Hunney

Min man kom välbehållen hem från sin premiärtur på båge.
65 mil utan problem.
Mannen sken som en sol när han kom hem och kunde inte förstå varför jag var så arg.

"är du inte glad att jag är hemma?"
- Jo, men va fan. nu har jag varit orolig i tre dagar. Har varit alldeles säker på att en polis skulle komma och knacka på dörren och tala om att du kolat. Jag har varit nervös och haft svårt att sova. Och nu står du här livslevande. Jättekul! Men det är bara det att nu släpper oron och då blir jag arg på dig att du överhuvudtaget åkte.
Bara så att du vet! Gör inte om det!

Han förstod fortfarande inte.
"men jag lever ju, det är väll bra?"

haha

- jo det är bra, men ilskan kom när oron släppte.

Nu har vi dock åkt i väg till akuten med honom.
En mc-relaterad olycka.
- Det gör tydligen ont att få ner stödet på foten....

***

Jobbade i går.
Var inte alls sugen.
Men när jag kom dit var det skitskoj!
Att vara k-ledare eller jobba inne på kontoret är vad jag vill göra.
Nu har jag några mer k-ledar pass under veckan och det ska bli riktigt kul!!!

Apropå jobbet så hände ett mord alldeles intill här om dagen.
Blev imponerad över att samma dag som mordet begåtts såg jouren till att alla som jobbade fick sällskap hem.
Dessutom får alla som vill prata ut om mordet, eftersom alla reagerar olika kanske någon vill bearbeta det verbalt liksom. Jag har inget behov av det eftersom jag inte ens jobbade den kvällen. Men lite kusligt var det ändå att åka till jobbet dagen efter. Så jag förstår dem som har det behovet!!
Och sist har de fattat beslut om att ingen ska behöva lämna jobbet ensam vid stängning.
En eloge till dem!