Nytt inlägg
Igår åkte mannen till mariestad. För att sova på hotell. Ett hotell det visade sig att jag kunnat haka på till!
Katten också! Men han lovade att försöka kolla utifall vi kan låna hotellet en annan dag (hotellet ägs av ett företag han jobbar åt just nu) och lämna bort barnen en natt eller två till typ farmorn.
Åååh vad skönt det hade varit!!!!!!
Jag och barnen åkte till mitt jobb. Jag hade glömt vissa grejjer i mitt skåp, så barnen fick haka på.
Jag hade mutat sonen lite med att "nu när pappa inte är med måste du hjälpa mamma. Och är du jätte duktig får du en present".
Godis? undrade sonen.
- Ja, visst svarade mamma. Men säg då inget till pappa eftersom det är måndag. Men du får välja en grej, entra godis eller kanske en leksak. En bil?
- JAAAAAA, grön bil!
Barnen betedde sig på sitt bästa humör nästan hela tiden. Åtmintone den stora gjorde hjälteinsatser. Den lilla fick smärre utbrott mest hela tiden. Speciellt då i kassan, där jag "skäms" mest eftersom det är där jag jobbar. Mina barn ska ju se ut som helgon, och inte skrika så alla vänder sig om;-)
M sprang i från mig, hon slänge sig raklång på backen, hon gallskrek, hon drog av sig overallen och hon kastade grejjer. Och allt började vid kassalinjen....typiskt...
Efter all non-shoping gick vi till leksaksaffären.
Jag drog fram en 39kronors bil, modell liten. En treåring kan väll inte ha så höga krav tänkte jag.
- titta E, vilken fin bil! Den tar vi va?
- Nej mamma, den så liten. E ha tooooooooj bil!
...och så plockade han fram den största de hade. Den för 799 riksdaler.
Så gott det gick försökte jag förklara att den var för dyr. E fick då ett ordentligt utbrott och jag försökte locka med att vi kunde gå till nästa affär, Ica Maxi, för att se om där fanns leksaker som inte kostade så mycket.
Efter en stund gick han med på det, i utbyte att vi skulle gå tillbaka till leksaksaffären och köpa bilen för 799:- om vi inte fann något bättre på Ica.
Jag hoppades innerligt att E inte hade allra bästa minnet med sig idag.
På ica plockade han fram det allra dyraste, om och om igen.
Tillslut hittade han ett piano för 99 kronor, det verkade ok. Tills han spelat alla trudelutter han kunde, á la bankbank och jag kände...att det räcker med det stora pianot vi har hemma.
Så jag lurade med honom för att kika efter bilar-dvdn. Och det fanns en kvar, och den valde han (bra pris, dessutom!)
Vi skyndade hem, för att upptäcka att tvn var trasig....
****
Jag har berättat för sonen om farfar i himlen. Farfar som bodde i "engald" och som pratade engelska.
Att engelska är ett språk som alla kan lära sig. Och att farfar säkert hade sagt I love you, till E och vad det betyder.
E fick stora ögon. Och i två timmars tid gick E runt "mamma, heter hus?"
- House
- Haos
- mamma heter bil?
- Car
- Kaaaaaj
- mamma heter gul bil?
- Yellow car
- lallo Kaj
- mamma heter Johan?
- han heter fortfarande johan
- Johan?
- mamma, heter bjandbilen? heter tojt hus? heter teflånen?
etc etc etc
Han var verkligen angelägen att lära sig, och trots öronskav tyckte jag det var riktigt roligt att han var så entusiastisk.
Katten också! Men han lovade att försöka kolla utifall vi kan låna hotellet en annan dag (hotellet ägs av ett företag han jobbar åt just nu) och lämna bort barnen en natt eller två till typ farmorn.
Åååh vad skönt det hade varit!!!!!!
Jag och barnen åkte till mitt jobb. Jag hade glömt vissa grejjer i mitt skåp, så barnen fick haka på.
Jag hade mutat sonen lite med att "nu när pappa inte är med måste du hjälpa mamma. Och är du jätte duktig får du en present".
Godis? undrade sonen.
- Ja, visst svarade mamma. Men säg då inget till pappa eftersom det är måndag. Men du får välja en grej, entra godis eller kanske en leksak. En bil?
- JAAAAAA, grön bil!
Barnen betedde sig på sitt bästa humör nästan hela tiden. Åtmintone den stora gjorde hjälteinsatser. Den lilla fick smärre utbrott mest hela tiden. Speciellt då i kassan, där jag "skäms" mest eftersom det är där jag jobbar. Mina barn ska ju se ut som helgon, och inte skrika så alla vänder sig om;-)
M sprang i från mig, hon slänge sig raklång på backen, hon gallskrek, hon drog av sig overallen och hon kastade grejjer. Och allt började vid kassalinjen....typiskt...
Efter all non-shoping gick vi till leksaksaffären.
Jag drog fram en 39kronors bil, modell liten. En treåring kan väll inte ha så höga krav tänkte jag.
- titta E, vilken fin bil! Den tar vi va?
- Nej mamma, den så liten. E ha tooooooooj bil!
...och så plockade han fram den största de hade. Den för 799 riksdaler.
Så gott det gick försökte jag förklara att den var för dyr. E fick då ett ordentligt utbrott och jag försökte locka med att vi kunde gå till nästa affär, Ica Maxi, för att se om där fanns leksaker som inte kostade så mycket.
Efter en stund gick han med på det, i utbyte att vi skulle gå tillbaka till leksaksaffären och köpa bilen för 799:- om vi inte fann något bättre på Ica.
Jag hoppades innerligt att E inte hade allra bästa minnet med sig idag.
På ica plockade han fram det allra dyraste, om och om igen.
Tillslut hittade han ett piano för 99 kronor, det verkade ok. Tills han spelat alla trudelutter han kunde, á la bankbank och jag kände...att det räcker med det stora pianot vi har hemma.
Så jag lurade med honom för att kika efter bilar-dvdn. Och det fanns en kvar, och den valde han (bra pris, dessutom!)
Vi skyndade hem, för att upptäcka att tvn var trasig....
****
Jag har berättat för sonen om farfar i himlen. Farfar som bodde i "engald" och som pratade engelska.
Att engelska är ett språk som alla kan lära sig. Och att farfar säkert hade sagt I love you, till E och vad det betyder.
E fick stora ögon. Och i två timmars tid gick E runt "mamma, heter hus?"
- House
- Haos
- mamma heter bil?
- Car
- Kaaaaaj
- mamma heter gul bil?
- Yellow car
- lallo Kaj
- mamma heter Johan?
- han heter fortfarande johan
- Johan?
- mamma, heter bjandbilen? heter tojt hus? heter teflånen?
etc etc etc
Han var verkligen angelägen att lära sig, och trots öronskav tyckte jag det var riktigt roligt att han var så entusiastisk.
Kommentarer:
Trackback