Hunney

Jag har drömjobbet kan man säga.
Och jag har haft särskilt tur som har haft möjligheten att utvecklas så enormt.
Jag är i kassan, jag fyller på varor, jag är på informationen, jag passar barn, jag är på k-kontoret, jag är k-ledare. etc etc.

MEN.
Jag är behovsanställd. Jag jobbar halvtid. Stämplar upp resten. Försöker ta så många pass som möjligt.
Jag jobbar sena kvällar, jag jobbar mycket helger. När jag är ledig kan telefonen ringa av så många som 5 personer samma dag som undrar om jag kan jobba idag eller i morgon eller liknande. Jag är "aldrig" ledig. Jag har jour känns det som. Jag har två barn. De kallar mig farmor....

Jag jobbar alldeles för mycket, alltså, men har ingen trygghet.

Så, jag har gått och klurat på om jag ska söka nytt.
Men jag har ju mitt drömjobb egentligen, jag stormtrivs.
Men jag och min familj behöver mer rutiner i mina arbetstider.

Så idag gick jag dit med tanken på nytt.
Men så kommer jag dit, och min chef (som trodde jag inte skulle komma, för han klurat på vad vi bestämde) blev så glad att se mig att jag får värsta kramen; "där är du ju Hunney!"
- ps, han kallade mig INTE Hunney;-)

Då kände jag att jag trivs, jag är omtyckt och jag borde vänta på chansen.

Så, efter en stund fick jag vara k-ledare.
Ett skitkul jobb som kräver planering etc.
Så ringde en chef och sade att jag måste fixa någon till informationen.
Jag gick till barnpassningen, men där var tre personer fullt upptagna.
Så gick jag till chefen, och sade att jag måste pussla lite i kassalinjen, för ingen kan informationen.
Men jag ska försöka hitta någon som kan stå här en stund iallafall.

Tio minuter senare har jag flyttat på tre kassörer och tagit en tredje till informationen.
Hon har aldrig stått där tidigare, men hon kan programmen så jag berättade lite kort för henne vad hon skulle göra.
Så vart chefen nöjd.

Hur som helst, när jag gick på rast senare och läste personaltidningen såg jag en jobbannons som bara skrek "HUNNEY!" Och gissa vem som skulle kontaktas om inte chefen jag precis visat att jag är en god kassaledare för?! =)
Perfekt liksom!
Jobbet är på heltid, här i stan. Men jag (för det måste bli jag!) jobbar för i-banken. Så det är ett mer administrativt jobb.
Ååååååh!

I want!

****


Vad många roligt fölk det varit på jobbet idag!
Först en snubbe jag pratade med jätte länge. Har ingen aning om vem det var, men jag tror jag känner honom.
Sedan var det två från gymnasieklassen, en från grundskolan, fyra gamla kollegor, tre gamla lärare, tre släktingar och några kompisar. Jag har pratat bort hela dagen, med dubbelt ob=)

***

Barnens leksaker har nu kommit tillbaka till deras rum.
Alla deras pinaler har varit bortplockade i flera dagar pga att barnen klippte tre stora högar med hår från Ms huvud.
Som tur är syns det märkligt nog inte på henne att hon är klippt. Men det var mycket hår på golvet!

Jag var så arg så jag skakade.
Och även om det inte syntes på henne så var jag tvungen att visa vart skåpet ska stå.

Jag menar, att leta reda på en sax i ett skåp när jag springer på dass är väll bra jädra korkat.
Och att sedan använda den i håret på minstingen var också rätt dumt.

Så, straffet blev att alla leksaker plockades undan.
Jag behövde visserligen städa också, men det nämnde jag aldrig för barnen.....

Hur som helst, i går dammsög jag, torkade damm överallt, tvättade golv etc på hela övervåningen.
Så nu är det sommarfint här.
Eller var.
Barnens nya regler för leksaker gick visst inte in riktigt.

Leksakerna får vara i deras rum, och i lekrummet. De får transporteras emellan rummen men får Inte vara någon annan stans. Jag är trött på leksaker och insåg hur gott jag mådde då det var leksaksfritt här.

Men väl hemma från jobbet fanns leksaker både här och där.
Ett kindnyp till mannen!
- och barnen ;-)

***

Jag vet att det var nått mer jag hade på hjärtat.
Men det får bli en annan dag.
Det är tomt i skallen, jag har ingen aaaaaning om vad det kunde ha varit för (o)intressant att förtälja eder.....