Hunney

Nu är det si så där bara med Hunney.

Hade feber förra veckan, men inget mer.
Men denna vecka har jag varit ofantligt trött!

Idag har jag varit beredd att somna när som helst.
Men så känner jag mtt ansvar och tar tag i tvätten. Lagar maten. Plockar disken. Målar dörren.
Där i mellan ligger jag dock på soffan.
Har huvudvärk och har dessutom diverse piller, mot just huvudvärken, i kroppen. Inget hjälper.

Tror mig vara ganska säker på att det är dags för den årliga sommarförkylningen...

***

Två favvofröknar på barnens dagis slutar. Känns jätte trist.
De två är de två bästa. Och resten kan typ kvitta.

***

I går träffade jag kompisen M, och hennes son H.
Vi träffades på morgonkvisten och lekte hela dagen, ända tills skymning.
Allesammans fick ut något av det;
först lek i lekpark.
Sedan påfyllnad i kurrande magar.
Sedan lite shopping, mest för mammornas skull.
Sedan fika, också mest för mammorna eftersom 66% av barnen sov då.
Sedan promenad.
Sedan glass. Mest för barnen, men mammorna tog gärna del.
Sedan lek i lekpark.

Dottern somnade snabbt på vägen hem.
Trots ihärdiga försök att ruska om henne så hon vaknade till.
Förgäves.

Fick en utskällning av en busschaufför också.
Jag gick på med dotter i barnvagn (=gratis även för den vuxne) och bärandes på sonen.

Det står lite luddigt i busslistan, därför har jag frågat.
Är sonen under 6 år så åker han också gratis.

Men den skällande busshonechauffören tyckte inte så.
Nehepp, enligt henne står det klart och tydligt i busstabellen att jag får betala för sonen.

Det var inte summan som störde mig. Det var hennes attityd.
Tillslut, efter lite tjafs, gick jag fram till henne. Slängde fram pengarna och sade "Det är fint att du är så trevlig att ha att göra med iallafall!". Då snäste hon lite och undrade vad jag menade. Förtydligade mig då med "Ja, du har en trevlig ton". Sedan vände jag mig om och råkade säga ..."kärringdjävel".... *oops, för handen till munnen och skäms*.

***

Tur att jag träffade kompisen M i går.
Jag väntade nämligen viktigt samtal.
Ett samtal som aldrig kom.
Och alltså var det tur att jag hade annat och mycket trevligare saker att tänka på.

Dock var väntan olidlig idag.
Men inte heller än har jag fått det där förbaskade samtalet...
Jobbsamtalet.

Var ju på intervju i måndags.
På onsdagen skulle svar komma.
Och eftersom vinnaren börjar på måndag så borde den ha informerats nu.
Det ser alltså dystert och mörkt ut för min del, gissar jag.

Tycker däremot att det är dålig stil av dem att inte ringa upp.
Så farlig är jag inte *morrar*
De liksom... de får mig att... hrm... jag blir liksom....hrm...
jag menar att jag inte söker jobb lika seriöst nu, när jag är nära ett mål som jag ändå på nått vis insett att jag är rätt långt i från. Vill ju så gärna ha jobbet, och finns en liten nästan obetydlig chans så vill jag ta den. Inte söka annat.

Hur som helst, så spelar det kvitt egentligen. Jag tycker det är trist bara eftersom jobbet verkade kul.
Men jag är ute efter en fast tjänst, och detta var bara ett vikariat på nästan obestämd tid. 8 månader eller 1½ år. Nått sånt.

Så nu skiter jag i det jobbet och söker annat. Känns lite lika bra. Typ.

Känner mig snuvad på oxfilé och sprit bara. Fast jag har hört att man kan tröstäta, så så värst illa är inte läget.

Däremot säger jag Grattis till kompisen fofff som fick jobb idag!
Tjooohooooooooo!
Vi har följt varandras spår rätt länge nu.
Och här om dagen bestämdes att vi skulle fira med oxfilé. Oavsett om en eller båda blev med jobb.
Och ja. Jag känner för att fira helt och fullt! När jag tänker efter är det inte ens lite tråkigt att inte jag också fick ett jobb. Jo lite så klart. Men inte så där så jag har lust att missa ett kalas!

Här ska firas!
*skål*