Kanske ska jag jobba kvar?.... hrm.

Min dotter har äntligen börjat prata!
småord har hon använt sig av länge, men nu gör hon sig förstådd.

Hon har ett favoritord.
Åffa.

- som tur är får man tänka till lite vad hon menar.....

Ja, bråket som var i går var tröttsamt.

Det fanns inget bråk, men en det "blev ett" tror folk.
Så i går redde jag ut det med den som missförstått mig.
Jag redde ut det med den som det berörde.
Jag tog tag i saken. Själv.

Så undrade en på byten hur det gick. Sen kom k-ledaren och undrade hur det gick.
Sen idag fick jag fortsätta och berätta för min närmaste chef.

Suck.

Herreguuuud så stort nått kan bli som inte ens borde ha exicterat!

Jag skrev nyss ett långt inlägg om bråket på jobbet idag, som jag var inblandad i.
Men eftersom den inte ville laddas upp ser jag det som att ödet inte vill att jag skriver om det.

Jag skriver bara att typ alla på mitt jobb har hört talas om bråket mellan mig och en annan tjej.
Ja, alla utom vi båda då.....

Rykten....

Idag vill jag sända en stor kram till alla offer för olika attacker, på dagen 11e september.

Såg just en dokumentär om attackerna mot wtc och pentagon.
Vilka skräckbilder!
Tidigare idag läste jag en artikel om anna lind, och även det känns som.... som om "har det verkligen hänt???"

huuuuu, vill inte ens tänka på att den finns sådana onda människor!



***

Tidigare idag ringde min näst högsta chef och frågade om jag ville ta några k-ledar pass framöver.
Det tackade jag gärna ja till!

Efter några timmar ringde min närmaste chef och frågade om jag ville ta ett k-kontorspass och ett k-ledarpass.
Mitt svar var då "hrm..... vet du att det är X-fest då?"
Han svarade "joooo jag vet..... men jag ska ju bli pappa då och jag måste bli av med mina tider och.... du hinner ju äta och så på festen, men du kanske missar förfesten....."
Då sade jag att självklart ställer jag upp för dig, någon förfest bryr jag mig inte om. och dessutom vill jag ju ha mer k-kontorspass.

Så, misstänker att jag inte kommer orka med x-festen, eftersom jag kommer jobba 10-12 timmars pass hela den helgen. Men men, det går väll fler tåg.

Hur som helst, sedan sade han att "du vet ju att vi har planer för dig. Men jag vill att du söker ett par jobb som kommer komma ut nu. Gör du inte det så kan du tyvärr inte få mer timmar. Men söker du en korttidstjänst, så blir du dessutom berättigad till en bättretjänst direkt. Dessutom kommer detta och detta och detta hända och mitt råd är att du ska söka det här och det här....."
 Avslutningsvis tackade jag honom för informationen och sade "självklart"

KUL!

Igår somnade jag halv 7 pga migrän.
Vaknade vid 20.30, var vaken en halvtimme och sedan somnade jag om.
Vaknade kring 9 i morse och hade fortfarande migrän.
Så första halvan av dagen bara jag låg och slötittade på tv.

Mot lunch orkade jag mig upp för att göra barnens menybeställning.
Pannkakor.

Efter maten mådde jag mkt bättre och all sömn hade gett mig en hel del överskottsenergi.

Så jag har tömt en del av köket. Möblerat om lite för att få plats med all porslin i annat rum.
Jag har tvättat alla fönster på övervåningen, både invändigt och utvändigt.
Jag har torkat alla ytor. jag har dammsugit. Jag har skakat alla mattor. Jag har skurat golvet. Jag har städat toaletten på övervåningen.
Och nu luktar det så gott!
Det är fortfarande stökigt. Jag kan Inte städa! Jag kan bara göra det rent och fräscht.
Men att plocka undan prylar, det har jag bara inte ork till. Det är mannens specialitet, men han ligger och sover framför tvn. Ska snart rycka upp honom. Men då blir det nog promenad. Sedan har jag en känsla av att min städlust är borta för ett halvår framåt. Minst.

Det bästa vore om jag kunde ta tag i nedervåningen också.
Men bara köket kommer i gång så är jag nöjd.

Nu önskar jag bara att barnen har överseende och inser att leksakerna gör sig bäst i deras rum. Helst i lådor. Undanstoppade. ;-)

När jag var mellan 12-20 år hade jag migrän 5-6 dagar i veckan.
Jag rännde hos läkare, åkte in akut och var helt enkelt dödsless på det.
Tillslut fann en läkare att jag hade en tumör i hypofysen.
De ville operera bort den, men eftersom det inte var livsnödvändigt och eftersom mina möjligheter att få barn var få och eftersom jag skulle få äta mediciner dagligen livet ut valde jag att vänta med ingreppet.
Och när jag fyllde tjugo år försvann min migrän i takt med att tumören gick ned av sig självt till normal storlek.
Underbart, hade inte kunnat välja ett bättre beslut!

MEN....
Det senaste året har min migrän kommit tillbaka.
Först två gånger i halvåret.
Men nu har jag huvudvärk kanske 5-6 dagar i veckan, och ca 2 av de gångerna kan jag inte hejda det med medicin utan migrän bryter ut.

Igår bröt det ut igen. Och inatt. Och idag.
Så i morse ringde jag min gamla läkare. Men eftersom jag är avskriven där nu måste jag gå via min familjeläkare.
Som jag inte har lust att ringa till igen, eftersom jag precis var där för mitt knä - och jag vill inte vara ett sånt där pain för läkaren....

Förr eller senare får jag ta tag i det, för lite orolig är man ju efter vad anledningen var förr.
Yeye, den som lever får se=)

***

Idag har jag börjat plocka ned köket!
Eller alltså, snarare plocka bort alla prylar.
Kanske kan vi börja riva snart.
Jag är urless på vårt gamla kök.
Nån måste ta tag i det, och det får bli jag.
Vi måste ha köket klart innan vintern, är min tanke.
Det är lättare att fixa mat nu, utan ett fungerande kök....