Hunney

Det är spännande att vakna på morgonen.
Man vet liksom inte vad som väntar.
Är det bajs högt och lågt, eller är hela sovrummet invirat i dasspapper?

Varje kväll går jag igenom allt som finns på övervåningen.
Något farligt?
Något som jag är rädd om?
Något som inte får hamna i barnens händer?

Det samma gör mannen innan han går och lägger sig, antalet timmar efter mig.
Fast han tänker inte lika som mej.
Han lämnar gärna chipspåsen framme.
Och barnen tackar och tar emot den trevliga frukosten.

Idag var en spännande dag att vakna på.
Jag fick sovmorgon och hörde bara ett ljudligt "ÅNEEEEEEEJ!"

Jag tänker bara bajs och dasspapper, och flinade i sömnen då jag insåg.
Jag har sovmorgon och således pappans roll att torka.
Haha. Sådant kan vara ljuvligt om man hamnar på rätt sida sovmorgonen.

Men något bajs eller dasspapper var inte dagens påhitt.
Idag hade barnen eller barnet utforskat dammsugaren.
Dammsugaren hade lämnats kvar på kvällen.
Den ansågs inte utgöra något hot mot nattvilan.

Men med en dammsugare kan man hitta på det ena och det andra.
Man kan till exempel kolla om det finns några luckor och knappar.

Luckor fanns.
En.
Den luckan innehöll dammsugarpåsen.
Eller dammpåsen som man skulle kunna säga.

Om man är barn, ett eller flera, kan det tänkas ganska så skoj att finna en lucka i damsugaren.
Och det kan tänkas ganska så kul att finna en påse däri.
En påse fylld med damm, torra mackisar och blomblad etc.

Jag tror barnen hade skoj.
Med damsugaren.

Det som förr fanns i påsen fanns nu över hela vardagsrumsgolvet.

Och just nu. Just denna dag.
Denna dag då jag minst anat att den halvfulla damsugarpåsen skulle behöva ersättas av en ny. Alldeles tom påse.
Denna dag insåg jag att några damsugarpåsar inte fanns i huset.
Tomt.
Och det detta barn, ett eller två i antal, hittat och experimenterat med var inte användbart längre.
Det var hål i den.
Tugghål.