Hunney

Jag och min man slog vad. Vinnaren blir en fika rikare. Lyxfika.

Mitt val till födelsedatum för bebisen blev 1 april.
Mannen tyckte jag skulle gå över en skvätt, han satsade på 7e april.

Så, på lördagen den 1 april var vi ute hela dagen. Vi fikade, träffade kompisar och njöt hela dagen. Mot kvällen började jag få ont, mest som rejäla förvärkar.
Förvärkar har jag kännt ett tag och noterade inte särskilt mycket.
Vi bestämde att ringa in lite kompisar, jag ville inte spendera lördagen ensam.
Men då allt var bestämt och vi bara inväntade gästerna kom jag fram till att det var dags att nanna. Klockan var bara barnet, men jag ville vila ut i fall att. Jag hade fått mer ont under kvällens lopp, men trodde ännu att det rörde sig om förvärkar.

Jag vaknade flera gånger av att jag stönade och hade ont. Vid 2tiden började Elliot (sonen) skruva på sig och verkade störd av att jag stönade.
Så jag klev upp, tog ett bad, sminkade mej (mest för att fördriva tid, jag är inte särskilt mån om mitt utseende i vanliga fall - och kanske särskilt inte på BB *fniss*), försökte äta lite etc.

Vid 3 tiden började jag spekulera i om det inte var dags att ringa in förstärkning. Men bestämde mig att det kommer nog ta sin tid och jag ville att Elliot, mannen och barnvakterna skulle få sova ut ordentligt. Vid 5 började jag ringa, men fick inte tag på barnvakten.
Vid 6 bestämde jag att det var dags att skippa mobilnumret och ringa hem till dom. Och då fick jag svar. Att ta sig hem till oss från dom tar närmare en timme, och jag hade sen en stund kännt av ett tryck nedåt.

Vid halv 7 klev man och barn upp. Elliot skrek hela tiden mitt förnamn och verkade mycket orolig. Jag valde därför att kliva ut och sätta mig i bilen. Trycket nedåt blev värre av den lilla promenaden, och väntan blev oändligt lång i ensamheten.
Vid 7 var barnvakterna framme och mannen undrade om det verkligen var nödvändigt att åka just nu. Jag sade att förmodligen vill de skicka hem oss, men jag vill ha smärtlindring så jag får sova en stund innan förlossningen. Det var min intention.

Så, väl inne på BB sade Bm att hon tyckte det såg ut på mej som att jag var långt gången.
Hon gjorde en första undersökning och konstaterade att jag var öppen 10 cm, och att jag kunde krysta om jag ville.

Jag ville inte krysta, inte riktigt redo tror jag.... mentalt....
Så jag bad om smärtlindring, men då skulle jag visst kommit in lite tidigare. Men för fan, sade jag, detta är väll ett sjukhus????

Lustgas fick jag... men dreten funkade lika illa som sist, vilket jag också påpekade. Det köpte dom inte.
Inte heller brydde de sig om att den luktade illa. Bara att välja, ansåg personalen

Vid 8 spräckte de fosterhinnan, och en halvtimme senare började jag krysta.

kl 08.56 föddes vår lilla prinsessa Mindy.
Allt som allt tog vistelsen 2 på BB 2 timmar.

Hon vägde 3800 g o var 52 cm lång. Inte nog med det, hon är också världens vackraste lilla underverk!!!