Hunney

Jag och min 2½ åriga son sjöng lite för en stund sedan.

Repertoaren erbjöd bäbä vita lamm.

Mammans sång är kursiv, medan sonens är fet;

Bäbä vita lamm, har du någon undej.  Jaja käja bana jag har jycksäck full.
Hällasrock åt faaaaaj och söndasjkol åt mojot. och två par föttej åt lille lillebjooooooor.

Sedan sjöng vi imse vimse spindel;

Imse vimse pindel, klättra upp för tån. ner faller jycksäck spola pindel bort. Upp stiger solen torka bort alla pindel. Imse vimse jycksäck klättra upp för tån

***

Gick och lade mig tidigt i går kväll. Hade en del att grubbla på och huvdvärk, spänning och trötthet från dagen gjorde sitt.

Hoppas att mamma får ett nytt boende på kort tid.
Hon ska inte behöva bo hos någon som bara är negativ och ger henne dåligt samvete.

Jag tror mamma kommer må mycket bättre bara hon inte bor i hop med honom.
Jobbigt förstår jag att det tog slut så här.
Men hon blir kuvad.
Han pratar om henne i hennes närvaro som att hon inte hör, inte ser och inte märker.
Hon är inte dum.
Hon är sjuk och hon är beroende av någon som inte längre bryr sig. Hur känns det då på en skala???

Jag hoppas så att hon får ett boende här i stan.
Då ska jag hjälpa henne med träning.
Jag ska komma som en postiv vind.
Och inte ett endaste dugg ska hon få känna att hon är till besvär, eller ha dåligt samvete över det ena eller det andra.

Min mamma ska växa och få den mentala styrkan som krävs.

Eftersom hon hade så dåligt blodvärde hade det räckt med en vindpust för att döda henne berättade läkaren.
Men hon klarade det, dock med dålig fysik. Detta har gjort vägen tillbaka från stroken extra svår och extra lång.

Vi ska träna och vi ska klara det hon sörjer mest "att kunna bära omkring på barnbarnen".