flaschbacks
Jag har en hudsjukdom som heter Vitiligo.
För att lättare förklara vad det är så är det densamma som Michael Jackson hävdar sig ha.
Med andra ord tappas pigment i huden och man blir kritvit .
När jag var liten, vart jag "retad" för mitt vitiligo jag hade kring munnen.
Mjölkmustachen.
Vitiligo sätter mer spår på psyket hos de flesta, annars är sjukdomen inte farlig (får dock inte sola utan skydd).
Vi var till läkare på grund av att jag mådde dåligt, utseendemässigt och således psykiskt.
Läkaren var inte till någon större hjälp, sade att "testa det här, det kan gå bort. Men det är inte troligt. Och gör det det så är det mest troligt att det kommer tillbaka".
Jag testade, och i samma veva var vi utomlands. Grekland och Turkiet, under två somrar.
Det hjälpte och pigmenten återhämtade sig kring munnen.
Sedan dess har jag sällan varit i solen mer än nödvändigt.
För sjukdomen Är psykiskt svår.
Då alla andra får en fin sommarbränna ser jag lika vinterblek ut som alltid.
Men så nu har vi köpt hus.
Jag spenderar mycket tid i trädgården, och detta år har vi belönats med solsken och värme.
Jag har fått mig en liten fin bränna!
Inte så att jag är solbrun, men mer än jag varit på de senaste 10 åren. Typ!
Jag är glad över min bränna.
Trots att jag hittat nya partier där jag verkar få vitiligo.
På en del ökar det snabbt, andra får bara små fläckar.
Jag hoppas jag blir den sistnämnda.
Nu har jag fläckar på ena handen, ena foten, ena ögonlocket. Och jag ser även att det märks tydligare kring munnen/halsen, även om lite smink gör att det inte går att ana.
Fläkarna på hand och fot är såpass små att andra säkert inte lägger märke till det.
Men eftersom jag vet att det betyder att det brukar öka så känns det trist att ha funnit dem...
Nu går jag och tittar hela tiden.
Det sitter hårt på psyket....
Men, jag tror ändå att jag vuxit såpass i min roll att jag klarar av att fortsätta mina dagar i solen.
Inte sola, det vill jag inte göra. Men röra mig i solen. Utan att bry mig om brännan.
Ju mer solbränd man blir desto mer syns självklart vitiligon.
Men skit samma. Det är inte roligt att få hudfläckar, men vad katten - sommarbrun var det längesen jag var=)
För att lättare förklara vad det är så är det densamma som Michael Jackson hävdar sig ha.
Med andra ord tappas pigment i huden och man blir kritvit .
När jag var liten, vart jag "retad" för mitt vitiligo jag hade kring munnen.
Mjölkmustachen.
Vitiligo sätter mer spår på psyket hos de flesta, annars är sjukdomen inte farlig (får dock inte sola utan skydd).
Vi var till läkare på grund av att jag mådde dåligt, utseendemässigt och således psykiskt.
Läkaren var inte till någon större hjälp, sade att "testa det här, det kan gå bort. Men det är inte troligt. Och gör det det så är det mest troligt att det kommer tillbaka".
Jag testade, och i samma veva var vi utomlands. Grekland och Turkiet, under två somrar.
Det hjälpte och pigmenten återhämtade sig kring munnen.
Sedan dess har jag sällan varit i solen mer än nödvändigt.
För sjukdomen Är psykiskt svår.
Då alla andra får en fin sommarbränna ser jag lika vinterblek ut som alltid.
Men så nu har vi köpt hus.
Jag spenderar mycket tid i trädgården, och detta år har vi belönats med solsken och värme.
Jag har fått mig en liten fin bränna!
Inte så att jag är solbrun, men mer än jag varit på de senaste 10 åren. Typ!
Jag är glad över min bränna.
Trots att jag hittat nya partier där jag verkar få vitiligo.
På en del ökar det snabbt, andra får bara små fläckar.
Jag hoppas jag blir den sistnämnda.
Nu har jag fläckar på ena handen, ena foten, ena ögonlocket. Och jag ser även att det märks tydligare kring munnen/halsen, även om lite smink gör att det inte går att ana.
Fläkarna på hand och fot är såpass små att andra säkert inte lägger märke till det.
Men eftersom jag vet att det betyder att det brukar öka så känns det trist att ha funnit dem...
Nu går jag och tittar hela tiden.
Det sitter hårt på psyket....
Men, jag tror ändå att jag vuxit såpass i min roll att jag klarar av att fortsätta mina dagar i solen.
Inte sola, det vill jag inte göra. Men röra mig i solen. Utan att bry mig om brännan.
Ju mer solbränd man blir desto mer syns självklart vitiligon.
Men skit samma. Det är inte roligt att få hudfläckar, men vad katten - sommarbrun var det längesen jag var=)
Kommentarer:
Trackback