Hunney

I morse, 05.20, föddes fasters gullunge Ebba.

Grattis till mamma & pappa, och storasystrar Tova & Frida!

Min man kom välbehållen hem från sin premiärtur på båge.
65 mil utan problem.
Mannen sken som en sol när han kom hem och kunde inte förstå varför jag var så arg.

"är du inte glad att jag är hemma?"
- Jo, men va fan. nu har jag varit orolig i tre dagar. Har varit alldeles säker på att en polis skulle komma och knacka på dörren och tala om att du kolat. Jag har varit nervös och haft svårt att sova. Och nu står du här livslevande. Jättekul! Men det är bara det att nu släpper oron och då blir jag arg på dig att du överhuvudtaget åkte.
Bara så att du vet! Gör inte om det!

Han förstod fortfarande inte.
"men jag lever ju, det är väll bra?"

haha

- jo det är bra, men ilskan kom när oron släppte.

Nu har vi dock åkt i väg till akuten med honom.
En mc-relaterad olycka.
- Det gör tydligen ont att få ner stödet på foten....

***

Jobbade i går.
Var inte alls sugen.
Men när jag kom dit var det skitskoj!
Att vara k-ledare eller jobba inne på kontoret är vad jag vill göra.
Nu har jag några mer k-ledar pass under veckan och det ska bli riktigt kul!!!

Apropå jobbet så hände ett mord alldeles intill här om dagen.
Blev imponerad över att samma dag som mordet begåtts såg jouren till att alla som jobbade fick sällskap hem.
Dessutom får alla som vill prata ut om mordet, eftersom alla reagerar olika kanske någon vill bearbeta det verbalt liksom. Jag har inget behov av det eftersom jag inte ens jobbade den kvällen. Men lite kusligt var det ändå att åka till jobbet dagen efter. Så jag förstår dem som har det behovet!!
Och sist har de fattat beslut om att ingen ska behöva lämna jobbet ensam vid stängning.
En eloge till dem!

Min man åker från huvvestan till sin släkt i kväll.
Där släkten bor skall han köpa en Mc.
Med Mc´n skall han åka hem.
En tur som tar ca 7 timmar.

Jag gillar det inte.
A) Han har under sommaren övningskört
B) Han fick i juli sitt mc-kort
C) Han har inte rört en mc efter det. Kanske på sin höjd petat lite på en.
D) Han är ovan förare
E) Han har defenitivt aldrig åkt så långt förr på en motorcykel
F) Han känner inte till vägen han skall köra
G) Hunney är orolig

Jag kan skriva hundra andra anledningar, men han har bestämt sig och jag har aldrig hindrat någon för att göra vad den vill. Jag hade gärna velat förbjuda, men det ligger inte hos mig att göra.

Bad hans mamma skälla lite på  honom, för hon skall åxå till släkten.
Han har lovat mig att ringa mig vid varje stopp han gör.
Men jag kommer ändå inte vara lugn. Har knappt sovit något på hela veckan.....

I morgon is the D-day.
Håll tummarna för att han kommer hem helskinnad!

***

Sen är jag lite pissigt sur också för jag skulle till tandläkaren i morse.
Har tagit bort ett arbetspass för att kunna laga den rackarns gamla lagningen som nu är endast en krater.
Klev upp superduper tidigt för att hinna lämna barnen på dagis och sedan springa dit.

- Men så ringer de och säger att tandläkaren är sjuk!
Och nästa tid blir i mitten av oktober.
Jag frågade om det inte gick att lösas på ett snabbare vis eftersom jag fick tiden i juli. Det har varit lång väntan, men se det gick inte!
Och till råga på allt är jag inte överförtjust i tandläkare överlag, särskilt inte när det handlar om lagningar....
Har liksom ställt in mig på detta idag, och så får jag gå i en månad till och vara nervös...
Gaaaaah

***

Ikväll ska barnen och jag till pappa. Ska sova där i natt.
Behöver tänka på nått annat än min man han och hans sabla Mc-idéer!
Kan han inte spela på hästar istället????

Jag är i en svacka just nu.
Vet liksom inte vad jag vill.
Men vet ändå vad jag inte vill.
Typ.

Gjorde en för- och nackdelar lista....

Fördelar med mitt nuvarande jobb:
- det är ett jobb
- bra kollegor

Nackdelar med mitt nuvarande jobb:
- Dålig lön (lika illa som när jag var föräldraledig. ok jag jobbar bara halvtid men ändå)
- Verkar vara svårt att få mer än halvtid
- har varit på så många intervjuer nu och lessnat över att de inte tror på mig så som jag gör.
- Mannen jobbar mkt i andra städer, jag jobbar mkt kväll och helg - så vi ses alldeles för sällan som en familj
- vi måste ta hjälp av barnvakt flera gånger i veckan (farmorn) eftersom jag jobbar kväll och mannen är utomstädes.
- Eftersom  jag är behovare med halvtid, måste jag säga ja till alla extrapass som finns - vilket är jobbigt både psykiskt och fysiskt. Man är aldrig ledig när man är ledig.
- Jag är mer en ensamvarg och tycker det är för jobbigt och stressigt ute "på k-linjen".
- Att jobba på k-lingen är inte vad jag vill göra resten av livet
- svårt att kunna träffa familj och vänner, när jag oftast är ledig då alla andra jobbar.
- Jag får ofta skäll av folk som jag inte har ett dugg med att göra
- kroppen tar stryk
- får ofta huvudvärk
- tinnitusen har blivit värre

Jag måste ju ha ett jobb.
Men jag vill gärna ha bättre lön, och bättre arbetsuppgifter. Jag vet att kan är bättre än så här!
Jag har fått tipsat om tjänster att söka. Men va fan, efter ett år på stället vill ja ha mer än 7.5 timmar fast anställning i veckan! - Ja, men då sägs det att jag måste söka detta för att vara berättigad till mer tider framöver. Men jag kan ju liksom inte vänta på nått som jag inte vet kommer ske.

Just nu är jag främst less på arbetstiderna.
Det är skitjobbigt att min man är bortrest så ofta.
Det är pissigt att jag bara jobbar kvällar och helger.
Det är olidligt att aldrig ha familjetid, och när vi har det ska allt hinnas med som vi inte hunnit tidigare.
Det är dret att vi måste ta hjälp av farmorn så ofta. Hon är bäst så det är inte det. Men mitt föräldrasamvete säger mig att jag behöver vara hemma mer på kvällarna när de somnar. Men så säger ekonomin att jag måste jobba så mkt som möjligt för att kunna försörja familjen.
Fan alltså, jag vet varken ut eller in.
Min för- och nackdelslista säger mig dock en hel del....

Kanske ska jag bli biomedicinsk analytiker?
Kanske ska jag starta upp mitt företag?
Kanske ska jag jobba kvar?.... hrm.

Min dotter har äntligen börjat prata!
småord har hon använt sig av länge, men nu gör hon sig förstådd.

Hon har ett favoritord.
Åffa.

- som tur är får man tänka till lite vad hon menar.....

Ja, bråket som var i går var tröttsamt.

Det fanns inget bråk, men en det "blev ett" tror folk.
Så i går redde jag ut det med den som missförstått mig.
Jag redde ut det med den som det berörde.
Jag tog tag i saken. Själv.

Så undrade en på byten hur det gick. Sen kom k-ledaren och undrade hur det gick.
Sen idag fick jag fortsätta och berätta för min närmaste chef.

Suck.

Herreguuuud så stort nått kan bli som inte ens borde ha exicterat!

Jag skrev nyss ett långt inlägg om bråket på jobbet idag, som jag var inblandad i.
Men eftersom den inte ville laddas upp ser jag det som att ödet inte vill att jag skriver om det.

Jag skriver bara att typ alla på mitt jobb har hört talas om bråket mellan mig och en annan tjej.
Ja, alla utom vi båda då.....

Rykten....

Idag vill jag sända en stor kram till alla offer för olika attacker, på dagen 11e september.

Såg just en dokumentär om attackerna mot wtc och pentagon.
Vilka skräckbilder!
Tidigare idag läste jag en artikel om anna lind, och även det känns som.... som om "har det verkligen hänt???"

huuuuu, vill inte ens tänka på att den finns sådana onda människor!



***

Tidigare idag ringde min näst högsta chef och frågade om jag ville ta några k-ledar pass framöver.
Det tackade jag gärna ja till!

Efter några timmar ringde min närmaste chef och frågade om jag ville ta ett k-kontorspass och ett k-ledarpass.
Mitt svar var då "hrm..... vet du att det är X-fest då?"
Han svarade "joooo jag vet..... men jag ska ju bli pappa då och jag måste bli av med mina tider och.... du hinner ju äta och så på festen, men du kanske missar förfesten....."
Då sade jag att självklart ställer jag upp för dig, någon förfest bryr jag mig inte om. och dessutom vill jag ju ha mer k-kontorspass.

Så, misstänker att jag inte kommer orka med x-festen, eftersom jag kommer jobba 10-12 timmars pass hela den helgen. Men men, det går väll fler tåg.

Hur som helst, sedan sade han att "du vet ju att vi har planer för dig. Men jag vill att du söker ett par jobb som kommer komma ut nu. Gör du inte det så kan du tyvärr inte få mer timmar. Men söker du en korttidstjänst, så blir du dessutom berättigad till en bättretjänst direkt. Dessutom kommer detta och detta och detta hända och mitt råd är att du ska söka det här och det här....."
 Avslutningsvis tackade jag honom för informationen och sade "självklart"

KUL!

Igår somnade jag halv 7 pga migrän.
Vaknade vid 20.30, var vaken en halvtimme och sedan somnade jag om.
Vaknade kring 9 i morse och hade fortfarande migrän.
Så första halvan av dagen bara jag låg och slötittade på tv.

Mot lunch orkade jag mig upp för att göra barnens menybeställning.
Pannkakor.

Efter maten mådde jag mkt bättre och all sömn hade gett mig en hel del överskottsenergi.

Så jag har tömt en del av köket. Möblerat om lite för att få plats med all porslin i annat rum.
Jag har tvättat alla fönster på övervåningen, både invändigt och utvändigt.
Jag har torkat alla ytor. jag har dammsugit. Jag har skakat alla mattor. Jag har skurat golvet. Jag har städat toaletten på övervåningen.
Och nu luktar det så gott!
Det är fortfarande stökigt. Jag kan Inte städa! Jag kan bara göra det rent och fräscht.
Men att plocka undan prylar, det har jag bara inte ork till. Det är mannens specialitet, men han ligger och sover framför tvn. Ska snart rycka upp honom. Men då blir det nog promenad. Sedan har jag en känsla av att min städlust är borta för ett halvår framåt. Minst.

Det bästa vore om jag kunde ta tag i nedervåningen också.
Men bara köket kommer i gång så är jag nöjd.

Nu önskar jag bara att barnen har överseende och inser att leksakerna gör sig bäst i deras rum. Helst i lådor. Undanstoppade. ;-)

När jag var mellan 12-20 år hade jag migrän 5-6 dagar i veckan.
Jag rännde hos läkare, åkte in akut och var helt enkelt dödsless på det.
Tillslut fann en läkare att jag hade en tumör i hypofysen.
De ville operera bort den, men eftersom det inte var livsnödvändigt och eftersom mina möjligheter att få barn var få och eftersom jag skulle få äta mediciner dagligen livet ut valde jag att vänta med ingreppet.
Och när jag fyllde tjugo år försvann min migrän i takt med att tumören gick ned av sig självt till normal storlek.
Underbart, hade inte kunnat välja ett bättre beslut!

MEN....
Det senaste året har min migrän kommit tillbaka.
Först två gånger i halvåret.
Men nu har jag huvudvärk kanske 5-6 dagar i veckan, och ca 2 av de gångerna kan jag inte hejda det med medicin utan migrän bryter ut.

Igår bröt det ut igen. Och inatt. Och idag.
Så i morse ringde jag min gamla läkare. Men eftersom jag är avskriven där nu måste jag gå via min familjeläkare.
Som jag inte har lust att ringa till igen, eftersom jag precis var där för mitt knä - och jag vill inte vara ett sånt där pain för läkaren....

Förr eller senare får jag ta tag i det, för lite orolig är man ju efter vad anledningen var förr.
Yeye, den som lever får se=)

***

Idag har jag börjat plocka ned köket!
Eller alltså, snarare plocka bort alla prylar.
Kanske kan vi börja riva snart.
Jag är urless på vårt gamla kök.
Nån måste ta tag i det, och det får bli jag.
Vi måste ha köket klart innan vintern, är min tanke.
Det är lättare att fixa mat nu, utan ett fungerande kök....

För en timme sen började jag nysa.
För en halvtimme sen snora.
Och nu verkar jag superförkyld...
- Hoppas att den försvinner lika snabbt som den kom, för detta var det snabbaste jag varit med om!

***

Idag efter jobbet var jag och tappade mitt knä.
alltså, jag tappade det ju inte. Det sitter fast.
Men tappade/dränerade det på vätska hos farbror doktorn.
Tre långa sprutor med ledvätska lyckades han dra ur. 30 ml typ?

Har ont nu, men det känns ändå mycket bättre!
I natt vaknade jag säkert hundra gånger på grund av det jäkla knäet....

Nu ska jag skickas till reumatologen, för på ett år har knäna svullnat upp rejält tre gånger....

***

idag har vi köpt bilbarnsstol till sonen och varit på IKEA och handlat till köket.
Väl där beställde barnen nachos till måndagsmiddag och det fick det bli.
Vi gjorde nytto varianten, med massor av grönsaker.
Här hemma räds vi dock inte fet mat då vi alla fyra ser ut som stolpar;-)

Min ledig helg på 26 veckor har varit underbar!!!

Igår gick vi in till stan, åt pizza.
(Sonen sprang fram p-bagaren och skrek "hallå Pizzalaget, har ni några servetter här eller?". Gillade ordet pizzalag=)
 Träffade två kompisar, fikade med dem. Sen kom en tredje och efter fikat knallade vi runt på stan. Lagom till stängning. Då tog vi bilen till Bergvik. Jag lurade på både man och kompis en massa helsnygga kläder på J&J.
Och de lämnade glatt fram sina bankkort och lydde min order. DETTA MÅSTE DU KÖPA!
eller "Jag går inte här ifrån förrän du köper detta!" ¨
Sånt är kul, i brist på tomt eget bankkort....

Sedan åkte vi hem och jag började göra mig iordning.
Farmorn kom, för att passa barnen.

Jag gick till score, där mina kollegor mötte upp för middag. En helfestlig kväll!

Vid midnatt skulle de få som var kvar till BMB, och det är inget ställe för mig. Så jag gick till nian, där mannen med sällskap fanns. Tillsammans gick vi till koriander där D och J även fanns.
Efter stängning köpte vi baguetter och avslutningsvis tog vi taxi hem.

Jag somnade 4.

Jag vaknade 8.

Efter frukost var det bad för barnen och en rejäl dusch för mamman.
Vid 11 åkte vi på helgens andra kalas.
Barnkalas denna gång, bästa H fyllde fyra år för några dagar sedan och med pompa och ståt träffades kompisarna över finfin tårta och härliga köttbulle/gurka/korv/tomat-snacks. Helmysigt!

När kalaset var över tog vi med nöjda barn hem, och mamman försökte sig på att slockna i soffan. Blev dock stört av både tvätt och matlagning. Blir en tidig kväll ikväll.

I morgon ska jag till farbror doktorn med mitt knä.
För tredje gången.
Fast knäet har vett nog att byta ond sida iallafall, så vid varje besök får han "dränera" en ny sida. Jag är stor som en melon...

Har förövrigt fått telefonsamtal från drömjobbet. Dock verkade telefonisten lämnat fel nummer eller så hörde jag fel på telefonsvararen - jag kommer till en utländsk kvinna som talar om att numret inte finns....
suck

Jag är överkänslig mot smink.
Typ måste ha hypoallergenic mascara etc.
Men så har jag ju hittat mitt "ID" smink, med bara mineraler och det funkar hur bra som helst.
På lördag ska jag på fest. Köpte en ny ögonskuggepenna. Testade den för någon timme sen, och rackarns vad det svider i ögonen. Är alldeles röd nu. Och värre lär det väll bli, för ovan nya märken som jag är råkade jag missa texten... "waterproof"....
*suck*

Jag började sex i morse och slutade vid tre. Jätte skönt att få vara hemma en kväll med familjen.
Så vi tog en långpromenad längs sandgrundsudden, genom hela stan och tillbax.
Bägge barnen var superduktiga som sprang och gick hela tiden. Omvartannat.
Efter en stund blir Mindin lite sur. Hon ville klappa en stor vovve, men så länge jag inte känner hunden i fråga tänker jag inte tillåta det. Så jag fick undan henne lite. Och då hamnade hon framför ett gäng glada femtioplus tanter.
De tisslade och tasslade om hur söt hon var. Men då ni, tar Mindin fram sin underläpp. Pekar stort på dem och säger "å vad är det där då???"
Jag fnissade lite och gick sen skämmandes där i från.

I morgon ska jag på arbetsintervju.
Ett problem bara.
Ett stort....
Ingen har kunnat ta mitt pass i kassan, och det fanns ingen möjlighet att ge mig rast då.
Så nu har jag försökt ringa mannen i fråga, men får inte tag på honom. Har mailat om problemet och hoppas till gudarna han hinner läsa det tills i morgon. Vill verkligen få en ny tid.....

Näni, jag gick upp fyra i morse. Klockan är bara barnet, men nog katten måste jag sova.
Typ nu på stört!
Natti.

Jag råkade idag av en slump trilla över det perfekta namnet.
Så nu känns det som om man måste skaffa ett tredje barn.
Jag hade ju egentligen inte tänkt mej det. Alls.
Men har man ett perfekt namn så har man.

Om det blir en kille alltså.
Men vad gör man om det blir en tjej?
För nått sånt perfekt har vi inte till den nästa.
Det måste bli en kille.

Dock krävs det lite övertalning. I min skalle.
Oftast brukar man skaffa namn till barnet.
Men jag måste skaffa barn till namnet.
Hrm....

nja.
Njäee...
Eller?

Vi har ju stort hus och så där.
Och det är ju inte direkt så att vi skulle ändra några livsvanor.
allt är redan familjeinställt.
Större bil kanske.

Kanske man kan köpa en hund istället?

**Euan**

Av nån sjuk anledning känner jag mig nervös.
Sovit dåligt.

Ska jobba på k-kontoret idag, men där är jag trygg. Det är inte det som gör mig nervös.

Klurar på om det är jobbet. Vi har diskuterat tillsammans.
Vem får det?
P säger "jag är för ung, jag kommer inte få det". Jag säger "nej, men P du är iallafall säljare".
T säger "de grillade mig så hårt att jag fick huvudvärk" jag säger "men du har ju haft egna företag, du har inget att vara orolig för". Men vad har jag då???
- Uppenbarligen är jag inte yngst.
Jag får hoppas att jag gjorde ett gott intryck på intervjun. Helt enkelt.

Jag vill vara ledig i helgen.
Längtar efter att ha kul med familjen.
Nästa helg är jag ledig, men på kvällen ska jag ut med jobbet. Vi hinner ju leka på dagen visserligen, men jag längtar efter kvalitetstid.

Jaja jag bara svamlar. vet liksom inte varför, men jag är alldelels pirrig i magen och nervig....

Lämnade barnen på deras dagis idag.
"obs; vi har huvudlöss på förskolan"
En tanke slog mig att jag skulle ta hem barnen.
Men så kom en mer självisk tanke;
- Jag ska på arbetsintervju. Får jag jobbet så kommer hela livet förändras till det bättre.
Jag måste ta chansen!

Så jag lämnade barnen, tog bussen till jobbet. Köpte luskam, bara utifall att och för säkerhetsskull.
Gick på arbetsintervju. Den gick bra. De var nöjda med mig och det mesta gick som på räls. Några få missar, som jag borde kommit på bättre svar. Men i stort sett tror jag de är nöjda med mig. Däremot är jag osäker om jag har yrkeserfarenheterna som krävs. Jag vet vilka de andra är; den ena har haft egna företag och den andra är en rätt bra säljare. Så. Mina chanser är nog rätt små. Men jag hoppas, för jag tror det vore mitt drömjobb!!!!

Hur som helst, håll tummarna.

Jag åkte hem, hämtade barnen och då står ytterligare en lapp på sonens dagis:
"vi har magsjuka på avdelningen"....
Ah men va faaaaaan.
Inte nog med att de dragit hem en snorig näsa så här efter sommarlovet.
Nu ska här kammas i 20-40 minuter varje dag på två bångstyriga barn som inte vill sitta stilla.
Och vi riskerar magsjukan till råga på allt.

Vad gäller lössen är jag inte speciellt orolig.
De smittas mest vid lån av mössor etc.  Att sova på samma kudde ska inte vara så hemskt illa, skrev apoteket.
Sonen är inte den som leker PÅ folk direkt, och det var hans avdelning varningen kom i från.
Men jag kände ändå att jag hellre köper en kam och tar bort på stört om så vore. Istf att låta mer och mer kläckas.
Och usch vad äckligt det låter.....

Idag åkte vi till mormorn och fikade lite.
Min lediga dag och allt ska hinnas med.
Hos mor min har jag inte varit på nån vecka så det kändes som ett måste.
Ett bra måste såklart, alltid mysigt att träffas.

Dottern blev lite kär i hennes 22 åriga assistent mattias.
När vi skulle åka pussade hon mormor hejdå. Kramade henne länge.
Backade ur köket. Vi öppnade ytterdörren och hon sprang tillbaka in i köket och gav mattias en låååång kram.
Sen försökte hon sig på att pussa honom, men där fegade han ;-)
Han ska snart bli pappa, så han är nyfiken på hur barnlivet är. Och han är överförtjust i både M och E.

Väl hemma bestämde sonen och jag att vi skulle ta oss en tur med cykeln.
Han tog sin och jag tog min.
Hade inga större förväntningar på hur långt han skulle orka.

Men vi cyklade förbi dagis. Mot skogen. Över ån. Uppför en lång backe. Under en tunnel där sonen passade på att sjunga ett stycke högt och länge. Mot Kroppkärr. Nerför en backe och genom södra kroppkärr och sedan tillbaka till vårt område. Ner mot skogen, över en träbro och sedan förbi dagis igen.
Vi cyklade i en timme och vi hade så kul!

När en moped kom, fick sonen panik dock och körde ut i gräset. som visade sig vara en brant mot ån.
Men jag lyckades haffa tag i honom innan han plaskade i!

Sedan mötte vi ett äldre par som cyklade motsatt riktning.
Sonen tyckte väll inte att cyckelbanan var tillräckligt bred för 2 gamlingar, en i sin bästa ålder (eller nått) och ett barn.
Så han svängde ut mot åkern, i meterhögt gräs. Det gamla paret fnissade åt honom, men var rara och sade att han inte hade behövt svänga så långt ut.

Hemvägen stannade han till många gånger. Han ville visa mig svamp. Var myrstacken borde vara.
Och vad skylten med tanten och barnet betyder: "det tyder att mamma eller pappa och M eller jag är ute och går på vägen och att bilarna ska vara siktiga då". WOW, sade jag, som inte hade en aning om att han kunde skyltar.
det har dagis lärt mig, svarade han, och dagis fick bästa betyg av mamman!

Vi bestämde oss för att lämna pappa och dotter hemma oftare för att cykla vår tur igen.
Det var en härlig stund och jag njöt varje sekund.
- Förutom att cykelhjälmen, min, klämde åt nått fruktansvärt. Men vad gör man inte när sonen ifrågasätter varför han och M ska ha hjälm men inte vi.....

***

I morgon ska jag på intervju.
Jag är lugn men ändå nervös.
Kanske är jag lugn för att jag vet att jag inte får tjänsten.
Det är som koordinator, och det är ju typ nästan samma som ledare/chef.
Men jag är bara glad att jag överhuvudtaget är så intressant att jag får komma på intervju.

Fick dock inte jobbet på barnpassningen, och det fick inga andra av oss heller.
Min chef tyckte jag passade bättre på k-kontoret. Vilket ju är kul, men det är ju ingen fast tjänst, utan bara vid behov....

Helt plötsligt har det tagit slut på ord.
Tomt.

Kanske har det att göra med att jag inget gör?
Eller att jag gör för mycket....

För det första har hela semestern gått åt att renovera svärmors kök och badrum.
Badrummet är näst intill färdigt. Hon har toalett och fungerande vatten. Men bara kallt vatten.

Köket börjar också närma sig klart. Skåpen är på plats.

Både jag och mannen har börjat jobba.
Så vi har jobbat hela dagarna och renoverat hela kvällarna.
Jag har jobbat sent. Så farmorn har varit här en hel del.

Idag jobbade jag på k-kontoret och i morgon är jag k-ledare.

Jag tror att jag är tom för att jag är slut.
Jag skulle behöva vara ensam utan något åtagande.
Inga måsten. Ingen disk. Inga besök. Inga blöjbyten och inget jobb.
Bara en dag eller två.

Istället går jag o lägger mig vid nio. sover till 4, stiger upp för att hinna med dagens första arbetspass.
Andra dagar går jag o lägger mig senare, börjar lite senare och är hemma vid halv tio. på kvällen.
Jag hinner inte med familjen eller vänner. Och jag blir sååååå frustrerad.
Längar efter ett åtta till fem jobb.
Men trivs bra där jag är. OM jag bara hade fasta tider....

Min man lagade mat till mig idag.
Oxfilé, potatis och supergoda ungsbakade tomater!
jag är kär! =)
--<--@