Hunney

I går fick jag ett brev.

För 10 år sedan (i år) dog en kille i en förgrymmad bilolycka.
Jag var hemskt kär i honom. Och, fortfarande idag tänker jag ofta på honom, och tycker det var för onödigt och fördjävligt det som skedde.

Jag och hans familj fick jätte fin kontakt!

Vi träffades ofta och liksom tog hand om varandra.

3 år senare flyttade jag hemifrån och vi träffades inte lika ofta längre.
Nu idag är det tyvärr några år sedan vi sågs :-(

Men vi har alltid skrivit brev till varandra. Särskilt kring jul.
I år skrev jag och berättade om vårt hus och vår dotter som fyllde ett i april etc.

I går fick jag brev från hans mamma.
Hon skrev ett jätte fint brev.
Bland annat skrev hon att hennes andra barn flyttat hemifrån och blivit sambo.
H'n flyttade hemifrån för ett par år sedan med en annan sambo, och det märktes tydligt att mamman tyckte det var jobbigt att bo ensam i huset.
I år skrev hon att de bor själva, och att det är lyxigt.

Känns så himla skönt!
Hennes son dog för 10 år sedan. Han är fortfarande sörjd. Massor!
Men, hon lever i nuet och kan ändå känna hur lyxigt det är att bo själv med sin man.
Få rå om varandra. Och bara vara tillsammans.

Fint brev.