Hunney

Hade en sån där migrän-natt i natt.
När jag var ung/yngre (typ mellan 12-20 år gammal) hade jag migrän ungefär 5-6 dagar i veckan. Det fanns ju en orsak, men att jag överhuvudtaget hade lust med en morgondag då - det förstår jag inte.

Hur som helst, orsaken är borta (hoppas jag, blir ju lite orolig när jag får migrän allt oftare igen) och migrän har jag rätt sällan. Men inatt fick jag känna av att jag lever....

Hade haft ont i huvudet hela gårdagen och gick därför och lade mig vid 21-tiden.
Vid 03 stod jag inte ut längre utan pallrade mej ner för att söka rätt på vilken jävla meducin som helst.
jag hittade Citodon, utksrivna till mig år 2002. Liiiiiite gamla. Men jag var desperat, så jag delade en tablet och tog halvan. Gick sedan upp och lade mig igen. Plågades en halvtimma, sedan började något sjukt hända. Jag blev alldeles matt i kroppen, och började se ett bildspel. Typ som diabilder. Det var svartvita bilder på mig själv när jag var ung. Bilderna kom snabbare och snabbare. Jag ville ropa till mannen att ringa sjukvårdsupplysningen för jag trodde ärligt att jag höll på att kola. Inte ett ljud hördes. Jag kunde inte röra mig, jag kunde inte prata och hjärtat slog fantastiskt fort. Men så helt plötsligt satte jag mig upp i sängen och sprang till badrummet och började kräkas som aldrig förr.....

Och kräktes gjorde jag sedan hela natten. Inte helt ovanligt att jag kräks när jag har migrän, men denna natt var speciell....

Jag bytte sovrum, för att inte störa eller bli störd.

På morgonen bad jag min älsklings-man (ps, jag har bara en) att jobba hemifrån under dagen, vilket han gjorde utan minsta protest. Jag bara sov och sov och sov. Vid halv 10 gick älsklings-mannen (fortf bara en) till apoteket och köpte mig imigran. Först efter det blev jag bättre. Men jag var ändå sjukligt trött och sov ända fram tills lunch.

Barnen kom in och kramade mig ibland. Älsklings-mannen (behöver jag säga mer) lät mig vila ut utan stök och bök. Han fixade frukost, bytte blöjor och där i mellan jobbade han - samtidigt med ett vakande öga över barnen.

Jag har den bästa mannen --<--@


***

När jag piggnat till fick barnen gårdagens middag till lunch. Jag hade ingen aptit.
Efter det tog vi bussen in till stan och köpte mig nya skor, ett par tröjor till sonen, ett par undrisar till mig och lite ditten och datten. En jacka till sonen blev det visst också. Och en mössa.
Jag fick en ryslig lust att shoppa; jag brukar få det när jag tycker synd om mig själv....

Var förfärligt trött och orkeslös, så jag fattar inte att jag inte stannade hemma och vilade. Märkliga jag.

Sedan åkte vi till T och K för att käka våfflor. Jätte mysigt. Barnen älskade deras katter och sonen blev sur att han inte fick ta med en hem. Och jag med.