Hunney

Mannen har varit i huvvestan två dagar.
Han är på väg hem. Skickar små söta sms för varje stad han närmar sig.
Ibland gör det inget att han är borta, han är så söt när han längtar=)

Jag får mycket gjort när jag är ensam.
Och längtar.

I går laserade jag alla träpartier kåken har. Blev jättefint!
Så tvättade jag. Städade. (Det gamla vanliga).
Påtade i trädgården när barnen somnat.

Idag har jag och barnen varit ute på gården hela dagen.
Fick till och med plocka fram det gigantiska och otympliga parasollet, då barnen behövde skugga i värmen.
Vi åt glass. Vi drack saft. Jag gjorde tacopaj.

Morfarn var här förut och ändrade höjden på sonens cykelsadel.
Sonen är väldigt mån om att få reda på saker och ting innan.
Jag glömde visst berätta det där med sadeln.
Så när morfarn började skruva, började sonen muttra.
E blev så arg så arg. I säkert en timmes tid!
Han skrek, han grät, och korsade armar och blängde surt.
Han ville ha sin gamla sadelhöjd och därmed basta!
Ingen, INGEN, ändrar på hans cykel utan att tala om det innan!

Nu har jag varit ute och vattnat gräset. Förlåt gyttjan menade jag.

Är redo att gå till sängs, känner på mig att jag blir förkyld snart.
Men mannen blir så sur då. När han kommer hem, och inga välkomstdrinkar eller banderoller talar om saknaden.