Hunney

usch vad snorig jag är... (läs usch vad synd det är om mig).

Jobbade 8.45-19 idag, på k-kontoret.

Det kom in en kille som frågade hur det var med mig.
Jag var tyst jätte länge.
Sen sade jag "ååååh det är sååååååå synd om mig!" och alla där inne började gapskratta.
En tjej tyckte att han som frågat borde bli psykolog, man får liksom lust att öppna sig ;-)

En annan tjej tittade på mig, tappade hakan och sade "nämen, är det där riktigt hår???"
Har håret uppsatt hela tiden, och när jag då hade det utsläppt såg det inte ut som mitt.

Men hur som helst, jag är hiskeligt snorig. Hela världen borde stanna till. Känner mig som den förkylda mannen i reklamsnutten som gick för några år sen. Jag är nog inte bättre än så.
Även fast jag skämtar en del nu.

Svamlar bara.
Ska äta pizza istället.
Vi lät köket stå oanvänt ikväll. Det gör sig bäst så!