Hunney

Min son 2.5 år gammal, hittade en pinne.
Den förde han mot munnen likt en mick.
Sedan höjde han rösten och viftade dirigerande med händerna.

Han sade "Heeeej, Ellot häj. nu mamma få pesent. gattis mamma, häj få du jäjta av Ellot. assego".

Mamman rodnade och tackade för den fina presenten.
Sonen räckte över micken till mamman varpå mamman fortsätter leken.

-Hej allesammans. Mamman här. Här och nu ska jag överlämna en present till min son. Han ska få en stor traktor!
-Neeeej mamma, ingen taktot!
- aha, en bil då?
- Neeej, ingen blå bil. Inte pappas blå bil.
- mhm... kanske en båt?
- Nej mamma. Inte Ellot ha båt!
- Okej, men då är det väll en grävskopa dådå?
- Neeeeeeej, ingen gäkopa!

Mamman frågar förbryllat vad hon ska ge.
Och sonen lutar sig mot henne och viskar "jäjta mamma. Ellot ha jäjta!".

- Aha! Nu allesammans ska mamman överlämna ett hjärta till Elliot! Varsågod!

Sonen tittar surt på mamman. "inte ge, mamma. Kasta!"

Aha, mamman kastar "hjärtat" i luften.
Sonen tar i mot med en hands fattningen. Och stoppar hjärtat i munnen!

Mamman utbrister besvärat "Nämen ska du äta upp hjärtat".
Sonens kinder blåses upp till gigantiska, hand tuggar och tuggar. Himlar med ögonen och spottar ut hjärtat.
"Tvi. Blä, usch mamma. jäjtat inte gott!

Istället trampar han på hjärtat.
Han stampar och hoppar.

Och där tog det lilla söta slut.
Mamman tyckte det var så urgulligt att han ville ha ett hjärta. Som han sedan åt upp, för att spotta ut. För att avslutningsvis kunna stampa på.