Hunney

Usch vilken dag vi haft!

Mannen stannade hemma från jobbet idag. Han mår inge bra.
Barnen, som varit förkylda under veckan och som jag trodde höll på att bli bättre, har blivit ännu krassligare.

Idag har jag alltså tagit hand om tre personer som alla tycker allra syndast om just sig själv.
Pappan har sovit och klagat. Barnen har bara klagat - och det lääääänge länge....

Jag stod inte ut mer på eftermiddagen utan sade bara "nu drar jag".
Tog en promenad längs stadsdelen, sedan gick jag hem för att måla balkongen.
Det blir fint.

När balkongen väl var målad kände jag mig piggare och "fit for fight".
Så jag gick in.
Pang.
Tre stycken gnällisar kastar sig över mig.

Jag ordnar mat.
Jag bakar.
Jag städar.
Jag tvättar.
Jag fixar fredagsmys.

Sedan tröttnar jag igen. Stänger in mig i datarummet och låtsas inte höra gnället från sällskapsrummet, och barnens sovrum.

Grejjen är den att klart jag tar hand om mina sjuklingar. Men till en viss gräns.
Nu råkar det vara så att mamman inte heller mår hundra.
Men vem bryr sig?
Tja, mina båda barn vill helst vara under mitt skinn. Jag lämnas aldrig i fred. Inte ens för att andas.
Mannen orkar ingenting när han är sjuk. Så, där står jag. Mår inge vidare men likförbannat är det jag som ordnar kaoset.

Nä fy katten.
Jag drar nog snart till en söderhavsö.
;-)

***

Grattis på födelsedagen säger jag till en liten grabb som föddes i dag 11.02
Han är punktlig, det gillar nog pappa särskilt, då hans bf var dagen till ära.

Grattis Grattis!