Hunney

Riktiga vänner, det har jag det!!!!

***

Har varit nervöst på jobbet hela veckan.
Vi har förhör å det grövsta!

Folk från v-h i hela sverige är på plats för att kolla oss.
Allt ifrån kundbemötande, till hur städat vi har det, till hur mkt majonäs som läggs på tallriken tillsammans med pommes och hur mkt kottlettraden väger, till frågor om hur stort vårt vh är, hur mkt vi ska sälja för, vad våra mål är, vad våra kundlöften är, vad vi sålde för förra året, vad våra olika undersökningar heter (kund- och personal), hur många produkter vi har och hur många vi har på lager, om mina kläder är hela och rena, om jag kan rabbla alla frågor utan betänketid, vad vi lägger mest vikt vid i år etc etc.

Alla är skitnervösa. Igår städade vi hela min avdelning. Den blänker.
Jag var skitnervös för frågorna, då jag blev utfrågad förra året. Då var jag nyanställd. Men hela vh var nytt då, så frågorna var lättare. Ändå höll jag på att skita ner mig!

Hur som helst. När de står nere hos oss som bäst, kontrollerar och mäter och tar tid på oss så känner jag hur det vibrerar i fickan. Efter ett tag inser jag att jag bör svara, jag vet att barnvakten inte mår skitbra.

Ringer min KL och ber att få gå ifrån. Springer in på kk och säger att jag måste ringa några samtal.
Ringer mannen. Och då får jag smått panik. Barnvakten mår INTE bra, och jag tycker mig förstå att hon är på väg till sjukhus (vilket hon också är, men som tur var inte idag - som jag trodde....). Klockan är kvart över fem. Barnen ska vara ifrån dagis inom en kvart! Och jag har dels ett sådant jobb att man aldrig bara kan lämna, och speciellt inte idag när vi har alla dessa ögon på oss. Allt måste se perfekt ut, köerna får inte var långa och allt det där.

Klurar ett slag. Vem vem vem????
Så kom jag på det; barnen känner dem väl och är trygga med dem, de har bilbarnstolar och de är världens bästa.
Får tag i S, berättar läget och på stört säger han "inga problem, vi hämtar dem". Blev alldeles paff, finns det verkligen sådana människor???

Ringer dagis, talar om att vi blir försenade och att ett par kompisar kommer hämta barnen idag pga barnvakten är sjuk.
Det var inga problem. Ringer återigen S som säger att han snart är hemma och kan passa sina barn medans hans fru hämtar mina. Återigen helt paff=)

Löser problemet i kassan, men de förstår att jag är alldeles uppskruvad och lite skakad (tror fortf att hon är på väg till sjukhus). Så de räknar på saken och låter mig sedan gå. Var kvar till max halv 7 (istf halv 9). Jag räknar min kassa helt fel, jag råkar släcka ljuset istf att låsa upp dörren. Får ursäkta mig och säga att under press fungerar jag kolugnt, men efteråt får jag adrenalinkick utan dess like.

Fixar en flarra vin till mina änglar.
Gasar dit och blir dessutom bjuden på mat!
Jag vet att jag säkert skulle ställa upp på stört vid behov!
- Men att själv uppleva det. Jag är liksom inte.... inte van?
Jag har alltid haft lättare för att ge än att ta. Men idag är jag sååååå glad för att jag fick hjälp!

Puss på er, mina bästa!

ps, dessutom slapp jag bli utfrågad på jobbet! I morgon kommer de vara på min avdelning hela dagen. Och då är jag ledig!!! Tjooohoooooo =) Visserligen är de kvar på fredag då jag jobbar. Trots att de då är klara på min avdelning så kan jag bli haffad på vägen. Hittills har jag gjort värsta u-svängarna varje gång jag sett dem. Ser misstänksamt ut jag vet. Men jag vill verkligen inte! Värre än högskoleprovet juh (som jag visserligen inte gjort. Gjorde u-sväng där med).

***

Våra nya fönster har kommit nu!
Nu ska vi bara hitta några som kan installera dem.
De vi anlitade fick visst ett större uppdrag. katchiiing för dem.
Så måste vi hämta kasetten, och anlita några som installerar den.
Sedan ska vi anlita någon som kan hjälpa oss riva vägg. Bärande.
Efter det ska jag tapetsera, efter det ska vi lägga golv, efter det bygga upp stommarna.
Sedan är det klart!
- jag ser ljuset!