Hunney

Så. Nu har hon fått sin första present.
Sin första kanin också för den delen....

Tanken var att hon skulle få presenterna sen när pappan kommit hem.
Men jag frågade vad hon helst av allt önskade sig och då var svaret "en häst!".
Sen tänkte hon lite till och bestämde sig för att hon nog helst vill ha en kanin.
Och då kunde jag inte hålla mig längre.

Vi tog varandra i handen och öppnade upp rummet. Hon blev alldeles till sig!!!!
Det första hon sade var "oooh mamma, så fiiiiiiiiin!"
Så då vart det spikat. Kaninen får heta "sofin"

Vi klappade lite på den, men jag märkte att trots att sofin tog barn bättre än vuxna, så var hon hiskeligt rädd.
Så nu har jag stängt till rummet med en grind. Barnen kan hälsa på henne men hon får lära känna dem i lugn och ro.

Jag talade om att hon är så rädd och då sade sonen:

"Hej kaninen, jag heter Elliot. Jag är snäll. Jag tycker om kaniner, men jag gillar inte klor. Så om du river mig så blir jag arg. Och då vill inte jag leka mer med dig. Så gör inte det är du snäll".

Dottern hälsade:
"Hej kaninen, jag heter Mindy. Jag är snäll.Du är min kanin. Bara min. Jag gillar dig, men du är så rädd så jag leker nog med bilar en stund".

Så då fick ju jag också hälsa på henne:
"hej kaninen, jag heter mamma kan man säga. Jag är också snäll".