jäktigt
Mitt liv flyter på i rask takt.
Har inte ens hunnit köpa julklappar till någon annan än mina barn.
Till dem passade jag på att köpa då sonen fyllde år. Dvs i november. Sedan har jag inte hunnit...
I går var jag på hjärt-lungräddningskurs som var så jäkla bra!
vi började 8 och slutade 19.
Vi varvade teori i ett mötesrum, och hade praktik ute i varuhuset.
Många kunder som frågade vad vi gjorde och varför, tyckte samtliga att det kändes tryggt att vi hade dessa kurser! Kul=)
Jag har ju redan varit med i en HLRkurs för barn, då sonen var liten (/mindre). Och dessutom har jag ju läst lite sjuksyrreprogram på universitetet så lite kunde jag glänsa med. Tillslut frågade ledaren om jag gjort detta förr och mitt svar blev "äh, man har ju sett cityakuten" ;-)
Hur som helst, kursen var precis hur bra som helst och om ett år ska jag (om jag jobbar kvar) få gå repetitionskurs på halva tiden. Schysst att få gå den kusen en gång per år!
När jag kom hem somnade jag nästan på stört. Hann bara med ett McD-meal.
***
Och den sena kvällen gjorde att jag inte lagat någon mat att ta med i matlådan till mitt andra jobb.
Jag började idag 7.30.
Vid 11 hade vi lunch (!) och jag fick springa in till stan för att handla mat.
Vi slutade jobba 15
Jag sprang in till stan igen, för att hinna med första bästa buss till mitt första jobb.
Och där spenderade jag 5 timmar till i kassan.
Med bara en 10minutersrast, då dessutom köket stängt och jag fick fortsätta jobba hungrig (åt som sagt lunch 11).
Så ja, jag är rätt mör både i skallen och i kroppen nu.
Jag gick till jobbet i morse, stod hela dagen där, sprang in till bussen för att stå hela kvällen på jobbet där.
Det känns, vill jag lova!
***
Jag fick inte jobbet jag sökte här om dagen=(
Faktiskt riktigt ledsen över det.
Jag trodde mig ha en liten chans, det kändes så på intervjun.
Men så pratade jag med några andra som varit på intervju och då förstod jag självklart eftersom de har mer erfarenhet än mig.
Men idag när hon ringde blev jag ändå nere. Känns inte kul. Alls.
Varför får aldrig jag nått jobb? Nått riktigt jobb? Gärna där jag är behovare nu, det är liksom mitt drömjobb...
Yeye, hon (chefen som ringde) vill gärna ha mig som behovare och det tackade jag ja till,
Avdelningen det gällde är min favvoavdelning, och jag vet ju att de vill anställa folk med erfarenhet. Dessutom Tror jag att det kan bli lite personalförändringar snart och vill jag då få jobb får jag se till att ha erfarenhet.
Bättre än inget.
Så vi ska träffas nu i veckan för att diskutera.
Har inte ens hunnit köpa julklappar till någon annan än mina barn.
Till dem passade jag på att köpa då sonen fyllde år. Dvs i november. Sedan har jag inte hunnit...
I går var jag på hjärt-lungräddningskurs som var så jäkla bra!
vi började 8 och slutade 19.
Vi varvade teori i ett mötesrum, och hade praktik ute i varuhuset.
Många kunder som frågade vad vi gjorde och varför, tyckte samtliga att det kändes tryggt att vi hade dessa kurser! Kul=)
Jag har ju redan varit med i en HLRkurs för barn, då sonen var liten (/mindre). Och dessutom har jag ju läst lite sjuksyrreprogram på universitetet så lite kunde jag glänsa med. Tillslut frågade ledaren om jag gjort detta förr och mitt svar blev "äh, man har ju sett cityakuten" ;-)
Hur som helst, kursen var precis hur bra som helst och om ett år ska jag (om jag jobbar kvar) få gå repetitionskurs på halva tiden. Schysst att få gå den kusen en gång per år!
När jag kom hem somnade jag nästan på stört. Hann bara med ett McD-meal.
***
Och den sena kvällen gjorde att jag inte lagat någon mat att ta med i matlådan till mitt andra jobb.
Jag började idag 7.30.
Vid 11 hade vi lunch (!) och jag fick springa in till stan för att handla mat.
Vi slutade jobba 15
Jag sprang in till stan igen, för att hinna med första bästa buss till mitt första jobb.
Och där spenderade jag 5 timmar till i kassan.
Med bara en 10minutersrast, då dessutom köket stängt och jag fick fortsätta jobba hungrig (åt som sagt lunch 11).
Så ja, jag är rätt mör både i skallen och i kroppen nu.
Jag gick till jobbet i morse, stod hela dagen där, sprang in till bussen för att stå hela kvällen på jobbet där.
Det känns, vill jag lova!
***
Jag fick inte jobbet jag sökte här om dagen=(
Faktiskt riktigt ledsen över det.
Jag trodde mig ha en liten chans, det kändes så på intervjun.
Men så pratade jag med några andra som varit på intervju och då förstod jag självklart eftersom de har mer erfarenhet än mig.
Men idag när hon ringde blev jag ändå nere. Känns inte kul. Alls.
Varför får aldrig jag nått jobb? Nått riktigt jobb? Gärna där jag är behovare nu, det är liksom mitt drömjobb...
Yeye, hon (chefen som ringde) vill gärna ha mig som behovare och det tackade jag ja till,
Avdelningen det gällde är min favvoavdelning, och jag vet ju att de vill anställa folk med erfarenhet. Dessutom Tror jag att det kan bli lite personalförändringar snart och vill jag då få jobb får jag se till att ha erfarenhet.
Bättre än inget.
Så vi ska träffas nu i veckan för att diskutera.
Kommentarer:
Trackback