Hunney

- Vilket gör det hemskt svårt för mig att hitta ett par som faktiskt passar!

Jag behöver din hjälp!

Idag ska jag beställa mig ett eller kanske två par (två för en) glasögon.
Men, har jag inte bestämt mig så kanske jag lånar med mig några nya.
Det är bara det att mina gamla, dåliga och trasiga, gick sönder en gång till i går hos optikern.
Nu har de skruvat dit en annan båge, på min vänstra sida. Så glasögonen ser rätt så knepiga ut....

Hjälp mig!!!!!

Jag är en lyckligt lottad person.
Jag har lyckats haffa de bästa av vänner!
Jag måste säga att jag har Tur!

Mina vänner skiljer sig från varann. Men är ändå lika.
En sak har de ändå gemensamt; De är mina favvosar allihopa!

Ikväll när jag lägger mig ska jag tänka att jag har världens bästa familj OCH världens bästa vänner!

***

Lyckades ragga barnvakt i sista sekund.
En av de där ovanstånde ställde upp.
En sten föll från mina axlar och jag tackar, bockar och niger.
Hade liksom inte lust att boka om optikertiden en gång till....

Så. Nu sitter jag här med 5-6 par glasögon och kan Inte bestämma mig.
Har tills i morgon på mig....

Jag har haft ledvärk ett tag. Sen typ ett år tillbaka.
Det är inte så värst jobbigt, det känns liksom bara.
Ett tag hade jag svårt att gå. Men det har lagt sig.

Men det som stör är att det aldrig verkar bli riktigt bra.

Så jag kontaktade familjeläkaren på vårdcentralen.
Han skickade frågan vidare till centralsjukhuset och där konstaterades att:
"Värken beror troligtvis på överörlighet i lederna, men kan också sannolikt bero på diabetesen där det är vanligt med värk i leder....etc....bla...bla...bla".

Jaha, tänkte jag då.
Diabetesen?
DIABETESEN???

Någon har isåfall glömt informera mig.....

Var har de fått diabetes ifrån?
Verkar det så på mina prover?
Verkar det också som att jag vet?
?
Eller har det bara blivit ett missförstånd?

Det som rör sig i skallen är nu att Diabetes är en auto immun sjukdom.
Och som jag redan berättat så har jag redan en autoimmun sjukdom, Vitiligo, så jag kan räkna med att få en eller flera andra i samma kategori.

Ska ringa vårdcentralen i morgon och fråga var katten de fått Diabetes att göra i mitt sammanhang...

***

I morgon ska jag till optikern.
Om jag lyckas ragga barnvakt....

Jag och barnen brukar åka till bibblan titt som tätt och låna böcker.
De om afsoms (alfons) är mest populära.

På bibblan brukar vi fika. Det är både en regel och en tradition. Enligt sonen iallfall.
Han skall alltid ha glass, och ju längre in på hösten vi kommer desto mer huttrar han att glassen är kall.

När vi satt där som bäst kläckte sonen "titta mamma, nu gåj tanten". Sedan är han tyst en stund, kikar runt lite och säger "oj så många tantej det äj häj mamma. En tant, tå tant sex tant och älla tant" samtidigt som han pekar på alla tanter som går förbi. Han var inte direkt diskret i sitt språk heller, åtminstone pratade han inte så tyst som man bör göra på bibliotek. Alla runt omkring var väldigt tysta däremot, så han hördes. Väl!

Sedan råkade vi hamn på HM.
Det första som mötte oss efter hissen var spindelmannen.
Eftersom sonen snart fyller år bestämde jag mig att plocka med lite spindelmannen.
Jag köpte en liten väska, ett litet svettarmband, ett par tofflor.
Sonen blev ofantligt överlycklig och började krama alla tröjor och byxor han fick se där inne.
Han fnittrade lyckligt och skrek "ååååh mamma så fina klädej! Ellot ha dom!"

Sedan försvann han ur sikte.
Men en kort stund senare här jag en välbekant röst som skriker högt och mycket tydligt: " Mamma, vaaaaj ääääääj du???? Kom fjam mamma, Ellot haj bajsat!".
Sedan stapplar han fram, med benen brett isär (han har ju ingen blöja längre. oftast).
För varje kotte som går förbi berättar han att han bajsat och att det är äckligt.

Väl hemma kryper han och jag upp i soffan och läser alfons. Han kramar sedan om mig och säger "du och jag mamma. Duuuuu och jaaaaaag".

Underbara unge!

Sonen satte sig på skrollandockan.
Dockan sade då "jag vill ha en lillasyster".
Sonen skrek då med fasan i rösten "NEEEEEEEJ, INGEN LILLASYSTER!!!!"
- Så. Nu vet vi det. Om vi någon gång skulle börja fundera i de banorna;-)

***

Jag är så himla nöjd att jag löst en matfråga.

Dottern äter med god lust, och de syns på henne också. Iallafall om man jämför henne med sonen.
Sonen äter knappast alls, precis som sin far.
Och det syns på honom också.
Det gör mig orolig, fast att hans kurva på bvc ser helt normal ut för honom.
Han behöver något att ta av, dagen då han blir sjuk i typ magsjuka.
Dottern behöver också en del. Men hon äter iallafall.

Jag har klurat och klurat på hur vi ska göra.
Hittills får han gå ifrån bordet när han har lust. Vi tvingar inte i honom maten.
tallriken får stå kvar på bordet tills han blir hungrig. Men då får han äta kalla rester, och har heller inget sällskap.
Tanken är att han ska lära sig.
Men, när han blir hungrig äter han sina kalla rester med god aptit.
Vi har nog inte hittat rätt mattider för honom helt enkelt.

Av den anledningen att han inget äter har jag tagit bort kvällsvällingen. För dem båda.
Låter kanske märkligt, men vet sonen om att han får sitt älskade "mmmm" så behöver han ju inget äta innan.
Så, det har jag tagit bort.

Hur som helst.
En gåta har jag löst.
Jag har märkt att sonen verkar ha ganska god aptit på morgonen.
Han börjar redan klockan sex. Möngös mamma, möngös. Han ber om smörgås.
Men jag gör ingen frukost åt honom. Klockan sju, typ, säger han med bestämd röst "fix möngös mamma, fix möngös". Men, jag fixar ingen frukost då heller.
Klockan 8 fixar jag den. Då är han hungrig.

Till det har jag lagt till gröt.
Vi har brukat äta bara smörgåsar förut.
Men nu har jag insett att han älskar gröt.
Den senaste veckan, sedan jag införde detta, har han ätit 3-4 stora portioner med gröt (mannagryn eller havregryn) OCH 3 stora smörgåsar med leverpastej eller kalles randiga med banan (var tvungen att köpa den, för det lät så...Inte gott. Men barnen älskar den!)

Dottern äter också mycket bättre, trots att hon redan ätit med god aptit.
Hon äter två-tre stora portioner med gröt och en stor smörgås.

I morse åt vi turkisk yoghurt istället för gröt. Blandade ut den med...sylt....lite grann.
Och sonen vart stormförtjust. Han åt fyra portioner och slickade dessutom tallriken.
Hahaha.
Turkisk yoghurt innehåller ganska mycket fett, det skadar inte!
=)

Jag är så nöjd så nöjd.

Det enda tråkiga är att det tar en timme för sonen att äta färdigt.
Vi måste börja tidigare med alla morgonsysslor, som får oss iväg till dagis helt enkelt.
Men det är det värt.Väldigt värt!

Av någon sjuk anledning tackade jag alltså Ja till att jobba i tio dagar i sträck.
Med sömnpaus där emellan.
Och lite resetid.

Jag har nu insett att de 100% i OBtillägg är väl befogade.

Hela veckan har jag jobbat till 21 typ. Då har jag 70% påslag i tre timmar.

Men under helgerna är det alltså 100% och jag har alltid undrat varför.
Nu vet jag.

Herreguuuuuuuuud vad folk handlar!
Har de inget bättre för sig?!?!?!
;-)

Vi trodde i dag att det skulle bli en lugn lördag.
Vädret var strålande och det brukar betyda (o)tur för handelsföretagen.

Men, någonting hände och folk verkade få en ohygglig lust att handla.

Rookie som jag är kände jag mig lite stressad.
Eller lite?
Menar jag kände mej väldigt stressad!

Jag var avbytare idag, vilket innebär att jag ser till att alla får rast.
Tar min kassa och kopplar in i en kassa, för 20 minuter, loggar ut, tar min kassa och går till nästa kassör för att byta av 20 minuter etc.
Väldigt mycket spring.
Ont som f*n i benen, och jag ska jobba sönd, mån, tis, ons, tors, fre.
Shit alltså, hur ska benen palla.

Morgondagen skrämmer mig!
En söndag måste vara en mer köpgalen dag än lördag.....

***

Nu har jag tagit ett långt bad, mina fötter har masserats.
Lika stel för det är jag, men gladast blir nog plånkan.

I går tyckte jag barnen var lite väl snoriga.
Så under tiden vi låg kvar i sängen ringde jag dagis och sade att de får stanna hemma.
Jag hade ju ändå inget annat för mig.

Sedan gick vi upp. Åt frukost á la gröt och mackor.
Strax därefter ringde Chefen. Kan du jobba om en timme drygt?

Oj..... ja, ska bara ringa och ragga barnvakt blev mitt svar.
Farmor ställde upp och inom en halvtimme var hon på plats, jag hade hunnit duscha och trä på mig vad sonen anser vara mina fulaste kläder.

Mellan 11.45 och 21 i går jobbade jag.
Tungt pass.
Jag hade migränkänningar och var dödens dödstrött.
Ett tungt jobb, man står upp hela tiden. Och låtsas hela tiden vara glad...

Men det gick bra.
Kom hem 22 och somnade på stört.
Vaknade visserligen fem, av någon sjuk anledning.
Fortfarande huvudvärk.

Idag är jag ledig och ska försöka vila upp mig så gott det går.
Det behövs för sedan jobbar jag tio dagar.
I rad!

I dag har jag varit hos hudläkaren.

Vi pratade om mitt vitiligo, vita fläckar i huden.

Hon berättade en hel del intressanta saker som jag inte visste om.

Vitiligo är en autoimmun sjukdom, och hon menade på att autoimmuna sjukdomar ofta är ett tecken på en annan sjukdom som kan komma senare i livet. Det kan vara allt från sköldkörtel eller diabetes etc.
Jag ska med jämna mellanrum kräva att gå igenom prover för att se att den inte utvecklats vidare till något annat...

Anledningen till att jag inte går upp i vikt kan vara vad jag redan trott. Det kan vara Celiaki, gluten intolerans, eftersom det också är en autoimmun sjukdom.

Jag kan räkna med att sjukdomen sprids och att jag troligtvis får andra a-u sjukdomar längre fram=(
Yeye, den dagen den sorgen.

Jag är ändå, trots ganska dåliga nyheter, väldigt glad att jag gick dit och ställde mina frågor.
I nu läget har jag ju inte särskilt många fläckar, men visste jag inte bättre hade jag ju aldrig kollat upp sjukdomar som Kan hänga i hop.

Hon trodde att anledningen att jag ser såpass bra ut nu (tackar tackar, haha) är att jag varit gravid. Hon menade på att det kanske är bra för min kropp att vara gravid. Mitt svar på det var "synd. Jag har då rakt inte tänkt ställa till det mer) Nej du, någon måtta får det vara! ;-)

Stress kan också göra att fläckarna ökar.

Hon ville att jag skulle vara vaksam om jag är trött.
Jag är ständigt trött, svarade jag.
Hon skrattade och sade "ja, men jag tänkte på en trötthet som Inte hör i hop med småbarn!".
Hahahaha

***

Läkaren var ganska kul.
Hon kallade in ytterligare en läkare för att få hans åsikt.
Han kom in och gnuggade sina händer och sade "ursäkta att jag luktar sprit".

Hon sade då "ja alltså, han luktar sprit på händerna. Inte i munnen!".

HAHAHAHAHA

Sonen bajsade blod förut. Hela kallingen full.....

Jag ringde sjukvårdsupplysningen, och hon talade om att så ska det Inte vara. Fortsätter det ska vi åka in akut!
MEN, troligtvis är det pga att jag gav honom en iprensupp förut. Han hade "ont i jumpan" hela dagen efter det, och bajsade löst ett par gånger.

gav honom suppen 13.00 och blodet kom strax innan 19. Så, lite sen effekt bara...

Vanligtvis får han alvedon, så det kanske var så enkelt att han inte tålde något ämne i ipren...

Orolig blir man hur som helst.

Min son behöver rutiner och han behöver förberedelse på vad vi ska göra inom kort.
"behöver"

Man kan inte bara gåifrån lekparken.
Man måste tala om en stund innan att "nu får du leka en liten stund till, men snart ska vi gå".

Man måste tala om för honom att "idag kommer farmor och hämtar dig på dagis"

Man måste tala om att "i morgon äter du frukost på dagis, så morgonen här hemma ser lite annorlunda ut"

Man måste säga till att "nu får du bada en liten stund till, sen ska vi borsta tänderna och gå och lägga oss"

Han blir sur och arg om han inte får reda på vad som ska hända.
En hel dag kan vara förstörd om han tror att vi äter frukost hemma som vanligt, och så helt plötsligt sätter vi på oss kläder och går till dagis.
Inte bra.

Så nu har vi talat om att snart kommer vi leta reda på alla nappar och lägga dom i en låda.
Men det betyder också att vi inte kommer ha några nappar längre.
Nästa morgon kan vi kika i lådan om napparna fortfarande finns kvar.
Kanske har napp-fia varit framme och bytt alla nappar mot något annat.
Napp-fia brukar hämta nappar från stora barn och ge till barn som inga nappar har.

Sonen pratar gärna om den lilla napplådan. Han ser framemot det.
Vi har skjutit upp på det hela lite grann nu när barnen är sjuka. Och gnälliga.
Men varje dag vid matbordet berättar sonen stolt att alla nappar ska i lådan för Ellot är stoj gjabb nu.

Samma förberedelse gjorde jag i går för att ta bort blöjan.
Jag har tröttnat på våra halvdana försök att sluta med blöja.
Han klarar sig utan, men allt för ofta blir vi bekväma och trär på honom en ny.
När vi ska bort.
När kompis kommer hit.
När vi ska äta.

Sonen tycker INTE om att gå på toaletten.
Han skyr pottan som pesten.
- Men då å då sätter han sig (på toan) och kissar, så han kan det ju.

I går när sonen pratade om sin napp-låda berättade jag att vi snart ska sluta med blöjor.
Sonen tyckte då att han var en stoj gjabb.
mmm, sade jag, stora grabbar behöver ingen blöja. Men då måste man gå på toaletten.
Klart man kan kissa och bajsa i byxan, men det blir så blött och otrevligt i byxan, de flesta föredrar att kissa på toaletten.
Aaaaa, Ellot kissa letten!
Vill du kissa toaletten? frågade jag.
Aaaaa, Ellot tooj gjabb nu. Ellot inte kissa blöjan. Inte kissa byxan hellej, inte bja.

Så vi gick och kissade på toaletten.

Men sen så ville han ingen blöja ha.
Näääää mamma, Ellot tooooj gjabb nu.

Då frågade jag om han ville sluta med blöja, och det ville han.
Jag sade att då får vi försöka klara oss utan, men då måste han kissa och bajsa på toaletten.
Men han behöver ju inte.

Vi tog en promenad.
Utan blöja.
Han kissade i busken. och i en annan buske. Och i en tredje.
Han tyckte det var kul.
Sen har det bara fortsatt.
Han kissar på toaletten.
Han kissar i byxan.
Han bajsar i byxan.
Men han bajsar Inte i toaletten.

Jag frågar "är du kissnödig?"
Han svarar nej.
Ändå säger han snart "nuuuu mamma, Ellot jedan kissat byxan"
Han vill inte ha en ny blöja.

Han vill inte sova med blöjor heller.
Han är en tooooj gjabb nu!
Så han får somna utan.
Men..... jag trär på honom en kring midnatt.
Mamman är inte riktigt mogen för sådant ännu.....
;-)

Usch vilken dag vi haft!

Mannen stannade hemma från jobbet idag. Han mår inge bra.
Barnen, som varit förkylda under veckan och som jag trodde höll på att bli bättre, har blivit ännu krassligare.

Idag har jag alltså tagit hand om tre personer som alla tycker allra syndast om just sig själv.
Pappan har sovit och klagat. Barnen har bara klagat - och det lääääänge länge....

Jag stod inte ut mer på eftermiddagen utan sade bara "nu drar jag".
Tog en promenad längs stadsdelen, sedan gick jag hem för att måla balkongen.
Det blir fint.

När balkongen väl var målad kände jag mig piggare och "fit for fight".
Så jag gick in.
Pang.
Tre stycken gnällisar kastar sig över mig.

Jag ordnar mat.
Jag bakar.
Jag städar.
Jag tvättar.
Jag fixar fredagsmys.

Sedan tröttnar jag igen. Stänger in mig i datarummet och låtsas inte höra gnället från sällskapsrummet, och barnens sovrum.

Grejjen är den att klart jag tar hand om mina sjuklingar. Men till en viss gräns.
Nu råkar det vara så att mamman inte heller mår hundra.
Men vem bryr sig?
Tja, mina båda barn vill helst vara under mitt skinn. Jag lämnas aldrig i fred. Inte ens för att andas.
Mannen orkar ingenting när han är sjuk. Så, där står jag. Mår inge vidare men likförbannat är det jag som ordnar kaoset.

Nä fy katten.
Jag drar nog snart till en söderhavsö.
;-)

***

Grattis på födelsedagen säger jag till en liten grabb som föddes i dag 11.02
Han är punktlig, det gillar nog pappa särskilt, då hans bf var dagen till ära.

Grattis Grattis!

I går började jag mitt nya jobb.
Vi gillades från kl 14 till 21.
Jag var trött.
Hade huvudvärk.
Och så matades vi med kunskaper som var svåra att ta in.
- Men det var kul!

Jag kom hem strax innan 22.
Barnen sov dåligt inatt, lite krassliga, så jag somnade inte förrän 01 (trots att jag lagt mig 22.30)

I dag gick jag upp halv 5 och åkte hemifrån strax efter 6.
7 var jag framme (dåliga bussförbindelser) och halv 8 började jag.
Korvstoppning.
Men jag gillar visst att bli stoppad likt en korv.
Det var kul.
Men tufft och tungt!

Hur som helst.
Jag hämtade barnen ca 16.30 (slutade fyra) och när vi kom hem och ytterkläderna var av sade min son till mig (om uniformen);
"Nääää mamma, inte jobbe nu. Usch inte mamma fin. Inte fin klädej. Bott klädej mamma. Ta av dom. Ellot ha mammahunneys klädej ha Ellot"

Han har god smak min son, á snart 3 år gammal.
Han vet vad han gillar och inte gillar.
Och jag är redo att hålla med.
Det finns finare jobbuniformer.

Dagens första kopp te är avklarad.
Likaså dagens första (och förhoppningsvis enda) Treo.

Jag har huvudvärk, har haft hela natten.
Mår inge vidare.
MEN, jag är frisk som en nötkärna. Det måste jag vara, särskilt hela tisdag och onsdag!
Banne mej annars!!!!!

Det är första oktober.
Jag trivs inget vidare med oktober. Inte november heller (förutom tvååringens treårsdag och några andra speciella födelsedagar att fira). December gillar jag nästan. Jag gillar alla lampor och juldekorationer. Jag gillar inte hysterin men jag gillar julaftonen och lugnet.
Men sen gillar jag inte något mer i december förrän nyårsafton kommer och vi firar tvåårig bröllopsdag.
Januari börjar året, men jag gillar inte det.
Februari kommer näst, och är inte heller något vidare förtjust i det.
Mars och april har knopp i håret, och först då ser jag framåt.

Det jag ser mest framemot är när sopbilen kommer och sopar gatorna fria från allt grus.
Men, det känns rätt avlägset då gruset ännu inte har kommnit på gatorna.....

idag har jag tänkt ta det lugnt. Att jobba kväll en kväll och sedan morgon nästa morgon är ganska tugnt. Särskilt för någon som inte haft jobbrutiner på typ 3 år.
Barnen lämnas på dagis halv 12 i morgon. På den tiden ska jag hinna äta och ta mig till jobbet (tjooohoooo, jag har ett jobb!!!!)

Alltså, jag får ingen direkt ledig tid att vila på. Det är synd.
Men jag har ju min kopp te!
Och min Red Bull ;-)

Nu ska vi läsa bok/böcker.
Sedan kanske vi går ut i trädgården.
Jag behöver klippa lite mer ris. Vi ska till tippen idag.
Trädgården måste göras iordning, för denna vecka kommer jordlassen.
Och, så kapas nog träden (men det skulle förståss ha gjorts redan i juli, så jag vet inte om jag köper deras ord) under veckan.

Först tänker jag dock låta treon värka och huvudet sluta värka.