Hunney

Jag tror att det är allvar.
Jag måste lyssna på min kropp.
På allvar.

Men gör jag det?
Nääääää......

Min kropp säger mig att jag är extremt trött.
Fuktansvärt trött.
På morgonen längtar jag tills jag får gå och lägga mig.

Min kropp säger mig att jag Måste vila.
Jag är så trött.

Och varje morgon jag går upp tänker jag mig att idag ska jag ta det lugnt.
Det brukar jag tänka särskilt dagar då barnen är på dagis 5 timmar och jag faktiskt får 5 timmar alldeles för mig själv att bara göra Ingenting på.

Idag var en sådan dag.
Jag tänkte som vanligt ta det lugnt.
Kroppen säger mig att jag behöver det.
Barnen kom till dagis i tid, trots att jag försov mig lite.

Jag hann inte duscha innan, men tog mig istället bad då jag var ensam.
En timmes bad.
En timme i lugn och ro.
Jag kände att jag behövde det.
Och jag kände att jag nog ville fortsätta så.

Men, jag skulle bara försöka hinna med att ta bilen, ensam, till affär´n.
Storhandling.

Men så ringde svärmor och undrade om jag ville luncha med henne.
Ja, gärna.
Så jag sköt upp handlingen, vilket jag blev lite stressad över.
Sedan rusade jag efter bussen.

Vi åt gott och det var relativt avkopplande.
Sedan passade jag på att handla lite grejs på tygaffären.

Jag kom hem 20 minuter innan dagishämtning.
Passade på att stoppa i en tvätt i tvättmaskinen.
Sedan sökte jag jobb, på nätet.

Att söka jobb tar inte lång tid. Men jag letar kanske 5 ggr per dag efter något passande, och bara det är stressande. Det är stressande att behöva ett jobb. Nu!

Sedan sprang jag till dagis. Vi sprang hem.
Barnen installerades i bilen och vi åkte will W-näs.

Storhandlingen visade sig bli en halvkass storhandling.
Att vara ensam med två barn, den ena i trotsåldern och den andra troendes att hon är det, i en affär är stört omöjligt.  Men det gick. Lite svettigt dock. Och stressigt.

Så åkte vi hem med matvarorna. Barnen fick sitta i bilen.
Jag hängde tvätt, samtidigt som jag hängde ut genom fönstret för att göra diverse roande miner åt barnen.

Sedan for vi till svärmor.
Jag tänkte måla verandan.
Men det regnade.
Tillslut kände jag att vad katten har jag tagit mig tid att komma hit och måla för, om det inte går.
Så finns inget utomhus att måla, får man hitta nått inomhus.
Och det gjorde jag. Under tak, iallafall.
Jag målade insidan på verandan.
Blev fint, ska fortsätta i morgon.

Sedan på kvällen när vi åkte hem skulle jag till att göra pizza.
Men degen var utgången och jag orkade inte göra någon ny.
Så det blev gröt och mackor istället till kvällsmat.

Sedan skulle barnen badas.
Medan de gjorde det satt jag på toastolen och löste sudoku=)

Efter det nutramigen tittandes på Hot Rod Shop.

Vid 20tiden sov båda barnen och jag tänkte göra dem det samma.
Men så kom jag på att jag kunde sy gardiner.
Orkade bara med ett par (av tre), sedan var jag så trött att jag bara ville sova.

Men så märkte jag att brödet var slut, så det var bara att ställa sig och baka nya.
Sådana dära enkla som jäser under natten i kylen.

Och efter det kunde jag bara inte lämna disken.
Hatar att vakna på morgonen och se en massa måsten.
Så jag diskade, dammsög (jag vet, varning!), stoppade undan leksaker och donade.

Sedan tänkte jag gå å lägga mig. Men råkade hamna här.
Vid blogg och jobbsök....

***

I morgon ska jag ta det lugnt.
Barnen är inte på dagis så vi ska till biblioteket.
Sedan ska jag till svärmor och måla.
Men först ska barnen få lunch.

och sedan ska jag göra det, och det och det och så ska jag försöka hinna med det. Och det. Och det.
Kanske jag kan göra det och det också......

***

Men varför tar jag inte min kropp på allvar?
Varnings signaler måste tas på allvar!!!!
- Jag är trött. Trött!

Tror att det beror på att jag är så urless på att vara hemma.
Dagarna måste fördrivas på något sätt.
Och ju mer jag har att göra desto fortare går dagarna.

Så, arbetslös och sönderstressad mamma söker jobb.

Over and out

Godnatt.