idag har vi carpe diemat!
Idag fångade vi dagen!
Solen visade sig, inte alla dagar denna sommar.
Så på morgonkvisten satte jag mig i min födelsedags-solstol på balkongen med duntäcket över mig.
Sedan upp och röja undan.
Vi hade tänkt åka till stuvbutiken vid lunchen, men bestämde oss för att göra mat först.
Och eftersom solen visade sig ville vi sitta ute och äta. Något vi inte gjort sedan i maj, då stenläggningsarbetet startade.
Hur som helst, då vi satt där kände vi att nog katten kan trädgården användas trots sten överallt. Sten på helt fel ställen alltså.
Så efter maten skurade jag trädgårdsmöblerna, och oljade dem sedan.
Därefter klippte jag det som en gång i världen kallades gräsmatta. Gräste var så högt att det var tvungen att krattas efter klippningen. Vi hittade inte krattan, men sonens minikratta fick duga bra.
morfar kom över en sväng, vilket gjorde särskilt barnen glada.
Pappan åkte sedan till stuvbutiken och inhandlade färgen vi valt till sockeln på huset.
Han kom tillbaka med färg och skurmedel.
Först tvättade vi sockeln/fasaden. Sedan sprutade vi högtryckstvätten på den.
Då det torkat började jag måla. Det tog mig 4 timmar att måla alla sidor.
A passade barn och gjorde lite stenläggningsarbete (kommer inte killarna vi anlitat får vi väll göra dreten själva).
Barnen lekte i poolen och hade gör sköj!
Vi har carpe diemat!
***
En annan som har carpe diemat är min mamma!
Idag är jag världens stoltaste dotter. Hon ringde förut och sade att hon gått idag!
Tjooohooooooo.
Hon har tagit sina första steg sen stroken. Hon gick bara några steg, och hon höll i sig i någon form av ställning. Men hon gjorde det! Hon gjorde det! HON GJORDE DET!!!! =)
Så nu ska hon gåträna, och snart ska hon få en.... en.... tja, man kan väll kalla det för lära-gå-stol.
Idag var hon och tittade på en lägenhet.
Jag tycker visserligen att det är lite tidigt. Men....
Tror inte hon trivs att bo på ett ålderdomshem. Och det kan jag förstå.
Men ska hon bo i en lägenhet innebär det att hon måste klara sig helt själv. Och det tror jag inte hon gör helt och fullt ut ännu. Men å andra sidan ligger boendet brevid där hon bor nu. Så, det kanske löser sig.
***
CARPE DIEM!
Solen visade sig, inte alla dagar denna sommar.
Så på morgonkvisten satte jag mig i min födelsedags-solstol på balkongen med duntäcket över mig.
Sedan upp och röja undan.
Vi hade tänkt åka till stuvbutiken vid lunchen, men bestämde oss för att göra mat först.
Och eftersom solen visade sig ville vi sitta ute och äta. Något vi inte gjort sedan i maj, då stenläggningsarbetet startade.
Hur som helst, då vi satt där kände vi att nog katten kan trädgården användas trots sten överallt. Sten på helt fel ställen alltså.
Så efter maten skurade jag trädgårdsmöblerna, och oljade dem sedan.
Därefter klippte jag det som en gång i världen kallades gräsmatta. Gräste var så högt att det var tvungen att krattas efter klippningen. Vi hittade inte krattan, men sonens minikratta fick duga bra.
morfar kom över en sväng, vilket gjorde särskilt barnen glada.
Pappan åkte sedan till stuvbutiken och inhandlade färgen vi valt till sockeln på huset.
Han kom tillbaka med färg och skurmedel.
Först tvättade vi sockeln/fasaden. Sedan sprutade vi högtryckstvätten på den.
Då det torkat började jag måla. Det tog mig 4 timmar att måla alla sidor.
A passade barn och gjorde lite stenläggningsarbete (kommer inte killarna vi anlitat får vi väll göra dreten själva).
Barnen lekte i poolen och hade gör sköj!
Vi har carpe diemat!
***
En annan som har carpe diemat är min mamma!
Idag är jag världens stoltaste dotter. Hon ringde förut och sade att hon gått idag!
Tjooohooooooo.
Hon har tagit sina första steg sen stroken. Hon gick bara några steg, och hon höll i sig i någon form av ställning. Men hon gjorde det! Hon gjorde det! HON GJORDE DET!!!! =)
Så nu ska hon gåträna, och snart ska hon få en.... en.... tja, man kan väll kalla det för lära-gå-stol.
Idag var hon och tittade på en lägenhet.
Jag tycker visserligen att det är lite tidigt. Men....
Tror inte hon trivs att bo på ett ålderdomshem. Och det kan jag förstå.
Men ska hon bo i en lägenhet innebär det att hon måste klara sig helt själv. Och det tror jag inte hon gör helt och fullt ut ännu. Men å andra sidan ligger boendet brevid där hon bor nu. Så, det kanske löser sig.
***
CARPE DIEM!
Kommentarer:
Trackback