tårfyllt möte

Vi hade möte idag på morgonen.
Ett bra möte på många sätt, men också energikrävande.

Vi skulle dela in oss i vart vi befinner oss.
Både yrkesmässigt och privat.

Fyra valmöjligheter.
Efter valet skulle vi berätta.

Vart jag står yrkesmässigt var enkelt.
Men när vi kom till det privata planet började HunneyBunney gråta.
Pinsamt värre, med 20 åskådare.

Jag ställde mig på "kaos":

"jag är en städad person som har mycket stökigt omkring mig just nu". Och där kom tårarna.

Fick då fortsätta berätta att mannen inte finns tillgänglig några dagar i veckan och att jag då fungerar som ensamstående mor. Och att jag då måste se till att ha barnvakt varje kväll jag jobbar. Och det ger dåligt samvete inför barnen, men att jobbar jag inte får jag dåligt samvete av det. Och att vi inte har ett fungerande kök och att jag försöker bygga o måla och fixa o dona när mannen är borta. Och att allt detta är tungt.

Det tog på krafterna att erkänna för så många, något som jag egentligen inte ville avslöja.
SÅ jobbigt lever jag inte att jag behöver gråta över det.
MEN, det var tungt att Tvingas berätta det inför en grupp jag inte hade lust att bli så privat med.

Hur som helst, lite senare bad jag om hjälp att bli avbytt lite tidigare.
Jag har ingen barnvakt idag, var min motivering.
Men den räckte tydligen inte.
Hon jag snackade med blev sur och jag sade helt sonika att jag har ingen barnvakt, kan inte göra något åt det, familjen är prio ett och jag har redan pratat med chefen om det.
Hon ringde då surt upp chefen som inte ville ta det på telefon, utan han kom ned och de pratade så jag hörde.
Efter en stund kom hon tillbaka och sade "du kan inte ha det lätt va? Förstår att det är svårt med barnvakt".
Hon bad inte om ursäkt, men det känns bra ändå.
Kanske var det bra att alla fick veta.

Yeye, vet inte om jag vill posta inlägget eller inte.
Vill inte gnälla.
Och det gör jag nog inte.
Men ibland brister det.
Det är svårt att vara ensam med barnen så mkt.
Att ha ett kaos hemma.
Och när mannen väl är hemma då jobbar jag.
Najs..... ?

Kommentarer:
Postat av: Helena

Puss och kram på dig Hunney Bunney..

Önskar jag kunde krama dig lite...

Postat av: Kattis

Huu, du är tuff hunney, jag hade inte pallat, det säger jag... beundrar dig att du orkar trots allt!

styrkekramar Kattis

2008-11-05 @ 11:17:09

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits