Hunney

Inlägget idag handlar inte om livet som Hunney.
Det handlar om livet som Hunney-mamma.

Livet som Hunney-mamma är allt som oftast alldeles underbart.
Men ibland kommer bakslag. Stora och små.

Vi har varit hemma i sjuka i över en månads tid. Barnen är väldigt rastlösa. Sonen hittar på hyss efter hyss.
Mamman är trött, uttråkad och...rastlös....

I går vart jag putt över all den ouppvaktningen jag fick under hela dagen. Vart så putt att jag var tvungen att ta upp den med mannen. För vissa kan det tyckas som ett löjligt problem, det handlade ju bara om mors dag.
Men för mig är det inte BARA morsdag. Det är min tredje, och liksom lite viktigare av den orsaken. Det är nytt liksom. Så jag sade att jag hade uppskattat om mannen låtit barnen rita en teckning, eller om de bakat en kaka till mig. Eller om de städat huset. Bara en gest som visar uppskattning. Jag var inte ute efter presenter, även fall jag gärna tjatar om presenter hit och dit. Jag ville bara känna mig speciell. Som en uppskattad mor.
Men när det uteblev så kändes allt så pissigt.

I morse vaknade jag på fel sida.
Alldeles för tidigt.
När mamman sover för lite blir det oftast så.
Barnen vaknar oftast innan tuppen. Och på frågan om de stör andra som sover så JA! dom stör...

Men pappan, han får märkligt nog sova i fred. Trots att vi sover i samma säng.
Barnen är på MIG. Mamman.
De pillar mig i öronen. De testar om det går att öppna mina ögonlock. De petar lite i näsan. De kollar om de kan öppna munnen. De skriker lite i öronen. De klättrar på mig. Etc etc etc.
Pappan rör de inte.... inte det minsta. På sin höjd kan de trilla åt hans håll när jag buttar bort dem.
Men pappan försöker å andra sidan inte underlätta heller, för stackars mamman. För pappan ska ju jobba.
Ja men tjena. Mamman har 24 timmars pass. Men det räknas inte. Jag får ju vara hemma och dricka paraply drinkar hela dagarna. Jag har ju hushållare som fixar mat och städar åt mig. Att vara hemma mamma är väll världens lättaste sak!
Eller???

Sedan gick jag upp. Surmulen. (försöker gaska upp mig med "sudda sudda sudda sudda bort min sura min. Munnen den ska skratta och va gla´...."

Blev toanödig. Som vanligt då jag är hemma ensam så lämnade jag toadörren öppen. Barnen sysslade ju med annat och jag ville ju höra lite att inget händer.
Men tydligen lockade det strilande-ljudet barnen. Och på en röd var de båda kring mej och toaletten. Mysigt?
Den ena försöker bända isär mina ben för att få tag på toapappret som låg i toaletten. Den andra försöker lyfta upp mina ben för att kunna stoppa in termometern i min rumpa. Och där sitter jag. Förlöjligad och utnyttjad.
Mamman har Inget privatliv längre. Och mitt i det oändligt dumma satt jag och skrattade. Barnen trodde jag skrattade åt dem och försökte ännu mer på att lyckas med diverse idéer. Mamman skrattade åt situationen. Åt sig själv. Åt att aldrig aldrig bli lämnad i fred. Toalett bestyr borde man ju få göra i sin ensamhet....

Nej. En bajsblöja doftar. Och jag inser det ännu dummare. Jag vill ha toaprivatliv, men bajsblöje barn får egentligen vara med om precis samma sak som jag just klagat över....

Äh!
Dagen idag har varit en enda stor besvikelse!

Det är mors dag.
Jag råkar vara mamma.
Och dessutom rätt ha-galen.

Jag fick inte ett skvatt!
Hade tyckt det varit gulligt om mannen kunnat låta barnen göra en teckning.
Eller de kunde ha städat huset.
Eller så kunde jag fått en morgonfika.
Eller nått liksom.
Inte ett jota.
Bara ett "oj, jag glömde!".
- Men inte rättade han till felet heller...

Jag var hos mamma ute i skogen idag.
Hon var på permission från sjukhuset.

Lämnade över en present som jag tror hon blev glad över.
Köpte några skolböcker till barn i afrika. Lämnade bara över värdebeviset och sade att jag inte kunde hitta nått alldeles speciellt till min mamma som redan har allt, istället köpte jag detta som en gåva till andra mödrar och speciellt till deras barn.
Jag är nöjd med min present.

Dagen handlar inte om presenter.
Den handlar om känsla och kärlek.

***

Sen när jag kom hem fick jag på omvägar höra en sak som inte gjorde mej glad.
Förstörde hela dagen.

Det fick inte komma fram, men här är det iallafall...

jaja, får väll låtsas som inget.

Pissig dag

Nu har jag en reservplan, äntligen!
..... fast egentligen är det en reservplan som varit i reserv väldigt länge. Väldigt länge.

Jag vill hemskt gärna ha ett jobb! Väldigt hemskt gärna!
Men jobb är inte det lättaste att få när man pluggat ett område men jobbat inom ett annat.
Alltså, för att få tjänst inom ekonomi vill de inte bara ha mina yrkeserfarenheter utan även ekonomistudier.
För att kunna jobba inom beteendevetenskapen vill de inte bara ha mina studiekunskaper utan även yrkeserfarenheter. Något som jag inte kan ge. Jag har inte pluggat ekonomi, och jag har inte jobbat inom psykologi. Illa.

Jag har alltså en plan att ta till nu.

Ska, helst innan helgen är slut, skicka in papper på ansökan till Matte C.
Ska läsa det på distans, och utan bidrag. Ska gå på A-kassa. Får jag jobb under tiden så är matteböcker det första jag bränner.

Jag ska, om jag alltså inte fått jobb, ha som mål att börja på universitetet till våren.

Mina funderingar har gått kring vad och var ska jag plugga. Ky-utbildning är lockande, pga sin låga pluggperiod. MEN, eftersom jag redan har lån från CSN vill jag se till att få bästa möjliga lön att betala av den jädra skulden på. Och de kurser jag kan tänka mig på KY ger inte värst i lön. Jag har 3 år CSN utplockat, och plugg ett till två år till ger ett saftigt lån och jag vill kunna äta annat än bröd och vatten. Hade jag inte pluggat såpass länge redan hade jag inte tvekat på KY alls överhuvudtaget!

Nästa fråga var, vad vill jag plugga. Jag vet vad jag vill, men kanske man ska ta nått som är lättare? Eller nått som man snabbt får jobb inom?

Svaret jag kommit fram till var att jag ska ge mej på det jag helst av allt vill. Jag ska ändå jobba med det kanske resten av livet. Måste trivas med det jag gör. Dessutom, det jag vill plugga är inte så värst poppis just nu. Med andra ord kanske det blir "lättare" att få jobb inom området.

Jag vill bli med jobb!
Men blir jag inte med jobb vill jag bli med Biomedicin.

Jag vill stå i ett labb med vit rock, fula skyddsglasögon, latexhandskar och ett fint mikroskop å kika på odlingsplattan om där finns stafylokocker, spiroketer eller grampositiva bakterier?
FY SJUTTON VAD KUL!

Själva programmet är jädrigt tufft. Vet inte om jag klarar det. Lever man bara en gång måste man passa på att våga. Våga prova. GDG =går det så går det.
Fast lite nervös är jag. Kanske ballar ur och nöjer mig med mitt näst bästa. Plugg i ett år och på det bli läkarsekreterare eller annat skojsigt.

Min kompis var så himla gullig i går.
Han ringde upp mig och sade "är du hemma? Kan jag komma förbi? jag har köpt en grej till dej!".
Jag frågade vad det var, och han svarade att det var det dära tvspelet jag så gärna ville ha. Han hade varit och handlat och frågat om de hade det inne och det hade dom....
Hjärtat började bulta och sedan gjorde jag det dummaste jag någonsin gjort. Räckte över telefonen till mannen som svarade "tyvärr, vi har inga pengar till sådant just nu...."

Grrrrrr
Det var ju så nära juuuuuuh!

Men kompisen förstod och sade att han köpt det på öppetköp och att han visste flera som gärna ville ha ett.
Inte samma sak juh, han hade ju köpt det till moi!!!!

dubbelgrrrrrr!

***

I morse kom sonen, drog av mig täcket och sade "mojjon mamma. Ellot vaken. Mamma vaken?".
Sedan klev han upp i sängen, gav mig en puss och sade "Ellot älka mamma!"
Världens underbaraste sätt att vakna på!

Jag gick upp vid 8. Bytte blöjor på barn. Råkade lägga mig i sonens säng. Barnen lekte. Mamman slocknade.
Och vaknade halv 11. Fick världens rysligaste dåligaste samvete någonsin...
Barnen hade inte ens fått frukost....
Sonen hoppade till när han såg mig vakna och skrek "mamma vaken? Ellot ha möngös! Inte mat, mamma. Ellot ha möngös! Fjukost mamma. Inte mat. Ellot ha möngös!"

Vi gick omedelbums ned och åt smörgås. Jag skämdes så hemskt så vi gjorde en extra fin och mysig frukost.

Dagen flöt på. Urtåkigt som vanligt, hatar att vabba.
Lunchen blev senare än vanligt, likaså frukstund och middag. När pappsen kom hem tog vi en värdelös promenad. Det regnade, och det finns många dåliga väder och ännu fler dåliga kläder. Så vi gick hem.
Barnen somnade innan vi gått 10 minuter ens. Så, barnfri kväll är inte helt fel. Trots att godispåsen inte anlänt ännu. Mannen är i väg och köper.

Misstänker att jag kommer träffa kudden snart.
Har varit så jädra trött hela dagen. Nått är galet i kroppen. Trots nästan 12 timmars sömn (avbruten sömn såklart, dottern vaknar ju titt som tätt fortfarande).
En kompis undrade om jag och E ville åka och titta på mora träsk. Han hade blivit så glad över det, min lilla E. Men.... mamman är världens tråkigaste. Orkade helt enkelt inte=(
Mamman bangade. Jädra dålig stil på mej hörrninini!

GE MEJ ETT JOBB FÖR KATTEN!

Ska det vara så jäkla svårt???

(Håller på att fylla i ansökan till komvux och matte c. Jag skjuter gärna upp på det. Ser hellre att någon med glad röst ringer och säger "vill du ha ett jobb? Det är ditt!")

Jadu...
Det är ofta jag klurar på det där med föräldraskap.
Gör man rätt, gör man fel?
Vad kan bli bättre?

Mitt sätt att vara förälder kommer sig av hur mina föräldrar var föräldrar till mig.
Likaså för min man, hur hans mamma uppfostrade honom.
Vi vet vad de gjorde bra, vi vet vad de gjorde mindre bra.

Jag vill, för exempel, att mina barn ska våga ta för sig.
Min mamma var världens snällaste mamma, och ville mig bara väl. Var vi hemma hos någon och fikade och jag ville ha en kaka till viskade jag till mamma "kan jag ta en till?". Pappa svarade "du får fråga X" och mamma svarade till pappa att "ja, men hon vågar ju inte". Ock så frågade mamma X om det var ok att jag tog en kaka till.
Väldigt omtänksamt av mamma, men NEJ.
Mina barn ska lära sig att fråga X själva, om de får ta en kaka till.

Varken jag eller A vill vara de som tystar ner barnen. Vi vill ge dem utrymme att växa på.
Men oj, så svårt det är när det kommer (o)ljud från båda barnen. Och Oooo så svårt det är när den ena krockar med traktorn och den andra trillar av stolen.

Då sonen var liten hade vi många bannor; "gör inte så" "apapapapp" "neeeeej, E!" "Fyyyy!" etc.
Tillslut märkte vi att sonen slutade lyssna. Allt lät ju likadant.
Så vi sållar. Vad är det viktigt att skälla på?
Vet ej, men det viktigaste är att barnet lyssnar då man med arg röst skriker "Stanna, det kommer bilar!". Det ska vara skillnad på farligt och dumt.
Så, då hyss görs försöker vi säga vänligt men bestämt att så får man inte göra. Tredje gången det sker ser vi till att barnet förstår vad vi menar. Vi skäller, ser till att barnet tittar oss i ögonen. Gäller det E kan han få vara ensam i sina två åldersminuter. Sedan går vi in och pratar med honom med lugn röst, kramar om honom och säger att vi älskar honom men inte alltid tycker om det han gör. Vi förklarar vad som var dumt i det han gjorde och varför.

Detta funkar väldigt bra för oss. Kan tyckas märkligt, som att barnen får göra vad de vill.
Men barnen är mycket medvetna om vad de får göra och vad de inte får göra.
Jag litar på stora barnet, men trots det låter jag honom självklart inte vara ute ensam, eller leka ensam i badet. Självklart. Jag finns där, men vakar inte som en hök. Barnen ska känna sig fria, men trygga.

Ser jag att något farligt håller på att hända, låter jag dem oftast genomföra det. Ser jag att exempelvis E håller på att trilla ned från en liten pall låter jag honom göra det (om det sunda förnuftet säger mig att han inte skadar sig så värst). Fast, jag är gärna med och snappar upp. Barnen ska lära sig misstag. Vad som var dumt. vad som skedde fel. Jag vill inte alltid finnas där, som skyddsnät.  Kan inte heller...

Händer något då jag är på toan. Någon trillar och gör sig illa. Får jag världens dåligaste samvete. Varför var jag inte där??? Men å andra sidan måste det få hända. Barnen lär sig då.

Farliga detaljer i hemmet är självklart bortplockade. För nej, jag litar inte på att sonen skulle hantera en kniv. Jag litar inte på att han ritar bara på pappret. Jag litar inte på att han aldrig sätter på spisen.
Men jag försöker lita så i så stor grad att jag inte alltid behöver vara jätte nära.
Ögon i nacken liksom.

I takt med att barnen växer, växer också självförtroendet i att vara föälder.
Vårat uppfostrande skiljer sig enormt från det att E var liten.
Vi har blivit starkare, gått vägen som passar oss.
Och jag tror att barnen känner det.

Den tiden då allt var ajja var sonen arg mest hela tiden, och vi med. Ingen mådde bra.
Reglerna är de samma, men vi hanterar dem på ett annat sätt.
Barnen tar efter oss vuxna och barnen har blivit lugnare i sitt sätt att hantera ilska.
Sonen blänger. Men han skriker självklart också. Men han vet att han inte vinner något på skrik. Snarare tvärtom.
Han får vara arg, men vi daltar inte med honom. Tredje gången gillt gäller.

Sonen vet ganska väl vad han får göra och inte får göra. Tycker att han sköter det ganska bra. Vi har våra duster och bråk, men han är som sagt två år och upptäckar lusten hägrar!
Dottern ger sig mer än gärna på blomkrukor, trots våra bannor. Men hon är bara ett och mer än så är det inte.
Sonen däremot, har blivit lite av en hobbypolis.
Neeeej syjjan inte så.

I morse till exempel, när vi satt och åt frukost.
Nej, syjjan, inte leka maten!
Stoppa munnen. Näääää inte kasta gollet!
Sitt jupan (rumpan) syjjan. Sitt!
- trots det står han gärna upp vid marbordet. Han leker gärna med maten. Då å då testar han att kasta lite på golvet. Men hans ord säger oss att han vet vad som gäller. Testar bara lite då å då.

Förutom hobbypolis är han även en liten skvallerbytta.
Men den biten är jag rätt glad över. Jag är glad att han talar om ifall syrran stoppat nåt olämpligt i munnen, eller om hon står och leker vid den (släkta) öppna spisen. Då får han skvallra hur mycket han vill.

ojojoj. Vet inte varför jag plötsligt fick lust att diskutera föräldraskap.Kanske har sett för mycket nannyakuten....

Sen undrar jag en grej till.
Tulpaner, ska de klippas när de kolat?
Hade tänkt plantera om dem, ska de plockas upp ur jord till hösten eller kan jag ta dem nu redan?
Isf hur ska de förvaras?
Hallonhäckar, kan man flytta på dem?
Trotsiga tvååringar, hur gör man?

Natten i natt har varit hemskt hemsk!
Inte hemskt hemskt som i farligt farlig, utan hemskt hemskt som jobbigt jobbig.
Liksom.

Sju svåra år kan man säga.

Dottern har ju vattkoppor sedan några dagar tillbaka. Det är ingen värst vidare rolig sjuka. Särskilt inte när man bara är ett år och övertäckt! Hon kan inte förmedla sig heller, annat än gnäll och gråt.

Hur som helst. Dottern somnade vid 19tiden i går. Glömde ge henne alvedon, men hon verkade så trött att jag tyckte att det borde gå bra ändå.
Sonen var svårsövd. Inte det minsta trött. Han var vaken till 21tiden.

Och ungefär då han somnade vaknade dottern. Jag tog ingen temp på henne, men kände att hon var het. Så jag gav henne då en alvedon. Och typ en timme senare somnade hon om.

Vaknade dock en gång i halvtimmen ungefär, och vår liksom retad.
Vid halv 11 på kvällen får jag nog och tänker att jag lika gärna kan göra henne sällskap. Hon får ligga brevid mig i sängen, jag hoppas på att hon lugnar ner sig då.

Vi somnar, men vi båda vaknar av ett "kräääääääk". Hon har spytt i hela sängen. Och på mamman, som är allergisk mot spyor. Jag tappade rörelseförmågan och kunde bara skrika efter mannen. Dotten kräktes och jag höll henne i ett fast grepp ut mot golvet. Vi båda var nedkräkta. Hon ville kramas och tröstas, men jag HATAR verkligen spyor - så hon fick bada först. Mitt i natten. Hon förstod liksom inte vad som hände.
- "Ska jag leka nu? Skvätta lite kan jag ju göra".

Sen på med ny pyamas, hämta nya sängkläder och nattinatti.
En halvtimme senare är det dags i gen.
Ny pyamas och allt det där. Då tog jag tempen och hon hade 40 graders feber.

Sen ytterligare en halvtimme till, så kräktes hon igen.
Därefter kräktes hon inge mer under natten, men vaknade minst en gång i timmen och hulkade....

Mamman är trött nu.....

****


Det kan ju inte vara magsjuka, eftersom vi varit inne hela dagen.

Hör det ihop med vattkoppor?
- nä, tror inte det.

Så hög feber, varför då???

Kanske fick i sig mjölk under dagen, det vet vi ju inte. Sonen delar gärna med sig av sitt.

Jaja, det ordnar sig väll....
Men lite orolig är jag allt...

Hur tråkigt kan man ha det på en skala?
Tur att vi har internet, och nalles blå hus inspelat!

Dottern är gällig och febrig. Men så har hon också fått enormt många blåsor under natten. Fast just nu sitter hon och sjunger, samtidigt som hon rör sig i takt till nynnandet. Jätte sött!

Sonen han har matvägrat i dag. Åt knappt nån frukost alls. Jag frågade om han ville ha pannkakor till lunch. Jaaaaaaa, matkakor gott mamma!
Så efter att ha stekt pannkakor typ en timme, vart besvikelsen stor när han inte åt mer än två tuggor.

Tillslut började jag fundera på om han var sjuk eller nått. Jag frågade om det var nått särskilt.
Han lade huvet i handen (med armarna på bordet), lutade sig åt mig och tittade med ledsen blick och svarade "koooooom, maja!"

Sen dess har han skrikit på henne; "KOM MAJA! KOOOOOOM! KOOOOOOM MAJA! MAAAAAJAAAAAA KOOOOOOM!".

Då å då låter han faktiskt ganska munter. Det är när han sjunger sin egenkomponerade melodi, med dagsfärsk text "majamajamajamaja, kom kom kom! kom leka Ellot! Maja leka Ellot! komkomkom. kom maja hejehej. kom ellot. hejhej. kom maja heeeeeej! kooooooom maaaaaaaajaaaaaaaaa!".

han verkar ju störtförälskad! =)

Idag hade vi en sån där dröm-dag.

Då sonen var sjuk tog vi det jätte lugnt. Hittade inte på nått. Sonen hade inga krafter till lek, och dottern kräver inte så mkt.
Men nu, när sonen är frisk har han alldeles för mkt energi att göra av med. Men det är svårt att lösa det nu när syrran är sjuk i samma sjuka.
Särskilt veckodagar. Helgen är ju lättlöst, då mannen kan ta ena barnet och jag andra. En får stanna hemma med dottern och en får hitta på nått med sonen. Men nu när jag är ensam hemma så får man ta vad som finns.

Idag regnade det massor. Regnkläderna ligger kvar på dagis, där är vi bannlysta. Så vi har knappt spenderat tid ute alls. Annars är det ju lätt att få utlopp för lite energi i trädgården, cykla, åka traktor, gräva etc.

Vi satt inne under förmiddagen och hade dödensdödstråkigt.
Men så ringer ett ljuvligt mobil-ljud.
Kompisen H undrar om det är ok att hon och hennes döttrar svänger förbi.
OM???

Vi bestämde att vi skulle gå till lekparken. Utomhus borde minst risk för smittspridning vara.
Det duggregnade lite, men ungarna var jätteglada ändå. Dottern var liiiite missnöjd. För vad ska man göra i lekparken om man bara får vara i vagnen??? Orättvist.

Vi lekte där någon timme, typ, tills dess att stora M trillade och blev blodig i munnen.
Då struntade vi i smittor och allt sånt där och gick hem till oss.

Lilla E och stora M bråkade lite om vem som skulle få köra traktorn.
stora E skrev jätte söta brev till mig, lilla E och lilla M.

Det var så underbart att få träffa lite goda vänner. sonen var jätte nöjd och missade sin vila (för andra dagen i rad).
När kompisarna åkt så tyckte E det var pest och pina. Han ville inte vara med. Fram till middagen, den gav visst lite energi så att han orkade hela vägen fram till 19-tiden.

Mannen åkte i väg och handlade. Jag nattade båda barnen.
Dottern fick sin flaska MMMMM (som sonen döpt det till, nutramigenet) och somnade på stört.

En vanlig nattning brukar vara nutra, sedan mys i soffan och sedan somna i sängen.
Föräldrarna tar ett barn var.
Men idag så fick jag alltså lösa nattningen själv.
Dottern somnade ju raskt så det var lugnt. Sedan kröp jag och E i hop i soffan. Jag frågade (som varje kväll) om dagen varit bra. Han var tyst en stund sedan log han och svarade ja. Jag frågade då vad som varit bäst, han tittade på mig med lyckliga ögon och svarade "maja!". Sedan somnade han.

Min man är så stolt för han har varit med i nån jäkla multisporttävling.
Men det är ingenting mot vad jag gjort under kvällen!

På min Lediga tid, valde jag att se solnedgången i trädgården. Fast jag missade den tyvärr för jag hade lite annat för mig.

Barnen sov gott, mannen låg i soffan och tyckte att han var förtjänt av lite vila. Den lilla veklingen.
Själv var jag ute och målade en dörr, målade ett fönster, tvättade av en bänk (som ska oljas), rensade och sådde gräs, grävde ett stort hål till sandlådan.

Hålet var som en stor mara. Eller Två snarare.
Sandlåde hålet var som en stor multisport under 3 dygn. Värre.
Vilket jippo!

Ingen stod och hejjade på mig heller. Alldeles ensam.
Men hålet blev perfekt.

Och jorden den hällde jag vid sidan av. Gräsmattan där är liksom lite hålig.
Så jag hällde över en massa gräs. Plattade till. Och ska snart så lite ny jord där. Jag ska bara först.

Solnedgången missade jag alltså.
Men det var ändå ganska skönt att vara ute alldeles själv.
Jobbigt, men skönt.

Jag förväntar mig att bli servad hela veckan. Mannen får ta hand om sin fru. Hon är förtjänt av det.
Mannen fick sina tre timmar nyss han, då jag var ute. Han är det inte synd om!

Hålet är dessvärre inte helt färdigt. Sandlådan ligger däri, men jag ska lite djupare ned. Gräv gräv gräv.

Efteråt tog jag med en kall dusch!
Ååååh vad det var skönt!

***

Idag säger jag Stort Grattis till Helena!
Hoppas du fått en underbar födelsedag!!!!

Puss på dej

Igår var mannen på en multisport tävling.

Han gick vid 8 på morgonen och kom hem vid 19 tiden.
Var värsta kicken sa han, och har berättat om allt många gånger om.
De verkar ha haft kul!

Vi kunde inte ens gå å titta på eftersom dottern har vattkoppor och ingen kunde barnvakta....

Dottern somnade 19, men vaknade en timme senare och ville inte somna om. Bara gallskrek.

Mannen i sin tur hade bjudit in de som varit med och tävlat. Alltså, inte alla - men de som känner varandra.
De skulle grilla och prata igenom allt lite så där mysigt.
Läkaren som förlöste sonen var där. Han är pappa till en kompis. Han gjorde ett bra jobb med mig, men... jag tycker det känns lite fånigt varenda gång vi ses. Han har sett mig spritt språngande naken liksom. Det var han som både förlöste och utförde operationen efteråt.... jaja, get over it! (och faktiskt, jag vart lite ledsen då inte han var med när dottern föddes. Känns tryggare när han gör jobbet liksom).

Jag hade huvudvärk och gick o lade mig innan 23 tiden.
Sonen somnade 22.30! Dottern var vaken tills dess hon och jag gick o lade oss.
Sovmorgon idag?
Näääää

Förutom mannen som, konstigt nog, gick upp tidigt.
Han har ont i kroppen, men verkar på nått vis sporrad och glad. Och han hade helt enkelt inte tid att sova.
Han frågade om jag ville vara med nästa år.
HAHAHAHAHA

I går fick jag ett brev.

För 10 år sedan (i år) dog en kille i en förgrymmad bilolycka.
Jag var hemskt kär i honom. Och, fortfarande idag tänker jag ofta på honom, och tycker det var för onödigt och fördjävligt det som skedde.

Jag och hans familj fick jätte fin kontakt!

Vi träffades ofta och liksom tog hand om varandra.

3 år senare flyttade jag hemifrån och vi träffades inte lika ofta längre.
Nu idag är det tyvärr några år sedan vi sågs :-(

Men vi har alltid skrivit brev till varandra. Särskilt kring jul.
I år skrev jag och berättade om vårt hus och vår dotter som fyllde ett i april etc.

I går fick jag brev från hans mamma.
Hon skrev ett jätte fint brev.
Bland annat skrev hon att hennes andra barn flyttat hemifrån och blivit sambo.
H'n flyttade hemifrån för ett par år sedan med en annan sambo, och det märktes tydligt att mamman tyckte det var jobbigt att bo ensam i huset.
I år skrev hon att de bor själva, och att det är lyxigt.

Känns så himla skönt!
Hennes son dog för 10 år sedan. Han är fortfarande sörjd. Massor!
Men, hon lever i nuet och kan ändå känna hur lyxigt det är att bo själv med sin man.
Få rå om varandra. Och bara vara tillsammans.

Fint brev.

Grattis till Färjestad som i går tog sm-guld!

Jag orkade hålla ögonen öppna hela matchen, men jag pylsade inte på några sömntutiga barn sina ytterkläder för att för att gå ut på torget och fira. Nä, istället borstade jag tänderna och gick och lade mig med ett leende på läpparna.

I dag är jag dödens dödstrött. Har nog aldrig gått runt och varit så här trött så här jädrans länge. Ändå går jag och lägge rmig innan barnprogrammen är slut;-)

Har problem att få ut min lovade näringsdryck. Alla hormoner i kroppen och all trötthet satte spår förut när läkaren ringde och talade om läget. Jag började grina och har grinat flera skvättar sen dess.....
Är så herrans rädd att gå ner lika hiskeligt mycket i vikt denna amningsperiod som förra.
Läkaren sade vem och vilka jag skulle kontakta för att ev (!) få näringsdryck utskriven. Jag bestämde mig för att läkaren hade fel och kontaktade en helt annan person. Har jag tur skriver hon ut drycken redan i morgon, utan att behöva träffa mig igen. Håller tummarna lika hårt som jag höll dom i går för fbk.

Summering av första dygnet hemma;

* Elliot klappar lillasyster och är på gott humör

* Lillasyster äter upp mamman, ajajajajaj.... ajaj....

* Lillasyster gillar inte att ligga på rygg, varpå hon spenderar mkt tid på mammas eller pappas mage.

* Bärsjalen visade sig vara en bra investering av farmor.

* Mamman är jätte trött och orkar knappt inget.

* Att sova fyra personer i en dubbelsäng har mest nackdelar. Särskilt om ena personen är ett och ett halvt år gammal och mest snurrar runt i sängen, och den andra är bara 4 dagar och väldigt hjälplös.

Just nu - mamman är hemskt hungrig. Mannen och sonen är och storhandlar så det dröjer nog en stund till innan maten serveras.
Bebisen ligger och snusar i sin sjal. Mamman har båda händerna fria för tangenterna. Tjoohooo

* BB-väskan är i princip färdig nu.