Hunney

Jag och barnen brukar åka till bibblan titt som tätt och låna böcker.
De om afsoms (alfons) är mest populära.

På bibblan brukar vi fika. Det är både en regel och en tradition. Enligt sonen iallfall.
Han skall alltid ha glass, och ju längre in på hösten vi kommer desto mer huttrar han att glassen är kall.

När vi satt där som bäst kläckte sonen "titta mamma, nu gåj tanten". Sedan är han tyst en stund, kikar runt lite och säger "oj så många tantej det äj häj mamma. En tant, tå tant sex tant och älla tant" samtidigt som han pekar på alla tanter som går förbi. Han var inte direkt diskret i sitt språk heller, åtminstone pratade han inte så tyst som man bör göra på bibliotek. Alla runt omkring var väldigt tysta däremot, så han hördes. Väl!

Sedan råkade vi hamn på HM.
Det första som mötte oss efter hissen var spindelmannen.
Eftersom sonen snart fyller år bestämde jag mig att plocka med lite spindelmannen.
Jag köpte en liten väska, ett litet svettarmband, ett par tofflor.
Sonen blev ofantligt överlycklig och började krama alla tröjor och byxor han fick se där inne.
Han fnittrade lyckligt och skrek "ååååh mamma så fina klädej! Ellot ha dom!"

Sedan försvann han ur sikte.
Men en kort stund senare här jag en välbekant röst som skriker högt och mycket tydligt: " Mamma, vaaaaj ääääääj du???? Kom fjam mamma, Ellot haj bajsat!".
Sedan stapplar han fram, med benen brett isär (han har ju ingen blöja längre. oftast).
För varje kotte som går förbi berättar han att han bajsat och att det är äckligt.

Väl hemma kryper han och jag upp i soffan och läser alfons. Han kramar sedan om mig och säger "du och jag mamma. Duuuuu och jaaaaaag".

Underbara unge!