snicksnackaren
Min son är för goooo.
Han har börjat lära sig språket såpass att han vågar sig på både längre meningar, och att böja dem.
I morse var vi till tandläkaren. Vi pratade mycket om det hemma och han verkade se fram emot besöket.
Men. När hon så ropade hans namn blev han hemskt skeptisk.
Väl inne vägrade han öppna munnen. Mamman gapade stort för att luras, men sonen vägrade.
Tillslut fräste han åt tandläkaren, precis som ett lejon och så sade han "om du jöj mina tändej, kommej jag äta upp dig!" och så bet han i hop, tandläkaren var nära på uppäten.
Väl hemma så tog jag fram resterna från gårdagens middag.
Jag värmde och kokade ny potatis.
Jag dukade fram och ropade maten är klar!
Sonen kom rusande, tittade lite på maten och skrek "ååååh mamma, det var det godaste jag har hört!"
Då jag tar itu med disken passar jag på att njuta lite av tystnaden.
Efter en stund ropar sonen "mamma läp (hjälp) mig. Ellot inte kan böjan (blöjan)"
Jag går in, finner dottern på skötbordet, naken. Sonen står brevid med blöjan i handen och talar om att syrran bara kissat.
Hur han fått upp henne på skötbordet är en fråga i sig, en annan är hur katten han fick av henne brallor och blöja. Den sista frågan var lättlöst, sonen hade dragit fram en stol så att han kunde stå på den och nå upp för att torka henne i ändan med våtservetterna.
****
Hela denna veckan har jag varit hemma från jobbet. Jag verkar ha körtelfeber.
Ni som var här på kalas behöver inte oroa er! Det smittar inte, enligt läkaren. Bara om vi hade väldigt mycket utbyte av saliv, eller väldigt mycket kroppskontakt under väldigt lång tid. Så, var ni lugna!
Hur som helst, körtelfeber har jag haft en gång tidigare - vilket gjorde att jag denna gång bara drabbades av ofantlig halsont, pyttelite feber som knappt räknas och megatrötthet. Förra gången låg jag däckad i hög feber och kunde knappt prata alls.
Tror att det är barnen som hostat mig i ansiktet nattetid. De hade en jätteförkylning för 3-4 veckor sedan. Inkubationestiden är så lång, så det stämmer bra. Barn drabbas inte lika hårt som vuxna, men de var då rakt mycket risigare än vad jag ens är i närheten av.
Att jobba orkar jag dock inte riktigt ännu. Bokade av helgens jobb.
Har liksom legat och sovit nästan hela dagarna, och si så där 12 timmar under nätterna!
Han har börjat lära sig språket såpass att han vågar sig på både längre meningar, och att böja dem.
I morse var vi till tandläkaren. Vi pratade mycket om det hemma och han verkade se fram emot besöket.
Men. När hon så ropade hans namn blev han hemskt skeptisk.
Väl inne vägrade han öppna munnen. Mamman gapade stort för att luras, men sonen vägrade.
Tillslut fräste han åt tandläkaren, precis som ett lejon och så sade han "om du jöj mina tändej, kommej jag äta upp dig!" och så bet han i hop, tandläkaren var nära på uppäten.
Väl hemma så tog jag fram resterna från gårdagens middag.
Jag värmde och kokade ny potatis.
Jag dukade fram och ropade maten är klar!
Sonen kom rusande, tittade lite på maten och skrek "ååååh mamma, det var det godaste jag har hört!"
Då jag tar itu med disken passar jag på att njuta lite av tystnaden.
Efter en stund ropar sonen "mamma läp (hjälp) mig. Ellot inte kan böjan (blöjan)"
Jag går in, finner dottern på skötbordet, naken. Sonen står brevid med blöjan i handen och talar om att syrran bara kissat.
Hur han fått upp henne på skötbordet är en fråga i sig, en annan är hur katten han fick av henne brallor och blöja. Den sista frågan var lättlöst, sonen hade dragit fram en stol så att han kunde stå på den och nå upp för att torka henne i ändan med våtservetterna.
****
Hela denna veckan har jag varit hemma från jobbet. Jag verkar ha körtelfeber.
Ni som var här på kalas behöver inte oroa er! Det smittar inte, enligt läkaren. Bara om vi hade väldigt mycket utbyte av saliv, eller väldigt mycket kroppskontakt under väldigt lång tid. Så, var ni lugna!
Hur som helst, körtelfeber har jag haft en gång tidigare - vilket gjorde att jag denna gång bara drabbades av ofantlig halsont, pyttelite feber som knappt räknas och megatrötthet. Förra gången låg jag däckad i hög feber och kunde knappt prata alls.
Tror att det är barnen som hostat mig i ansiktet nattetid. De hade en jätteförkylning för 3-4 veckor sedan. Inkubationestiden är så lång, så det stämmer bra. Barn drabbas inte lika hårt som vuxna, men de var då rakt mycket risigare än vad jag ens är i närheten av.
Att jobba orkar jag dock inte riktigt ännu. Bokade av helgens jobb.
Har liksom legat och sovit nästan hela dagarna, och si så där 12 timmar under nätterna!
Kommentarer:
Trackback