Hunney

I november, och några månader fram, var jag alldeles salig över min kära tvättstuga.
Jag hade en egen (ja, man kan faktiskt säga att den är bara min).

Men sen avtog känslan.
Lika mycket som innan tyckte jag om att gå dit och vika tvätt eller stoppa in lite tvätt i maskinen.
Jag vet, sjukt.
Men känslan av "min egna tvättstuga" blev lika grå och trist som tvättstugan faktiskt var.

Så, om jag inte minns fel, började jag måla två väggar med spärrgrund typ i mars-april.
Men så råkade jag tröttna på det med.

Tvättstuge-effekten var ett faktum.
Trist.

Men så nu i måndags fick jag för mig att måla taket.
Och i tisdags fick jag för mig att handla färg.
Jag målade första lagret på stört, och andra lagret dagen efter.
I torsdags handlade vi färg till fondväggen. Och samma dag målade jag första lagret,
och morgonen efter målade jag andra lagret.

Direkt efter det tog jag bussen till IKEA.
Och jag hade lyckan att få handla lite!

Jag köpte en matta, som matchar väggarna.
Jag köpte en tvättkorg.
Jag köpte två lampor till taket. Billigaste möjliga, 39 kr stycket.
Sen råkade jag kanske köpa lite till, men det är inget jag vill nämna här.....

Iallafall, jag kom hem vid 12 och hade då 2 timmar på mig innan barnen skulle hämtas.
Jag tog bort skydds-pappen. Jag dammsög. Jag skurade golv. Jag pysslade. Jag påtade.

Och nu är jag kär igen!

Ooooooh, det blev så fint så fint!
Ibland måste jag bara gå in där. Utan anledning.
Precis som det var i november och några månader fram. När vi precis flyttat hit.

I love my tvättstuga!