Hunney

Inga små mammor i sängen får hoppa.

***

Var alltså på läkarbesök idag, för stackars knäets skull.

Det lite pinsamma i hela situationen var att vi hälsade i gången, gick in på hans rum och jag började ta av mig kläderna direkt. Sedan slog det mej; "ojdå, ska jag ta av mig eller?"
Han skrattade lite och sade "ja, gör du det".

Byxorna åkte av och han såg genast att knäet var svullet. Han kände lite på det och konstaterade att det var vätska.
Han ville först göra ett dränage, för att se vilken typ av vätska det var.
Men sen ångrade han sig visst, han visste inte riktigt vilka prover som skulle tas.

Så vi provar en vecka med smärtstillande antiinflammatoriska tabletter på recept.
Hjälper det så är det ju bra, annars får vi gå vidare i utredningen.
Jag var ju hos han förra året för samma knä. Men då saknades en svullnad.
Nu har jag fått en svullnad och han kan se att det gäller leden precis som vi trodde då.

Det som är oroande är ju då min autoimmuna hudsjukdom. Har man en sådan kan man nästan alltid räkna med en till. Minst.
Till dem hör reumatism....

- Men som min man så snällt säger "oroa dig inte i onödan. Troligtvis är du bara överansträngd" -  vilket säkert lätt händer med mitt typ av jobb.
Så veckan ut är jag alltså överansträngd, jag går med tryckförband. Typ. Och haltar lite lätt.
Jag ser inte klok ut nån stans.

Nu har jag dessutom målat taket i lilla rummet där nere. Så nu ser jag verkligen inte klok ut. Alldeles prickig.

Blev efter det tvungen att oplanerat tvätta de oplanerat färgade kläderna.
Efter det ska jag vila mitt lilla knä. Doktorns order. Lite sent med det efter takmålningen, men där tog axlarna mest stryk. Och mina glasögon.