Hunney

eller åtminstone större än tänkt.
tatueringen.
Men den är fiiiiiin och jag är nöjd!

Hade tänkt mig en text på typ max 2 cm i höjd.
det blev nog 3.
Och så valde jag lite tjockare teckensnitt.
Han ritade den för hand, så det tog lång tid!
Längre än planerat.

Och det gjorde inte alls ont!
På några ställen kändes det, men inte ont liksom.
Härligt.
Och som förra gången blev jag alldeles hög.
däremot tror jag kanske att det inte blir något mer nu.
Förutom det lilla hjärtat på foten. Kanske,
Och så klart, det blir ju orättvist om jag får fler barn och inte vill fortsätta, då tatueringen är barnens namn...
Kanske läge för kastrering`??
;-)

Jag skickar en tacksam kram till barnens barnvakter som gjorde ett hedervärt extrajobb!
Jag lovade en timmes vakteri, men det blev lite mer än två....
Tatueraren ritade för hand, och bara det tog en timme.
Själva tatuerandet tog också en timme.
Barnen var nöjda och ville inte med hem.


***

Låter kanske dumt, men jag kommer hålla min tatuering hemlig.
(och så bloggar jag om det???)
Mina föräldrar gillar inte konstformen, och det kan jag förstå.
tanken är ju inte att de ska synas för andra än mig.
Det man inte vet har man inte ont av;-)
Visst, tatueringen sitter synligt vid bärande av linne, men jag gör ju inte det ofta och jag är inte ute efter att visa upp den för folk. Det är ett sätt att hedra mina barn, men för den sakens skull vill jag inte flasha med den.
Jag respekterar folk som inte tycker om tatueringar, så därför blir den för mig. bara mig. Oftast.
Sen är jag kanske lite feg vad gäller mamman och pappan. Vill inte göra dem besvikna.
Och det lär de bli om de ser den.
Moahahahaaaaaa