Hunney

Idag hade vi en sån där dröm-dag.

Då sonen var sjuk tog vi det jätte lugnt. Hittade inte på nått. Sonen hade inga krafter till lek, och dottern kräver inte så mkt.
Men nu, när sonen är frisk har han alldeles för mkt energi att göra av med. Men det är svårt att lösa det nu när syrran är sjuk i samma sjuka.
Särskilt veckodagar. Helgen är ju lättlöst, då mannen kan ta ena barnet och jag andra. En får stanna hemma med dottern och en får hitta på nått med sonen. Men nu när jag är ensam hemma så får man ta vad som finns.

Idag regnade det massor. Regnkläderna ligger kvar på dagis, där är vi bannlysta. Så vi har knappt spenderat tid ute alls. Annars är det ju lätt att få utlopp för lite energi i trädgården, cykla, åka traktor, gräva etc.

Vi satt inne under förmiddagen och hade dödensdödstråkigt.
Men så ringer ett ljuvligt mobil-ljud.
Kompisen H undrar om det är ok att hon och hennes döttrar svänger förbi.
OM???

Vi bestämde att vi skulle gå till lekparken. Utomhus borde minst risk för smittspridning vara.
Det duggregnade lite, men ungarna var jätteglada ändå. Dottern var liiiite missnöjd. För vad ska man göra i lekparken om man bara får vara i vagnen??? Orättvist.

Vi lekte där någon timme, typ, tills dess att stora M trillade och blev blodig i munnen.
Då struntade vi i smittor och allt sånt där och gick hem till oss.

Lilla E och stora M bråkade lite om vem som skulle få köra traktorn.
stora E skrev jätte söta brev till mig, lilla E och lilla M.

Det var så underbart att få träffa lite goda vänner. sonen var jätte nöjd och missade sin vila (för andra dagen i rad).
När kompisarna åkt så tyckte E det var pest och pina. Han ville inte vara med. Fram till middagen, den gav visst lite energi så att han orkade hela vägen fram till 19-tiden.

Mannen åkte i väg och handlade. Jag nattade båda barnen.
Dottern fick sin flaska MMMMM (som sonen döpt det till, nutramigenet) och somnade på stört.

En vanlig nattning brukar vara nutra, sedan mys i soffan och sedan somna i sängen.
Föräldrarna tar ett barn var.
Men idag så fick jag alltså lösa nattningen själv.
Dottern somnade ju raskt så det var lugnt. Sedan kröp jag och E i hop i soffan. Jag frågade (som varje kväll) om dagen varit bra. Han var tyst en stund sedan log han och svarade ja. Jag frågade då vad som varit bäst, han tittade på mig med lyckliga ögon och svarade "maja!". Sedan somnade han.