Slow dance
Man kan tycka att man känner någon.
Som man aldrig ens träffat.
Nätet har gjort detta möjligt.
Jag har lärt känna många många människor genom att de delar med sig av sitt liv. Blogg. Blogga. Bloggare.
Ååååh vad mitt hjärta är tungt just nu....
I går grät jag floder. Min man frågade vad det var som gjort mig så ledsen.
Det var längesedan jag grät så.
Har under några månader läst, och lärt känna, en söt liten cancersjuk kämpe.
Matilda, 8 år.
Under fem års tid har hon kämpat och kämpat.
På midsommarafton. När jag, i goda vänners lag, åt sill-lunch tog glöden slut. Hon somnade in. Hon orkade inte mer.
Usch och fy, vad livet kan vara orättvist!!!!
Jag sänder en tanke till jordgubbslandet däruppe.
***
SLOW DANCE
"Have you ever watched kids On a merry-go-round?
Or listened to the rain Slapping on the ground?
Ever followed a butterfly's erratic flight?
Or gazed at the sun into the fading night?
You better slow down
Don't dance so fast
Time is short
The music won't last
Do you run through each day On the fly?
When you ask How are you? Do you hear the reply?
When the day is done Do you lie in your bed
With the next hundred chores Running through your head?
You'd better slow down Don't dance so fast
Time is short The music won't last
Ever told your child We'll do it tomorrow?
And in your haste Not see his sorrow?
Ever lost touch Let a good friendship die
Cause you never had time To call and say,'Hi'?
You'd better slow down Don't dance so fast
Time is short The music won't last
When you run so fast to get somewhere
You miss half the fun of getting there
When you worry and hurry through your day,
It is like an unopened gift Thrown away
Life is not a race
Do take it slower
Hear the music
Before the song is over"
***
Onsdagen och torsdagen var jag febrig. Midsommar afton verkade bättre, men jag var lite seg så där.
Vi firade vid sommarstugan, med pappa, bror m familj o hans svärisar, svärmor m vännina och några egna kompisar. Trevlig tillställning, trots regn och kyla.
I går mådde jag pyton. Usch och fy. Särskilt första halvan. Huvudvärk och trötthet.
Sedan fick vi besök och jag ryckte upp mig en del.
Vi gick till M-skogen, köpte pizza och hyrde film. Sonen o dottern lekte nöjt med sina kompisar. Och vi föräldrar passade på att få lite så-nära-det-går-med-fyra-barn-ha-någon-form-av-vuxen-kvalitets-tid. Vi hade kul!
Idag har jag varit lite seg igen. Går nog o lägger mig nu. Ska ju trots allt på intervju i möra. Hoppas bara inte förkylningen hinner bryta ut ännu mer. Vore pinsamt att sitta och snörvla när man ska ge ett gott intryck.
Lite nervös är jag allt. Men jag hoppas verkligen jobbet blir mitt!
Hoppas hoppas hoppas hoppas.
***
Frågade som vanligt vad sonen tyckt varit bäst med dagen.
Leka Hago, berättade han.
Men. Det var ju igår det, svarade jag.
mmmm. Men Ällot leka Hago hnart!
Hago o Maja Ällot leka!
Förut så stekte han matkaka.
Han serverade det med sult, sockej, gädde och gönsake.
Så råkade syrran ta kastrullen upp och ned.
NEEEEEJ skrek sonen, följt av ett "tojka tojka tojka tojka"
Syrran gjorde om det en gång till, varpå sonen började gråta.
Han sade då förtvivlat "Ällot baka matkaka, ligga tasig gollet".
Mmm sade jag, men vet du, jag plockar upp det och äter det iallafall. Dina pannkakor var så goda och de smakar ju det samma fast de legat på golvet.
Han nickade då nöjt och sade "dumma syjjan. Mamma äta tasiga matkakoj nu. Mamma ha sult? Gädde? Sockej? Gönsakej?"
När vi var på promenad höll han händerna hårt knutna länge. Tillslut frågade jag vad han hade i handen. Han visade då handflatorna och jag frågade återigen. Ällot ha godis handen såklajt! Sedan knöt han händerna igen och gick vidare. Så gick han under en lång stund.
Så fick pappan för sig att skoja, så han "tvingade" upp sonens händer och viftade lite. Haha, skrattade han nöjt. Men sonen började gråta och skrek "dumma pappa, Ällot tappa godis!" Vi gick vidare, men sonen var otröstlig. Tillslut sade jag att de kanske kunde gå och hämta upp godiset han tappat. Mmmm sade sonen, tog pappan i handen och gick till platsen han tappat sitt godis på. Böjde sig ned och började plocka i tomma luften. Resten av promenaden gick han med handen hårdare knutna.
Vilken fantasi!!!! =)
Som man aldrig ens träffat.
Nätet har gjort detta möjligt.
Jag har lärt känna många många människor genom att de delar med sig av sitt liv. Blogg. Blogga. Bloggare.
Ååååh vad mitt hjärta är tungt just nu....
I går grät jag floder. Min man frågade vad det var som gjort mig så ledsen.
Det var längesedan jag grät så.
Har under några månader läst, och lärt känna, en söt liten cancersjuk kämpe.
Matilda, 8 år.
Under fem års tid har hon kämpat och kämpat.
På midsommarafton. När jag, i goda vänners lag, åt sill-lunch tog glöden slut. Hon somnade in. Hon orkade inte mer.
Usch och fy, vad livet kan vara orättvist!!!!
Jag sänder en tanke till jordgubbslandet däruppe.
***
SLOW DANCE
"Have you ever watched kids On a merry-go-round?
Or listened to the rain Slapping on the ground?
Ever followed a butterfly's erratic flight?
Or gazed at the sun into the fading night?
You better slow down
Don't dance so fast
Time is short
The music won't last
Do you run through each day On the fly?
When you ask How are you? Do you hear the reply?
When the day is done Do you lie in your bed
With the next hundred chores Running through your head?
You'd better slow down Don't dance so fast
Time is short The music won't last
Ever told your child We'll do it tomorrow?
And in your haste Not see his sorrow?
Ever lost touch Let a good friendship die
Cause you never had time To call and say,'Hi'?
You'd better slow down Don't dance so fast
Time is short The music won't last
When you run so fast to get somewhere
You miss half the fun of getting there
When you worry and hurry through your day,
It is like an unopened gift Thrown away
Life is not a race
Do take it slower
Hear the music
Before the song is over"
***
Onsdagen och torsdagen var jag febrig. Midsommar afton verkade bättre, men jag var lite seg så där.
Vi firade vid sommarstugan, med pappa, bror m familj o hans svärisar, svärmor m vännina och några egna kompisar. Trevlig tillställning, trots regn och kyla.
I går mådde jag pyton. Usch och fy. Särskilt första halvan. Huvudvärk och trötthet.
Sedan fick vi besök och jag ryckte upp mig en del.
Vi gick till M-skogen, köpte pizza och hyrde film. Sonen o dottern lekte nöjt med sina kompisar. Och vi föräldrar passade på att få lite så-nära-det-går-med-fyra-barn-ha-någon-form-av-vuxen-kvalitets-tid. Vi hade kul!
Idag har jag varit lite seg igen. Går nog o lägger mig nu. Ska ju trots allt på intervju i möra. Hoppas bara inte förkylningen hinner bryta ut ännu mer. Vore pinsamt att sitta och snörvla när man ska ge ett gott intryck.
Lite nervös är jag allt. Men jag hoppas verkligen jobbet blir mitt!
Hoppas hoppas hoppas hoppas.
***
Frågade som vanligt vad sonen tyckt varit bäst med dagen.
Leka Hago, berättade han.
Men. Det var ju igår det, svarade jag.
mmmm. Men Ällot leka Hago hnart!
Hago o Maja Ällot leka!
Förut så stekte han matkaka.
Han serverade det med sult, sockej, gädde och gönsake.
Så råkade syrran ta kastrullen upp och ned.
NEEEEEJ skrek sonen, följt av ett "tojka tojka tojka tojka"
Syrran gjorde om det en gång till, varpå sonen började gråta.
Han sade då förtvivlat "Ällot baka matkaka, ligga tasig gollet".
Mmm sade jag, men vet du, jag plockar upp det och äter det iallafall. Dina pannkakor var så goda och de smakar ju det samma fast de legat på golvet.
Han nickade då nöjt och sade "dumma syjjan. Mamma äta tasiga matkakoj nu. Mamma ha sult? Gädde? Sockej? Gönsakej?"
När vi var på promenad höll han händerna hårt knutna länge. Tillslut frågade jag vad han hade i handen. Han visade då handflatorna och jag frågade återigen. Ällot ha godis handen såklajt! Sedan knöt han händerna igen och gick vidare. Så gick han under en lång stund.
Så fick pappan för sig att skoja, så han "tvingade" upp sonens händer och viftade lite. Haha, skrattade han nöjt. Men sonen började gråta och skrek "dumma pappa, Ällot tappa godis!" Vi gick vidare, men sonen var otröstlig. Tillslut sade jag att de kanske kunde gå och hämta upp godiset han tappat. Mmmm sade sonen, tog pappan i handen och gick till platsen han tappat sitt godis på. Böjde sig ned och började plocka i tomma luften. Resten av promenaden gick han med handen hårdare knutna.
Vilken fantasi!!!! =)
Kommentarer:
Postat av: Helena
Jag har också följt Matilda... grät en hel flod kändes det som när jag läste. Man ska vara glad för det man har... eller hur? puss och kram
Trackback