Hunney

Idag har jag gråtit floder!

***

Dottern skadade armen idag. Hon grät så fort man rörde armen. Armen hängde slappt brevid, hon rörde inte en fena.
Jag fick inte ens ta av henne overallen för att kika på armen, hon skrek hysteriskt.
Vi mutade med glass, men hon ville inte ha.

Då kände jag direkt "hon skall till akuten".

Vi körde dit, och fick komma in ganska snart.
Doktorn trodde det rörde sig om att armbågen åkt ur led.

Så frågade sköterskan om alvedon supp eller dryck funkar bäst.
Jag talade om att Inget är särskilt enkelt, då fnös hon åt mig.

Men så skulle hon få supp, M börjar skrika hyseriskt så fort hon ser den, likadant idag.
Så hon kämpade för kung och fosterland, med stackars armen brevid.

Sedan fick vi bedövande salva, utifall hon måste sövas inför operation eller röntgen.
Fatta vad skraj jag var.

Men så kom läkaren för att "känna" på henne. M började skrika värre än man kan tänka sig ett barn kan skrika.
Jag började gråta hysteriskt, då jag aldrig hört en människa i sådan smärta förr.
Hon skrek som aldrig förr, men läkaren gav sig inte.
Tillslut var han klar, och hon började genast röra armen igen.

Han hade fått tillbaka armbågen till sin forna status igen.
M slutade gråta ganska direkt.

Efter tio minuter kom läkaren o kollade till oss och bedömde direkt att hon skulle få åka hem.
MEN, det är VANLIGT att detta händer igen, så vi ska vara försiktiga de närmaste dagarna.

Sen gick han och M sprang iväg.
Jag hämtade overall o skor och sprang efter.
Såg då att hon sprang efter läkaren för att ge honom en stor kram.
Han tog henne i famnen och man såg hur glad han var!

En liten snart treåring uppfattade vad han gjort för henne!

***

Väl hemma igen bröt Jag i hop.
Skulle egentligen gått ut med några kompisar, men jag har dåligt samvete av någon sjuk anledning.
Tror att det handlar om hur hon skrek hos läkaren. Jag ville bara slå ned honom när han höll på, men jag bara satt där.
Svårt att förklara känslan då och nu.
Fick väll någon chock eller trauma av nått slag och har gråtit av och till hela kvällen.

Fy fan alltså, jag vill ALDRIG mer höra NÅGON ha så ONT!!
Aldrig!!