Hunney

I november, och några månader fram, var jag alldeles salig över min kära tvättstuga.
Jag hade en egen (ja, man kan faktiskt säga att den är bara min).

Men sen avtog känslan.
Lika mycket som innan tyckte jag om att gå dit och vika tvätt eller stoppa in lite tvätt i maskinen.
Jag vet, sjukt.
Men känslan av "min egna tvättstuga" blev lika grå och trist som tvättstugan faktiskt var.

Så, om jag inte minns fel, började jag måla två väggar med spärrgrund typ i mars-april.
Men så råkade jag tröttna på det med.

Tvättstuge-effekten var ett faktum.
Trist.

Men så nu i måndags fick jag för mig att måla taket.
Och i tisdags fick jag för mig att handla färg.
Jag målade första lagret på stört, och andra lagret dagen efter.
I torsdags handlade vi färg till fondväggen. Och samma dag målade jag första lagret,
och morgonen efter målade jag andra lagret.

Direkt efter det tog jag bussen till IKEA.
Och jag hade lyckan att få handla lite!

Jag köpte en matta, som matchar väggarna.
Jag köpte en tvättkorg.
Jag köpte två lampor till taket. Billigaste möjliga, 39 kr stycket.
Sen råkade jag kanske köpa lite till, men det är inget jag vill nämna här.....

Iallafall, jag kom hem vid 12 och hade då 2 timmar på mig innan barnen skulle hämtas.
Jag tog bort skydds-pappen. Jag dammsög. Jag skurade golv. Jag pysslade. Jag påtade.

Och nu är jag kär igen!

Ooooooh, det blev så fint så fint!
Ibland måste jag bara gå in där. Utan anledning.
Precis som det var i november och några månader fram. När vi precis flyttat hit.

I love my tvättstuga!

Your candle burned out long before your legend ever will.

Jag kan inte förstå att denna dag fortsätter att hitta hit, år efter år.
Jag hade helst önskat att den inte existerade.
Och aldrig ens funnits.

6 september 1997 skedde en fruktansvärd olycka, som berövade oss den finaste.
Jag hade aldrig varit så förälskad förr. Första riktiga...

Det är 10 år sedan. Idag.

Jag minns hur kär jag var.
Jag minns hur jag skrek och grät natten igenom då han dog.
Jag minns hur svart allt blev. Länge.
Det är mycket jag minns, och särskilt känslan. Den glömmer jag aldrig.
Därför är denna dag svår än idag. Jag minns.

Då förlorade jag något mycket kärt!
Idag vill jag minnas. Han var speciell.

Jag minns hur hans rum såg ut.
Jag minns hur han såg ut på kort.
Jag minns att jag gillade hans röst.
Jag minns att han var enastående snäll mot Alla.
Men jag kan katten inte komma i håg hur han såg ut!!!!
Fan.

Egentligen vill jag sitta vid hans grav en stund idag.
Men jag tar mig inte dit.
Istället har jag tänt ett ljus. Och så tänker jag.
Jag tänker 10 år!

Och så tänker jag "tänk om den 6 september aldrig funnnits...:"
Men oftast så önskar jag att han inte åkt i den förbannade bilen!!!!

Your candle burned out long before your legend ever will.

Sådär.
Nu är dockhus-såpan slut.

Det blev ingen grand-finale

Låt säga så här; jag blev en av tre.....

Jag är jäkligt ledsen, på ett sätt. Jag behöver ett jobb!
Men jag hann faktiskt tröttna. Tappa sugen allt eftersom de velade på.
Raka rör!

Nu funderar jag på vad jag ska till här näst.
Plugga eller gå på det dära mötet jag snackat om tidigare.
Fortsätta söka eller hitta nått annat spår.

Gaaaaah

Hade tänkt ta lite kritik med honom i telefonen. Fråga vad jag slant på.
Och sedan berätta att de skött sina intervjuer bra. MEN att det är farligt att dra ut så på tiden.
Den delen skötte de inte bra.

När jag tänker efter gjorde de nog helt rätt val!
Det är deras förlust dock, inte min.
De valde helt rätt personer eftersom jag känner att jag kan så mkt mer än att ta emot bokningar.
Nä.
Inte sörja här, var glad!
(dock hade jag blivit gladare om jag fått en lön varje månad....)

Jag väntar på finalen i min dockhus-såpa.
Den var väntad idag.
Men idag verkar näst intill slut.
I varje fall arbetsdagen....

Gaaaaaaah

Faktiskt så har jag börjat tröttna lite på jobbet. På väntan.
Som arbetsgivare måste man vara kvick då man anställer, så att deras intressenter inte hinner tappa intresset.
Jag börjar tappa det nu...
Fast får jag jobbet blir jag nog världens gladaste iallafall!!

Jag har varit på tre intervjuer. Det skulle ha räckt med en.
Men å andra sidan, hade det räckt med en så hade jag säkerligen inte kommit så här långt.
Jag är en av fem.
Eller så är jag i nuläget en av fyra.
Eller en av tre, om man uttrycker det så.
Vem vet.

Magkatarr har en tendens att inte bli bättre i dagar som dessa....

Dockhus såpan "Hunney söker jobb" fortsätter.

Idag var jag på min tredje intervju på samma arbetsplats!

Fick 10 minuter att marknadsföra mig själv på och det lyckades jag bra med.
Det första jag sade var "du frågade i går om varför du ska anställa mig. Svaret är enkelt; Du kommer inte att ångra dig! När man söker ett jobb letar man efter två kategorier. Ena kategorin är ett jobb man har erfarenhet av på ett eller annat sätt. Anställning eller utbildning. Den andra kategorin är ett jobb som verkar roligt. Hittar man ett jobb som består av de båda kategorierna får man en rejäl bonus. Detta jobb anser jag vara en bonus! Ett jobb som man har erfarenhet av lyckas man i regel bra inom. Ett jobb som man tycker är roligt lyckas man oftast också bra inom. Så därför ser jag bara en väg om man lyckas få ett jobb som man både har erfarenhet av och ett jobb som är roligt. Jag är alldeles säker på att jag skulle göra ett mycket bra jobb hos er, och jag skulle tycka att det var roligt att gå hit på morgonen!"

Sedan kom lite följdfrågor som jag nog fick till det rätt bra inom också.
Men så är det så att det står mellan mig och 4 andra.
jag har 20 % chans att få ett jobb! Och 20 % chans att få det andra=)
- de söker två! En hundraprocentare och en 80 procentare.

Hoppas Hoppas Hoppas!

Det verkar som min nya cv inte bara fått sig en make-over, utan även blivit textmässigt förbättrad.
Idag var jag på min 4 intervju på 10 dgr, två nya företag har ringt mig på en vecka, jag ska komma på en intervju till inom snar framtid och jag ska på min tredje intervju på samma företag inom kort.

Idag var jag på nya varuhuset i stan. Under två timmar blev jag och 15 andra grillade.
Tyckte ändå att det gick hyfsat.
Jag strävar efter att få in en fot där, men jag gråter inga floder om jag inte får jobbet. Det är extrapersonal som de sökert, timvikarier. Jag vill och måste få fulltid. Skulle jag få jobb där, så skulle jag behöva ett fulltidare eller deltidare vid sidan av. Orkar man det om man har två barn också??

Idag ringde företaget jag varit på 2 intervjuer hos.
De vill att jag kommer in en dag denna veckan och då får jag 10 minuter på mig att berätta varför jag ska få jobbet.
Troligtvis står det alltså mellan mig och någon annan. Eftersom jag är så nära och eftersom jag så gärna vill ha jobbet tror jag mig inte få det. Katten att trilla av nu....

yeye det spörrs.
Men det är iallafall kul att mitt Cv kommer någon vart =)

Har haft magont hela veckan.
Ont under revbenen/ i magsäcken, som krampanfall.
Viker mig nästan dubbelt då jag får som mest ont.

Till det har jag lite förhöjd temp, är enormt trött (trots 12 timmars nattsömn och vila flera gånger per dag) och orkeslös.

Idag åkte jag till B-vik för att handla 3 skor för 2. Snåljåp. Barnen behövde och jag hade ingen som helst lust.
Men eftersom sonen "tappade" bort sin ena sko blev det ett måste. Sandaler är det liiiiite väl kallt för.

Orkade knappt stå rak i bussen. Så väl hemma ringde jag sjukvårdsupplysningen.
Hon ställde några frågor och sade sedan att det mest troligt är magkatarr.

Hon menar på att jag stressar för mycket.

Jag fick några goda råd och hjälper inte det inom en vecka måste jag åka in till sjukhuset.

Efter samtalet tänkte jag "men vad katten, jag stressar väll inte".
Men kom sedan på att det säkert inte måste bero på fysisk stress. Psykisk räcker säckert.
Och psykiskt stressad ÄR jag!!!

Inte nog med att jag vill  ha ett jobb, jag Måste ha ett jobb!
Förra veckan då jag var ensam tog säkert ut sin rätt.
Barnen kan vara en stressfaktor.
Pengar.
Mat.
Måsten.
You name it.

Jag vet inte, men det finns så mkt jag grubblar på, som kan ge magkatarr.
Är det inte det ena så är det det andra. Man kanske går igenom saker nattetid och det spär på.

Inte vet jag. Vad jag vet är att det inte är ngn höjdare med sådana magsmärtor!

***

Förövrigt fick jag mail från stadens nya varuhus om ny intervjutid!
Han skrev i förra mailet att han tyvärr inte kunde ta i mot mig, men nu har han visst ändrat sig!
Tjooohooooo

Och förövrigt igen så fick jag inte jobbet i k-hamn. En av rekryteringsbolagets egna anställda hade visat intresse, och hon som erbjöd mig jobbet kunde då inte säga nej. Men däremot vill hon låta mig komma på intervju för att förbereda kommande uppdrag!

Jodå. Det löser sig nog, sade han som doppade huvudet i salpetersyra!

Jag var så trött så trött efter intervjun i går.
Den tog alla mina krafter....

Somnade 21. Det var längesen jag somnade så tidigt.
Idag är jag lika trött, och har lika mycket huvudvärk som i går.

Under natten har jag hunnit analysera.
Och jag har kommit fram till att jag inte gjorde särskilt bra ifrån mig...

Jag var inte beredd på att få papperstest.
Förberedd.

När jag satt där, lite pirrig och nervös, och fick papper och penna i handen blev jag helt ställd.
Jag HATAR att få sådana test, test som handlar om läsförståelse mer eller mindre.
Gaaaaaah!

Mannen tycker att jag skulle ha berättat om min dysleksi.
Han tror att det inte att de brytt sig, utan snarare hjälp lite.
Men jag tror dock att jag blivit ihopskrynklad och kastad i papperskorgen direkt.
Därför låtsades jag.

Och offert skrivande har jag aldrig gjort.
De fick sig nog ett gott skratt, och jag bli ihågkommen;-)

Två muntliga frågor ställde mig svarslös.
Jag hade totalt glömt bort betydelsen.

Så Nej.
Något jobb på det stället lär jag inte få=(

***

Det som stör mig lite är att jobbet inte handlar om att läsa sig till saker och ting.
Alltså stör inte mitt lilla läsproblem något.

Det handlar om att skriva.
Och skriva det kan jag.
Utan problem.

Så waj waj waj waj did jag get sådana dära jäka questions?!?!?!

Nu har jag varit på andra intervjun på företaget X...

Det gick si så där tror jag. Mest sådär.

Det var tre olika test jag skulle svara på.
Och som bekant lider jag av en släng dyslexi.
Blev alldeles ställd, tog djupa andetag och läste igenom allt gång på gång.
Det tog sin tid, men jag hoppas att jag förstått rätt, då läsförståelsen är typ mitt enda problem i dyslektikerklubben. Typ.

Men jag tror att jag svarade bra på de hypetetiska frågorna. Han verkade nöjd.
Dock vet jag att vi är några som kommit vidare, så det är svår tävlan...

Jag skulle avsluta med att skriva en offert.
haha. Har knappt ens sett en offert.
Men jag klottrade i hop nått, hann dock inte färdigt helt. Men skitsamma, de undrade hur jag skriver och formulerar mig.
Och det märkte de väll....

****

Tio minuter innan jag var där ringde en tant om ett jobb i k-hamn.
Det gäller tre veckor bara, med start på måndag.
Jag kan liksom inte svara, eftersom jag inte vet när jag får reda på den fasta anställningen.

Tackar jag ja till vicket, kanske jag missar fasta jobbet.
Får jag inte fasta jobbet vore det ju gott med ett vick.

Hur ska jag svara?

Ska ringa om tio minuter... grrr

Svärmoden fick den vansinnigt knäppa idén att åka till IKEA såhär på öppningsdagen.
Vansinnigt och lika vansinnigt att tacka ja.

Hon tyckte vi skulle vara ute i god tid, så vid 8 åkte jag och barnen in till stan för att mötas upp med farmorn.
Vi inser att ALLA bussar är ÖVERFYLLDA!!!!

Vi är iallafall på plats vid varuhuset halv 10.
Under en halvtimme är det lite småkonserter av bla jimmy jansson, och mina idoler StarBoys.

Dörrarna öppnas 10.
20 minuter senare har den långa långa kön ringlat sig framåt så att det är vår tur att möta personalens jubel och applåder. Jo jag tackar jag, ett sådant bemötande räknar jag med att mötas av alla dagar! ;-)
Det var maffigt!

Vi insåg snabbt att det inte är möjligt att hinna roffa tag i några varor, man slussas framåt vare sig man vill eller inte av alla bakomvarande människor som vill fram.

Tillslut hamnar vi i restaurangen. Mina barn är de första att få leka där. Japp. Skriv gärna upp. Viktigt vetande!
Men så råkar mitt ena barn även vara det första att pajja porslin.
En kvart senare är leksaksservicen utbytt mot en i plast. Haha.
Min dotter blev försökskanin för en stund.

Några reportrar fångas av mina barns bus, och de plåtas bra länge.
Läs gärna VF, troligtvis i morgon.
Där finns säkert bild på mina pärlor. Hoppas dock att intervjun de hade med mig slopas.
Finns den med bör den se ut ungefär så här;
- vad tycker dina barn om IKEA?
- jo jag tror att... ursäkta, kan du vänta. Ska bara hämta dottern.
- Jo, jag tycker att IKEA är bra på att se till även barns....ursäkta, kan du vänta, ska bara lösa det här lilla bråket.
- Jag tycker alltså att IKEA försöker få till med lekrum lite här och var vilket jag tycker...ursäkta, kan jag bara springa ifrån en liten stund. Ska bara hämta sonen där borta.
- IKEA är alltså bra med sina lek...ursäkta, ska bara hämta min dotter och porslinet hon just hade sönder....
etc etc etc

Reportern bara fnittrade....

Hur som helst, tillslut var vi äntligen ute ur kaoset.
Klockan 14 var vi hemma.
En lång dag. En vansinnigt lång dag.

I fredags var jag på en arbetsintervju.
Han sade att i slutet på nästa vecka skulle han höra av sig med bu eller bä.

I dag är det tisdag.
Och han ringde!
Och jag tror han ringde med... bä!
=)

Han sade bara rakt ut "vad gör du på xxx kl 13.45?"
- inget, svarade jag.
Då sade han "bra då syns vi då!"

Jag blev lite ställd och sade "okej, en vanligt intervju (?) vill du att jag tar med någonting?" (typ intyg)
- nej, jag vill bara att du tar med dig själv.
- det ordnar jag, svarade jag=)

hihi

Är alldeles skakis.
Snälla rara du, håll alla dina tummar!

Jag sov nästan 12 timmar under natten, med undantag för några vakna tillfällen då barna grät eller jag undersökte min egen feber.

gick upp 9. Gav barna frukost, gjorde små halvdana försök att leka.
strax efter tio satte jag på videon, lade mig under täcket och vilade. Barna var vakna och klängde så så värst mkt vila fick jag inte.
Vid 12 gick vi ner och fixade lunch, stekt ris med kyckling. Efter det var barna trötta, så mamman gjorde dem sällskap.

Sedan vid 16 tiden kom pappan/mannen hem. Han var efterlängtad av både stora och små.

När han hörde att vi var sjuka sjuknade han också snabbt in ;-)
Men så kom vi på att pappan ska börja jobba nästa dag, så med eller utan ork tog vi barnen i vagnen och gick in till stan. Årets sista lediga fika var tvungen att åtnjutas någonstans.

Jag passade på att få mig ett par jeans.

Sedan gick vi hem för att dyka bums ner i soffan.

***

Under helgen var stenläggaren här en kortis.
Efter si sådär 14 minuter knackade han på dörren och med en ursäktande min talade han om att han verkligen hade tänkt att jobba hela dagen men nu hade paddan (den som bankar ner sanden hårthårt) gått sönder....

Då sade jag med vänligt vänlig röst;

"ja, jag förstår helt och hållet. Har nått gått sönder är det inte mycket att göra åt"

- precis, svarade han. Och nu på en söndag går det ju inte att hyra en heller, annars hade jag självklart gjort det!
Så jag ska ta med några killar som får laga paddan, det blir troligen på tisdag, torsdag eller till helgen.

då fortsatte jag med min trevliga röst;
"ja för vår del kvittar det om ni håller på en vecka eller 6 veckor ytterligare. Vi har väntat hela sommaren nu så lite extra tid spelar oss ingen roll (underförstått att han skulle förstå piken). Däremot har grannarna börjat klaga. De bryr sig säkert inte om att vår gård ser ut som den gör, utan snarare för att det står flera pallar med sten på gatan och två högar med grus. Jag vet inte vad jag ska svara grannarna då de frågar när ni tänker vara färdiga. Men de vill hur som helst att det går undan".

-Då svarade han att han förstod, allt har dragit ut på tiden....Och att jag kunde hälsa grannarna att han kommer jobba all sin lediga tid nu framöver.

Nöjd med det sade vi hejdå.

Sedan tänkte jag till "å när f*n har du ledig tid då?????"

Men kvällen efter kom han. För första gången i historien har han och hans kompis kommit dagar innan bestämt! Annars har han sagt torsdag, och kommit söndagen en vecka efter. Typ. Nu kom han alltså innan både tisdag, torsdag och helgen.
Dessutom ska de komma ikväll med. Har de sagt. Och nästa.
Återstå att se, hur länge de prioriterar oss.

Det rullar. Men inte volvo alltså.

Verkar som om jag snickrat i hop ett bra och bättre CV.
I morgon är det nämligen tänkt att jag ska på en andra intervju, inom loppet av 3 dgr!

Jag ska till företaget I, som öppnar i stan om ett par dagar.
Jag har längtat efter att få jobb där, vore så himla kul.

Denna tjänst är dock som extrapersonal, men en fot in alltid.

I morgon är vi många som ska på gruppintervju. Vi får 5 minuter på oss att marknadsföra sig själv. Sedan ingår gruppövningar etc. Intervjun räknas ta 2 timmar.

Jag vill dit.
MEN jag har lite feber, inte värre än att jag kan ta mig i rocken egentligen.
Bara det att jag mår pissdåligt. Har knappt orkat hålla ögonen öppna i dag.
Farmorn är också sjuk, så henne har jag inte kunnat ringa in för egen vilas skull.
Barnen är också sjuka, framför allt gnälliga.

Troligtvis kommer jag alltså inte gå på intervjun i morgon.
Ska gå å lägga mig och se om det gör underverk, men som jag mår nu tvivlar jag på det.
Jävla skit. Tur att det är extrapersonal det gäller, men pisspissigt ändå!

***

Den efterlängtade pappan och mannen (samma person) kommer hem i morgon!
Tjooohoooooo

Sonen har pratat mycket om sin far.
Då han pratat i telefon med exempelvis sin morfar har han talat om att;
pappa botta. pappa åkit blå bilen och åkit flugplan. Hejja pappa hejja ten. hejja pappa hejja ten. pappa och ten suckla och pinga. och hejja pappa hejja ten. Pappa flugit hem en annan dag. Ellot åka pappas blå bil sen. hejja pappa hejja ten.

Min dotter väckte mig i morse.
Hon stod med tom nappflaska och skrek mig rätt i örat "sas! Sas! Saaaaaaaaaaaas!"

Sas betyder saft.
Jag förstod. Hon var törstig.
Men mamman i sin tur var trött.

Jag kommer snart, talade jag om för henne.
Och det gjorde jag också en stund senare.

Jag mötte upp henne i badrummet.
Och där märkte jag snabbt att hon tagit saken i egna händer.

Hon hade letat upp sin lilla plastservis.
Men. Hon är ju inte så lång ännu.
Hon når ju knappast upp till handfatet.

Hon hade hittat en annan vattenkälla.
Lite mer i lagom höjd för henne.

Tur var var den vattenkällan noga rengjord för bara någon dag sedan.
Mycket hinner dock ändras på några få dagar, vad gäller den typen av vattenkälla....

Nu har jag varit på arbetsintrvju!
Det var nog min bästa intervju, och jag håller mina tummar stenhårt. Och tårna!

Jobbet verkar vara toppenkul och sådär. Jag skulle verkligen trivas med mina arbetsuppgifter.

Tror att jag sade rätt saker.
Men.
Han har intervjuat 30 andra personer!!!!!!

Chansen är alltså 1 på 30. Inte särskilt bra chans för 29 personer....

Han sade dessutom att alla verkade lika bra, så han skulle i princip kunna blunda och dra en ur högen....

Nästa veckan får jag höra bu eller bä.
Får jag höra bä (?) så är det dags för en ny gallring med en ny intervju.
Seriöst....

Får jag höra bu får jag nöja mig med att vara en intervjuerfarenhet rikare.
Inte helt dumt, med tanke på att denna känns som min bästa hittills.

Önska mig lycka till!!!!!!

Det krävs en hel del energi för att göra en arbetsintervju.
I mitt huvud har jag gått i genom alla möjliga frågor som kan komma att dyka upp.

I dag var det dags!

Jag lämnade sonen på dagis, utan problem. Han gillade läget idag!
Sedan gick jag hem, hoppade i badet. Shaved mina lurviga;-)

Farmorn kom då handuken åkt på.

I lugn och ro fick jag sminka mig, måla mina naglar (även tårna, haha). Satte på lite blingbling. Letade upp ett par lycko-trosor, jag vet - jag är för rolig.

Hängde sedan tvätten då det ringde.

-"Tyvärr, det är fullt upp idag. Kan du komma en annan dag? typ XXX kl XX?"

Ja visst sade jag. Försökte dölja min besvikelse.

Luften åkte ur mig, likt en ballong.
Tio minuter senare började jag ladda inför nästa möte istället.

Resten av dagen har jag haft huvudvärk och gäspat konstant!
Märkligt, men jag blev såååå trött då jag tappade luften för att sedan börja ladda på nytt.

***

Jag blev som sagt besviken.

Känns lite som; är jag inte viktigare för dem än så här???

hm....

Men å andra sidan känns det bra att kunna visa dem hur flexibel jag faktiskt är, trots småbarn i huset.
Inga problem att komma annan tid alls.

***

Det är jobbigt att vara gräsänka.
Jag är så trött så trött.

Att natta barnen gick bättre idag.
Mimmi somnade raskt, innan jag ens hann lägga henne i sängen.
Sonen däremot höll sig vaken.

Han har fått en ny (o)vana.
Han vill inte somna i sängen längre.
Han lägger sig Alltid på golvet.
Han lägger sig i fosterställning och somnar. På golvet. Utan madrass. Utan kudde. Utan täcke.
- Visserligen bär jag rätt honom innan jag går och lägger mig.
Han verkar trivas.

I morse åkte pappan till serbien...
me not like.

Men dagen har flutit på bra.
Farmorn kom vid lunch, vi gick in til stan, åt mat, fikade, gick hem.
I morgon kommer hon visst igen.
Hon är allt bra att ha hon.

Eftermiddagen spenderade jag och barnen i trädgården.
Vi lekte i poolen.
Jag rensade ogräs.
Fick ganska mycket gjort, och framför allt - lite energi gick till spillo. Bra.

Sedan åt vi middag. Och avslutade med ett bad.

Det kändes som om kvällen flöt på bra tills dess att barnen skulle nanna.

Jag bar in mimmi först.
Hon steg upp så fort jag gick utom synhåll, vilket jag ju var tvungen att göra då Bellis skulle nanna.
Så tog jag henne under armen och lade ner henne i sängen i gen.
Så möblerade Bellis om i sängen.
Så ordnade jag till det.
Så gick mimmi upp.
Så lade jag henne tillbaka.
Och så lade jag ner Bellis.

Vi höll på så en stund.
Sedan höll de på att somna. Jag satt i soffan så båda såg mig.
Efter 5 minuter satte sig Mimmi upp, Stirrade på mig en lång stund.
Lade sig att sova. Då gjorde E samma.
Så höll de på en timme.

Men nu, sover de äntligen.
Pust.

***

Just ja, igår hittade vi första geo-skatten!
Askul!
Däri fanns disktter, pennor och nått mer.
Vi skrev upp på en lapp att vi varit där.

Sonen älskade letandet, då det innebar lång springning i skogen.

Yeah, now were talking!!!!!!


***

I morgon åker mannen till utlandet. Inte särskilt kul för hemmavarande mamman.

Men i morse då jag lämnat en argsint son på dagis (nej mamma, inte dagis. Dumma dagis! Ellot ata dagis! Dumma fjöken. Dumma barna. inte dagis. Fjöken åka pappas blå bil, inte dagis öppen då!)
och kom hem så där 9.10 sade pappan; ska vi ta en promenad?

Varför då, undrade mamman.
En överraskning sade pappan.

Så vi tog mimmi i vagnen och tog en rejäl promenad.
Jag var supernervös, fattade liksom inget alls.

Pappan berättade att det är något vi länge tänkt göra.
Att man ska akta sig för bussen.
Att man kan göra det sommar och vinter.
och att den är skyddad åt båda hållen.

Jag tänkte så det knakade.
Bad mannen tala om mer exakt för jag höll på att få ränndreta;-)

Tillslut var vi framme vid gamla stenbron. Jag fattade fortfarande inget.
Leta då, bad mannen. Efter vad, undrade mamman. Skatten, talade han om.

Och då fattade jag vad vi höll på med.
Geocaching, askul sport!
Mannen hade letat ut kordinaterna för en särskilt skatt.
Trots det hittade vi aldrig skatten, tror man behöver kanot.

***

Sedan tog vi en promme  inne i stan. Fikade lite. Letade jeans till mig. etc.

Väl hemma upptäckte jag ett missat samtal.
Woohooohoooooooo

Snubben ringde upp en stund senare igen, och ett hemligt datum denna vecka ska Hunney på arbetsintervju!!!!!

Undrar bara vad man kan ange för önskad lön.
Jag vill få ut mesta möjliga, men inte gå för långt så jag inte får jobbet av den anledningen.....

Kan man ringa någon? Arbetsförmedligen?
Har ju förståss en kompis på ett fack, hon kanske vet????
hm.....

Det känns verkligen som om jag var på maraton i går!
... när jag tänker efter var jag ju faktiskt det också! ;-)

jag är trött och mör i hela kroppen.
Min man har inte klagat. Inte på annat än att han nyser hela tiden.

***

I morse klev jag upp tidigt och gräddade mina mackor.
jag penslade dem med ägg, och då jag var färdig med det och tänkte slänga det överblivna ägget kom spara i mig fram.
Så istället för att kasta ägget, ställde jag mig och bakade en chokladkaka. Ägget kom till nytta.
Hahaha, ibland är jag för rolig!

***

Då jag tidigt på morgonen stod i köket och bakade tänkte jag varken på klädsel eller frisyr eller nått annat för den delen. Stod i godan ro och bakade i mina hotpants.
Jag gillar att gå runt i hotpants här hemma, det är så varmt.
Då jag satte dem på mig tänkte jag "shorts är bra". Men då jag i godan ro bakade och våra båda stenläggarnissar dök upp vid köksfönstret tänkte jag "shorts är inte bra".
Men de såg nöjda ut! ;-)

***

Idag är 85% av uteplatsen färdiglagd!
Gör sköj!!!!

***

Framåt 15 tiden åkte vi på kalas.
Båda barnen väcktes abrupt och var hiskeligt arga.
Det syntes dock inga spår efter några utbrott på kalaset. Förutom att E hade mungiporna nedåt en sund.

Kalaset var jätte skoj, och barnen var särskilt nöjda över korv&bröd, pippitårta och fiskdamm!
H fyller tre år!!!!!

H var allt bra generad då vi allesammans sjöng för honom. Han såg både häpen och road ut.
Och väldigt glad!!

***

Väl hemma kom trollen tillbaka. Inte ens bad hjälpte.

Vi gissade på trötthet, men det dröjde bra länge innan de somnade.
När jag tänker efter är fortfarande E vaken.
Han tänder lampor i sitt rum, smyger ut och fnissar.
Han vill visst inte somna ikväll.

Men han talar ständigt om att H var roligast och att L var finast. =)