Hunney

I morse vaknade barnen lite väl tidigt.

Båda barnen tycker om att vara på mina 90 cm säng av de 180 jag och mannen delar.
Det ger oss 30 cm var. Mannen sover fortfarande gott på sina 90.

Dottern ligger och nyps medan sonen vrider handen av mig. De har sina små egenheter som gör att de mår gott. De. De mår gott. Mamman försöker sova. Försöker.

Efter en stund försvinner ena ungen efter den andra.
Jag passar på att sova.

Det blir tyst i huset och jag funderar på om det är hyss på G eller inte. Äh tänker jag, mannen får ta det. Om han hör. Han hör inte. Och jag låtsas inte höra, för det är ju faktiskt tyst. Lite för tyst.

Sen kryper sonen ner hos mig igen. Han lägger benen runt mig och pillar i mitt hår.
Ganska så mysigt faktiskt. Jag somnar om. Jag uppskattar att det kan ha gått en halvtimme, kanske mer. Kanske mindre. Så säger sonen "åååh mamma, titta! Ellot ha bajs foten!"
Yrvaken vänder sig mamman om och frågar "har du bajs på foten? Varför har du det???"
Sonen svarar då att han har bajsat.

Vart har du bajsat, undrar mamman.
Toletten svarar sonen.
Nu Ellot ha bajs foten.

Jag tittar. Och ja foten har faktiskt bajs på sig. Likaså benen. Och när jag tittar efter har han heller ingen blöja på sig. Och min säng är full i......

Där har jag legat och mått gott. Hm....

Jag kliver upp och går och kollar om han verkligen har bajsat på toaletten.
Öppnar dörren och.... jodå... man kan säga att han har bajsat på toaletten. Jodå, det kan man.

Det är bajs högt och lågt. Han har lagt sin bajsblöja i fönstret, öppnad för beskådning.
Sedan har han försökt att torka sig. Tydligen har det suttit hårt så han har behövt vattna en hel del toapapper.
Som han sedan glömt lägga i toaletten.

Jag behöver inte beskriva mer ingående.
Det räcker att säga bajs överallt. Papper överallt.
Överallt.....

Nu har jag sanerat både barn, säng och toalett. Även mamman fick sig en rejäl tvagning, utifall att.
Härligt att börja fredagsmorgonen på detta vis.
Men känner på nått vis ändå att det inte behöver upprepas....