Hunney

Tänk.
Ibland blir dagarna så det rosa skimmrande, och fluffiga.
Alldeles alldeles underbara.
Och har man lite extra flyt, så infaller de dagarna när det är helg.
Hela familjen får njuta.

Den här helgen till exempel.
Har varit alldeles underbar.
Fast. Underbart är kort. Och i morgon är det måndag:(

I fredags hade vi lite familjemys. Hann med lite renovering, och spackling osv.
Jag skulle få min efterlängtade sovmorgon morgonen efter, och stannade därför uppe lite extra. Mysigt.
Sov till 10 på lördagen, balkongdörren var öppen och barnen lekte utanför stängd dörr.
Härligt.

Dagen började visserligen med tvätt och disk och städ.
Men det är helt ok när solen skiner och man mår gott.
Vi rensade lite i rabatter och byggde lite på sandlåda etc.

På eftermiddagen tog vi oss en tur in till stan. Alla affärer var stända.
Sonen beställde fika. Och på uteserveringen bestämde vi oss för att busa med några kompisar.

Hela vägen dit planerade vi, ändrade, lade till.
Det slutade med att vi fnittrandes hissade upp barnen mot deras vardagsrumsfönster.
Ja. Det tyckte vi var kul! *fniss*

Vi bjöd in dem på grillning och under tiden vi shoppade loss matvaror ringde jag upp en annan kompis och hennes kille. De var också sugna på lite grillning.
Tillsammans fick vi en underbar kväll. God mat och trevligt sällskap.

Jag hittade spritskåpet och drack kanske aningens lite väl för många drinkar.
Smällar man få ta, och en redig smäll fick jag också morgonen efter.
Det var A´s tur att få sovmorgon och således min tur att stiga upp.
Huvudet hängde lite på svaj, men jag klev upp och gjorde frukost och lekte bäst jag orkade.
Treo är schyssta grejjer det.

Sedan. Kring lunchtiden tog jag och sonen cykeln till M-skogen.
Där väntade Elliots tjej M och hennes mamma H.
I tre härliga timmar sprang de omkring. De åkte rutschkana. De gungade. De sprang. De (och vi) fikade. De tittade på kossor. De tittade på grisar och mammorna sprang tätt efter med kamerorna i högsta hugg.
Tur är så har båda mammorna samma intresse. Fota. Fota. Fota.
Förmodligen kommer vi sitta halva kvällen och utbyta bilder;-)

Vid tresnåret cyklade vi in mot stan där vi skulle möta upp pappan och syrran.
Och eftersom de bestämt fika med kompisar, var varken jag eller sonen sena att haka på.
Fika går alltid ned.

Sedan. På hemvägen. Somnade sonen. Klockan var lite väl för mycket.
När han vaknade var han piggelin. och är det fortfarande än.
Klockan är mycket med sina 21.30. Åtminstone för en tvååring.