larm
Idag på jobbet gick larmet.
Ett hemligt kodlarm som bara personalen känner till.
Fy fan vad rädd jag blev!!!
Alla kassörer tittade som stora frågetecken på varandra, log mot kunden och tog betalt.
Vi inväntade kommando om vad som skulle ske härnäst.
Brandbilarna kom.
Och vi fortsatte le mot våra kunder.
När de blev oroliga över vad larmet kunde vara, så log vi mot dem och sade lugnande ord.
Inombords var åtminstone jag skitskraj!
Efteråt fick jag höra att det varit för varm ånga vid disken (?) i restaurangen.
Ingen fara alls.
Men att döma från vad all personal sagt var det fler än jag som varit skitskraja!
När chefen kom o frågade hur det var med mig kunde jag inte säga annat än "bra!" eftersom kunderna stod alldeles intill.
Ps, kodlarmet vi hörde är en uppmaning till personalen att vara beredda.
Därför som vi inte utrymde. Innan dess ska "faran" lokaliseras.
När utrymning sker så förstår alla vad saken gäller.
Koden vi hörde var alltså till för skärpt uppmärksamhet.
All personal måste till sin avdelning. Alla chefer ska posteras ut etc.
Därefter har vi speciella regler att följa, vid ev utrymning. Och självklart kommer vi i personalen ut allra sist.
Alltså, ingen fara på färde - vart dock skitskraj ändå, eftersom vi inte visste om det var övning eller allvar.
***
Efteråt fick jag för mig att ensam kvinna reder sig själv. Lite för mycket.
Så jag tog ett varv inne på IKEA, köpte mig en expedit och ett litet databord till kidsens lekdator.
Sedan insåg jag....jag är ensam....får expediten plats i bilen?...orkar jag bära???
Men jorå, ensam kvinna reder sig självt alldeles utmärkt!
Jag fick in hyllan efter lite skruvande och justerande med sätena.
Däremot var det ett helvete att få ut!
***
När jag hämtade barnen fick vi vara med om en syn vi aldrig vill se igen.
En pappa som inte gjorde bra ifrån sig. Alls.
Dagispersonalen stod längst bort och iakttog, medans jag ställde mig en meter ifrån honom.
Han skulle se att han var sedd.
Jag vågade inte ingripa eftersom jag hade mina egna barn med, dessutom ville jag inte konfrontera honom när så många barn var med. Däremot sade jag till dagisfröken att jag tänker ta upp detta med dagispersonalen i morgon.
Min Elliot tog illa vid av vad han sett. Jag satte mig på huk och pratade lugnande med honom, men han tog upp händelsen flera gånger under kvällen.
Så att dagisfröken hörde sade jag att vi kommer prata med fröken om detta i morgon, så behöver du prata så kan du prata både med mig och med dem.
Fy fan, vissa ska inte få vara föräldrar....
Ett hemligt kodlarm som bara personalen känner till.
Fy fan vad rädd jag blev!!!
Alla kassörer tittade som stora frågetecken på varandra, log mot kunden och tog betalt.
Vi inväntade kommando om vad som skulle ske härnäst.
Brandbilarna kom.
Och vi fortsatte le mot våra kunder.
När de blev oroliga över vad larmet kunde vara, så log vi mot dem och sade lugnande ord.
Inombords var åtminstone jag skitskraj!
Efteråt fick jag höra att det varit för varm ånga vid disken (?) i restaurangen.
Ingen fara alls.
Men att döma från vad all personal sagt var det fler än jag som varit skitskraja!
När chefen kom o frågade hur det var med mig kunde jag inte säga annat än "bra!" eftersom kunderna stod alldeles intill.
Ps, kodlarmet vi hörde är en uppmaning till personalen att vara beredda.
Därför som vi inte utrymde. Innan dess ska "faran" lokaliseras.
När utrymning sker så förstår alla vad saken gäller.
Koden vi hörde var alltså till för skärpt uppmärksamhet.
All personal måste till sin avdelning. Alla chefer ska posteras ut etc.
Därefter har vi speciella regler att följa, vid ev utrymning. Och självklart kommer vi i personalen ut allra sist.
Alltså, ingen fara på färde - vart dock skitskraj ändå, eftersom vi inte visste om det var övning eller allvar.
***
Efteråt fick jag för mig att ensam kvinna reder sig själv. Lite för mycket.
Så jag tog ett varv inne på IKEA, köpte mig en expedit och ett litet databord till kidsens lekdator.
Sedan insåg jag....jag är ensam....får expediten plats i bilen?...orkar jag bära???
Men jorå, ensam kvinna reder sig självt alldeles utmärkt!
Jag fick in hyllan efter lite skruvande och justerande med sätena.
Däremot var det ett helvete att få ut!
***
När jag hämtade barnen fick vi vara med om en syn vi aldrig vill se igen.
En pappa som inte gjorde bra ifrån sig. Alls.
Dagispersonalen stod längst bort och iakttog, medans jag ställde mig en meter ifrån honom.
Han skulle se att han var sedd.
Jag vågade inte ingripa eftersom jag hade mina egna barn med, dessutom ville jag inte konfrontera honom när så många barn var med. Däremot sade jag till dagisfröken att jag tänker ta upp detta med dagispersonalen i morgon.
Min Elliot tog illa vid av vad han sett. Jag satte mig på huk och pratade lugnande med honom, men han tog upp händelsen flera gånger under kvällen.
Så att dagisfröken hörde sade jag att vi kommer prata med fröken om detta i morgon, så behöver du prata så kan du prata både med mig och med dem.
Fy fan, vissa ska inte få vara föräldrar....
Kommentarer:
Trackback